Rosé


Inte kunde jag ana. Mitt i veckan sådär. Vi ja VI startade med en tidig morgon. Tänk två piggar Filurer. Tiden rusar med Dig. En frukost som var ljuvlig och såklart anpassad för vad som behövs innan ett Styrkepass...Tillsammans. 
Vilket bra pass jag fick till. Ett riktigt bra pass och första på länge. Undrar vad det kan bero på? 
Annars? Lunch, kaffe, prat och ännu mer...prat. Såklart lite loppis med! Något både J och Jag tycker är så kul. Kvällen spenderas med ett (eller två) glad Rosé och en trygg famn.




Bli Min

En fråga som fick Tanten att tappa andan,  och bli tårögd. Inte trodde jag det. Skål för OSS. En ljuvlig kvällspromenad genom stan med Tre Hjärtan. 


Ibland måste man chansa. Bara kör. Sätt dig i bilen, på tåget, flyget, cykla...gå mot magkänslan. Våga chansa och sluta överanalysera allt. Bara njut av livet och hur fint det kan vara. Hur någon kan förgylla ditt liv. Omfamna det och sluta tänk. 

Påsig Dåsig Tråkig

Åh vad jag känner mig "Sleden". Jisses! Känner mig som 60+. Som "snart går du i pension". Vad fasen! Kom igen kvinna! 

Jag har haft riktiga "crap" dagar nu. Känner mig blek, glåmig, risig och svullen. Känner mig påsig, dåsig och tråkig. Jag tre ord som verkligen beskriver hur jag känner mig. Fy farao. Detta måste rådas bot på! 
Nu jäklas rygg och whiplash nacke med sedan igår. Jag är otroligt trött på att "må dåligt" nu både fysiskt och psykiskt. Detta tär sönder mig. Kan det inte ske ett mirakel snart? 


Dagens pass gick bra. Skakiga ben men ack så skönt. Jag är trött på att vara trött. Dags att dra ner ännu mer på medicin. Smärtan är mildare och jämfört med innan betydligt mer uthärdligt. Nu får det vara bra. Enough is Enough. Nu vill Johanna tillbaka. 


Sleepy



Vår Lazy Sunday har bestått av garderobsrensning, höstpromenad och målning. Pärla och titta på barnprogram. Äta Thaimat från gårdagen (hurra för leftovers denna dag) och snaska på lördagsgottis även en söndag. Jag har gått på kostschemat efter gårdagens Fyllardag. Man är lika glad för det även om det hade suttit fint med en stor skål  G L A S S nu. Finns inget skönare för halsen. Åt dock igår. Farmor och Farfar bjöd på en gammal goding: Vienetta. 
Ted blev kidnappad och varit på äventyr vilket var bra för honom. Jag är inte den mest effektiva just nu. Lias han har vaktat vidare. Ingen Bingovinst men inväntar Solsidan nu innan jag kryper till kojs. För trött är jag. Två hela dagar med pojkarna har varit mysigt. Men NU är jag trött. Inte mycket vila och gjort så gott jag kunnat för att roa i den mån jag har batterier till. Jag kommer somna POFF ikväll....

Här vaktar jag




You know that feeling you get when you’re standing in a high place… sudden urge to jump?… I don’t have it.


Jag och mina Små Pirater på Höstpromenad i solen ikväll. På väg hem efter en fin dag. Mycket att berätta om denna dagen. Mycket känslor. Det viktigaste är när man ser Små Krigarna skratta och tindra. Då tindrar det i mig. När det slår mig hur kloka små pojkar jag har i mitt liv. Ni vet ett "aha moment" mitt i allt? Hur vi skrattade på vägen hem. Jag och Ted åt tokiga Lias. För den lille killen är tokigt rolig. Han har "vaktat" oss hela dagen med sin pangare. Och vaktade så intensivt så han gick baklänges och snubblade mitt "under Armor". 

Barnen har blivit klippta idag. Ännu en dag då jag fått hjälp. 

Pappa kom på frukost och Ted fick följa med och handla. Jag städar och Lias vaktar. Blev nog för mycket på en gång bara sådär. Blev (lång historia kort) ont om tid och dålig hårdag sen massa småsaker som fick mig att tillslut koka över. Min Tomomask gick jag ner med i förrådet. Jsg slängde in den med all kraft. Ingen nej INGEN som ser den sidan av mig. Den förtvivlade sidan när allt går sönder inom mig. När jag känner hur all ork försvinner och det krampar i magen av stress och oro. 

Lias frågar försiktigt vilken dag det är?

Lördag min Älskling, det är lördag. Jag ska se till att ni får handla gottis sen. Jag lovar. Så mitt i allt finns lugn. Det är barnen som idag fick mig att bli både stressad och lugn. Stressad över press och lugn av kärlek och förståelse. 

Väl hemma hos Farmor och Farfar är jag helt slut. Inga batterier kvar. Dom undrar vad jag pysslat med?

Städat....och dom beordrar sängläge en stund. Dom fixar mat med barnen. Jag slumrar. Vi äter och jag slumrar lite till. Vi myser. Ted & Farfar går på godisjakt. Jsg och Farmor har en lång pratstund. Hon berättar, jag lyssnar. Jag frågar och hon berättar mer. Ni vet en sådan "bara vi stund". Så fin stund. Lite fika sen traskar jag och mina mot Thaimat. Ungarna lyriska över dagens middag. En lördag som varit full. En lördag som jag annars skulle klämt in mer på om jag varit piggare. Men inser mina begränsningar lite var dag. Känner av. Nu är jag helt slut. Men full med Kärlek. 



What can i Say? Sådan Mor sådana barn. 


Selfie






Fredag. Helg. Jag har klarat det. Med hjälp. Inte glömma fin hjälp i veckan. Farmor ovh Farfar har var dag kört och lämnat och hämtat mina små pojkar. Bara för att jag ska kunna ha dom. Det är inte heller det ultimata att köra med pillerillerna i kroppen. Även om det är mindre dos. Två skatter i bilen. Jag har ju dålig erfarenhet av just bilkörning med. Snart ett år sedan olyckan den 18 oktober. Livrädd fortfarande. Speciellt stora vägar och tung trafik. Så jag är så Tacksam över att ha Älskade Farmor och Farfar. Vi ses ju imorgon mina fina! Vi ska på pannkaksfest då hos dom. 
Dagen har bestått av veckans 4:e gympass. Jajjamännn! Ett lyft (ha ha ha) för mig. Både för kropp och själ. Blir fort trött men är envis. Lyssnar på kroppen. Tar åt mig. 
Frukost, dagens viktigaste mål. Idag alla vid bordet och det händer inte ofta. Men åh så mysigt det är. Hurra för samhörighet vid måltider. Så lite kan förgylla en hel dag. 
Bullbak och muffinsbak! J har ännu em gång serverat nybakta bullar till pojkarna och Jag muffins. Är dom värda! Jag har pussat mina två små natti natt. Vi höll på att slockna i soffan alla tre. Men mitt hoooostande som är envist då jag ligger ner började. Jag får väll stå och sova inatt. 

Ögon som glittrar


Gör en mamma glad. Så glad.
Det har bakats Pizza och Frukostbullar under kvällen. Lias och Ted tycker om att vara med i köket. Nytta med nöje är Två bra ord. Tänk så mycket man kan göra med mjöl och jäst samt lite vätska. Trolleri! 
Fin kväll. Så fin. Det bästa är att se sina små krigare le och må bra. Tror det gör att mamma läker liiiiite mer. 


Trodde jag inte

Mina pojkar iväg på sina respektive äventyr. Mammatid och tid att läka. Jag kände direkt att äta gröt och åka direkt till gym inte skulle funka. Samtidigt, vad stressar jag för? Jag tog den längsta promenaden på ett bra tag. Kände hur varm och svettig jag blev. Åh, morgoncardio en höstmorgon. Friskluften gjorde mig piggare. Haft en minst sagt hemsk natt. Tänkte nästan bädda ner mig när barnen åkt. Men valde att gå ut. Hostat hela natten. Minimalt med sömn och hängt med huvudet i toastolen. Grät. Tårarna sprutade. Varför är det hela tiden något? Hade ont i kroppen efter allt hostande. Var arg inatt. Var ledsen så jag blev arg. Panik! Låt mig få sova. Men höll mig från att ta starkare medicin. Som jag vet att jag hade somnat på. Nåja. Väl hemma var jag hungrig. Jag var sugen på EN sak. Ska jag prova? Bollar! DET gick. Utan att fälla tårar. Medicinen (svagare) hade börjat verka i rättan tid och mindre dos. Jag är tokig med bollarna ju och så glad över att alla gick ner. Inte som innan. Det gör ont. Men det går! Tar tid. Men det går. Sen vilade jag. Det var vad kroppen orkade under förmiddagen. Sen fick jag runt lunch ett litet sms....


TACK för pepp min fina Linda! idag kördes bröst! Och lite mer energi idag. Kan det vara vila innan träning som gjorde det? Kan spekulera men struntar i att göra det. Mer kraft idag tackar jag för trots en tuff natt. Vilken känsla att pressa bröst! Vet ni den känslan? Åh, finns det något bättre? NEJ! Mullorna kvar! Strålningssåret läker fint. Det ser ut att gå lite framåt nu. Tänk att få sova en hel natt med. Nu ska tanten inte begära för mycket på en gång. Men hoppas kan man alltid. 

Så skönt trött efter ett pass och mat. Mindre kvarg och havregryn och nu äntligen matlådor igen som preppades igår. Kaffe på det. Skål! 

Sen en fin kväll med mina Boys. Som i vanlig ordning rusade förbi. Älskade ungar. Guld är NI och jag har mer än gärna lite mer ont bara jag får gosa med Er. Vi har ju klarat en del av veckan nu. Låt mig få vara såhär och inte bli sämre så är jag tacksam. Livrädd för att få en dipp nu. Gör ett Skutt som Lille Skutt i Säng. 






Karma

How you treat me is your karma, how i react is mine. 




💪 Då provade jag. Igår drog jag ner på medicin. Rejält. Det känns. Varför? För att den är vanebildande, för att jag är trött på att vara "drogad", för att jag vill vara alert och kunna ha mina två små & för att kunna träna. Jag har hellre mer ont i detta läget. För ont. Det gör det. Fy farao. Just idag känner jag vad mer dos har gjort. Men smärtan härdas ut. Jag får pussa på barnen innan skola & förskola. Jag har varit på gymmet och kört ett pass. Även om det var långt ifrån den styrkan och energin jag är van vid. Jag fick göra det! Rent psykiskt känns det bättre. Helt slut efter axelpasset. Gör mer ont att inte kunna ha mina pojkar. Jag väljer annan smärta. 

Sen är det maten. Får inte ner alls så mycket som jag skulle fått då illamående förföljer mig. Men tänker Protein fokus, och följer kostschema så gott jag kan. Att jag är envis som en åsna är ingen nyhet. Jag ska tillbaka. Hur det än blir och vad min status kommer bli om 6 v så lägger jag mig inte ner på soffan 24/7 bara för det. Det går fortfarande sakta allt. Snigelfart och tiden är jag inte riktigt med på. 

Fick blomsterbud idag igen! Åh av min Fina Nana! En vacker bukett och hela hemmet doftar blomsteraffär!




Purpose

Having a rough Morning? Place your hand over your heart. Feel that? That's Called purpose. You are alive for a reason. Dont give up. 





Eldat in hösten


Igår vid brasan. Igår blev det sådär stor kontrast mellan sommarvarmt till höst på några timmar bara. Mörkt mycket tidigare än för två dagar sedan. 

Idag har varit en lite tyngre dag på många vis. Inte så mycket vila men inte många knop gjorda heller mer än mat som lagades till J och Linda min. Jo, jag var ju uppe i morse och bakade scones. Så jag har inte bara legat på soffan och filosoferat. För det gör jag mycket nu och kommer på att klockan går. Ingen koll. 
 Linda min kom och så ljuvligt att se henne. Många ord att växla på hemvägen. Så mycket tankar nu. Men det ger sig väll. Med allt. Tid är viktigt och tålamod. Även om jag skulle vilja vakna och livet är som jag drömmer om. Det jag drömmer om är inte ouppnåeligt och inget extravagant. Ett friskt, lugnt och tryggt liv. 

One Two Three

There are three things I do when my life falls apart
Number one I cry my eyes out and dry up my heart
Not until I do this will my new life start
So that’s the first thing that I do when my life falls apart.
 
Oh, the second thing I do is I close both of my eyes
And say my thank-yous to each and every moment of my life.
I go where I know the love is and let it fill me up inside
Gathering new strength from sorrow,
I’m glad to be alive.
 
Things are looking up
I know above the clouds the sun is shining
Things are looking up
Love is still the answer I'm relying
On
Three little things
Things are looking up
 
The third thing that I do now when my world caves in,
is I pause, I take a breath, and bow and I let that chapter end.
I design my future bright not by where my life has been.
And I try, try, try, try, try again.
Yes I try, try, try, try, try again.
 
Things are looking up
I know beyond the dark the sun is rising
Things are looking up
And I know above the clouds the sun is shining
Things are looking
Love is still the answer I'm relying
On
Three little things
Three little things
 
 
 



 
 
Då var det helg. Återigen går tiden men det känns som om jag står ganska stilla. Även om jag vet att så är inte fallet. Jag var uppe i ottan, tände ljus och avnjöt kaffet med J. Sovit så underbart gott inatt. Tänk vad sömn kan göra. Vaknade med energi men smärta. Tar morfin och smärta försvinner men jag blir geggig. Ja Pappa  Johanna/Pip/Murphy kärt barn har många namn blir geggig som i halsen. Men jag sov iallafall. Vilat under förmiddagen och plöjt färdigt Solsidan. Sen bakade jag minsann två äppelkakor. En att ge bort ikväll och en till mig & Herrn som vi kan ha imorgon då det ska fyllas. Klart att Herrn redan tjuvsmakat. Sedan kände jag för lite frisk luft, sol och röra på mig lite. Soffan blev lite infesen. (skånska) Fick dra av stickat, och på med linne och solbrillor för så varmt. Jag traskade ner till Second Hand och strosade lite igen. Strosade denna vackra Stad. Men orkade inte länge. Sen längtade jag  tillbaka. Nu har Pip pudrat näsan, och ikväll ska jag få träffa en mycket viktig person. Jag ser fram emot det. 
Annars? Just i detta tillfälle ler jag. Kan inte sluta heller. 
Njuta av lördagen. Det ska jag göra ja. 

Vid ett stenbrott


Idag har jag fått vara mer kreativ. Fotograferat, promenerat vid strand och pratat om livet. Det som varit, det som är och om framtid, drömmar. Mycket vila. Sköterskan från Tomo ringde och det var ljuvligt att få höra hennes röst. Det ska vända, det kommer vända. Råd tips men det bästa: att få höra hennes trygga röst. 
Kvällen spenderades i lugn hemma hos vänner. 

Flera timmars ljuvligt





Vilken solig varm sensommardag och kväll. Hela 20 plus i mitten på september. Ingen stickad tröja idag inte. 
Jag vaknade i ottan, efter en sömnlös natt hägrade kaffet. Smyger upp sätter på. Igår kokades risgrynsgröt ALA Tomtegröt. Till det fick jag jordgubbar. Åh så gott! Vilken fin frukost på silverfat. Kan inte få det bättre. Idag har dagen efter lunch bestått av loppis besök och Biltema. Jag är så frälst i loppisar och kul att ha någon att ränna runt på loppisar med. Dra i gamla dukar och knappar, koppar och kakfat. Vet numera hur ett oljefilter ser ut. Åk till Biltema och lär dig bildelar. Så mycket för nyfikna ögon. Sedan vidare mot "Gräddtoppen" Steninge. Ljuvligt kan knappast vara rätta ordet för att nog beskriva. Mellis som även idag blev Smootie på trädäck i gedigna hemmasnickrade Stolar ala Wisteria Lane. Solen sken. J bytte om till "jag ska mecka på bilen kläder" (snickarbyxor) och jag tog fram min kompis som jag kan leka med i timmar: min kamera. Jag fotade, vilade, fotade, vilade. Min telefon slog bakut av allt fotande men systemkameran är av en annan kaliber både gällande batteri och bilder. Knäppt så vackra bilder. Emma passades och det dracks kaffe. En kvällspromenad ner till stranden. Dom tog mig till Solnedgången! En kort prommis för att komma ner till havet. ETT stenkast vips så var vi där. Så fort solen går ner kommer höstkylan. Nu började även min smärta komma smygandes. Väntat länge med att ta tabletter. För att prova och se. Varit utan den ett tag ju. Väl tillbaka i Crib slog det på rejält. Tog en dusch. Ner i soffan med the. Sen fick jag rusa på toa. Varje gång jag hostade kändes det som om halsen skulle gå isönder. Öppnas, rivas mitt itu. Tårarna kom. Nej nej snälla. Låt mig få EN hel dag utan detta. Snälla. Morfinet ville inte hjälpa så fort denna gången. Halvslumrar på soffan. J håller om. Finns inget någon kan göra. Väntar med att ta mer. För nära. Blir för mycket medicin för tajt. Lägger om såret. Bäddar ner i sängen. Halvslumrar till. Sen. Är det totalt omöjligt att somna på riktigt. Vankar upp, av och an. Fram och tillbaka. Lamporna är tidsinställda, dom släcks. Totalt beckmörkt. Skönt. Snarka vidare så jag hör dig J. För jag tog en morfin. Lade mig på soffan och inväntar en sjudundrans effekt. Jag orkade inte. Gav upp. Tänkte skippa den där sista halvan men. Sömn måste jag ha. Helt slut. Ögonen går i kors. Kroppen slappnar av. Smärtan som kom idag är smärtan jag lindrar med morfin. Utan den ser jag inte ut att fixa det. Blir för mycket. En vecka sedan strålningen avslutades imorgon. Jag hade hoppats på att få vara lite piggare och ta mindre medicin. Men jag får hålla ut. Det går verkligen fort när smärtan kommer. Som att tända en lampa. Samma med andra biverkningar. Kan komma med så kort varsel så jag inte hinner med. Jag ska läsa mig till sömns. Prova iallafall. Redan fredag imorgon. Tiden går. Hoppas att tiden gör som alla säger: läker sår. 

Kjoljakt





Makes me smile. Always...Johnny. Efter en ljuvlig morgon, helvetes förmiddag och middag tog jag siesta i en timme. 

Kan säga att det blir säkerligen strul med F-kassan. Men blev väl bemött. Efter kö i 30 min. Rösten min är inte den bästa. Som sagt nästan obefintlig. Jag håller tummarna nu bara. Får ringa igen antar jag. Sen detta med försäkringar. Man ska ha trippeldubbelförsäkring för att få hjälp över huvudtaget. Tröttsamt kapitel för mig senaste året. Så tröttsamt. Men samtal ringda. Alla med samma kommentar:

- Jag hör dig knappt. 

- Nej, jag kan inte prata mer...tyvärr...suck. Uhhh. 

Dags för lunch. Gröten slängde jag halva portionen. Fick inte ner det. Vid lunch var jag så hungrig. Kyckling och skulle testa bröd till. Mjukt ju med Hönökaka i samma kalorimängd som kolhydrater som jag ska ha. Det rev i halsen. Jag höll emot. Sen kom tårarna. Tårarna rann och rann. Jag åt lite mer av kycklingen med ketchup. Sen tog lusten slut helt. Lade mig på soffan, tog en morfin och somnade. 


Sedan vaknade tant med Ny energi. Ville ut. Strålande solsken här! 

- Varför bär du aldrig kjol? 

Jaha, gick ner till stan för "Operation hitta Kjol". BikBok levererade som vanligt. Satt betydligt finare än jag kunde föreställt mig. Strosade runt i affärer. I lugn och ro. I min Snigeltakt. Sedan hittade Tant till Myrorna. Knep lite smått....

en " Mickankjol" "Pennkjol"..något man "ska" äga kanske. För vilken tös/tant/flicka/kvinna blir inte glad av shopping? 


Efter en dag med för lite mat. Därav huvudvärk, orkeslöshet, ledsamhet och känslan av misslyckande. Trots att jag har svårt för att äta. Vissa saker helt omöjliga andra enklare så kämpar jag. Mat är viktigt och jag är supernoga med just detta. Det är jobbigt nog att inte ha ork att träna. När maten blir fel en dag blir jag så ledsen. Men J såg det. Han märkte, och han agerade. 


Dagens fettintag blev jordnötter. Ökade kaloriintaget. Sedan protein i massor i form av kvarg. Samt bra kolhydrater av jordgubbar. Han mixade med is vilket gjorde den riktigt kall. Tack å tack. Det gav energi och kroppen vaknade till liv. Du fina människa!


Hulkstund igår

"Att inte tala om sig själv är ett mycket förnämt hyckleri" 

Dagarna går. Kroppen känns samma och huvudet grubblar. Igår testade jag på gymmet. Ja, kanske en aning för tidigt för kropp men inte för knopp. Betydligt svagare och långsammare men: mitt sinne sken upp och jag var hungrig efter passet. Så summan av kardemumman är att kroppen blev pushad vid ett svagt tillfälle men jag fyllde på med energi efteråt och mitt psykiska välbefinnande rusade upp. Sleten kan jag tillåta mig själv att vara. Men det finns gränser. Finns det för allt. Har mina Hulken stunder nu med även om dom är få och korta så valde jag att ta vara på den stunden igår. Vad körde tanten då? Jo min "starka sida" Ben & Rumpa såklart. Mycket i maskin eftersom balansen inte är den bästa nu. 



Idag? Ja, en timme för mig är tre för andra. Tiden rusar utan att jag märker det. Haft en knockout idag. På förmiddagen kom min Fina Monika och hälsade på mig. Underbara kvinna kom med visa ord. Jag gör precis som du säger nu Tösen min. Tack för dina kloka ord. Annars bara vila och vattna blommor... 


Ge barnen Kärlek



"Ge barnen kärlek, mera kärlek och ännu mera kärlek, så kommer folkvettet av sig själv."
Astrid Lindgren 

Vaggvisa. Liten kryper upp hos mamma precis innan mamma somnar. Hade kunnat sitta kvar i timmar med min lille intill mig. Han ger så enormt mycket kärlek. Så liten men ack så full med kärlek att ge som han vill ge. Så lycklig över att mamma kom. Mamma Johanns behöver och kan inte sätta ord på hur lycklig hon var över denna fina stund. Ted kom och gosade och gosade. Bjöd på Kanelbullarna som bakades igår och så glada miner det blev. 

Fått blomsterbud idag! Så Fina och doftar ljuvligt. Tack Fine! Det lyste upp! Du lyser upp! 






Tog tåg idag för att fira min Far som fyller. Klart jag hälsar på mina små då med! Pappa kom och hämtade en väldigt trött dotter. Åh, jag somnade till på soffan hos Pk. Verkligen knockout. Ingen vila alls idag knappt och det kändes. Kommer vila betydligt mer imorgon. Pappa firades och mysig att få komma hem till dom och träffas en stund. Tiden har rusat iväg under kvällen. Väl hemma så trött och illamående. Sista målet fick bli kvarg och en kopp the i soffan. Solsidan på tv och luftat samt lagt om såret. Vilket kli jag har på hela kroppen. Blir ju tokig. Sen läste jag på biverkningar av Morfin. Jaha, klåda. Brukar inte läsa lappen som kommer med. Det viktiga med medicinering brukar man få veta. Men jag började undra varför jag fnattar och fnattar. Började tänka på Solsidan och väglöss. Ett avsnitt när Mickan och Fredde har besök av sådana. Ha ha! Nu sitter jag och flinar åt mig själv och mitt tokiga huvud. Får väll klia och fnatta vidare. Nu somnar jag säkerligen, förhoppningsvis snart....


Tre är ett magiskt tal?

Kan mycket väl vara så. Ett två tre. POFF. 
Som en 8 har sina små puffar piffar för mig. Ni vet en vänd 8, evighet. Knäppt babbel kanske? 

Annars? En liten Weekend Bild. 
Dagen idag bestod av Vila med stort V. Jag tog nog mina tabletter lite för tajt. Blev helt lustig (are) i kroppen. Massa Solsidan, kanelbullebak och sedan fikades det på dom nybakta direkt från ugn tillsammans med kaffe på en brygga. Ingen vinst på Bingo ikväll för tanten men nästa gång kanske? Pysslat om min Dahlia lite. Tittar till ofta. Spånar på loppisfynd som ska göras om, och idéer på saker som önskas införskaffas på just Loppis. 

Små små betydelsefulla ögonblick. 




Blomster

Nu är det dags. Åh. 45 min, en timme. Åh. Nu så. Åh. Kroppen domnar av. Allt går i slowmotion och huvudet geggar ihopa. Det snurrar och för en stund glöms mycket bort. Smärtan är borta. Allt är för en stund Yippie Kai Yay blandat med Whooossaa. Va? Ringer det? Sade du nåt? Vad är klockan? Inget går riktigt att pussla. Lite halvtrög (are) och nära till fnitter samtidigt som du reagerar på tok för sent med att komma på och skratta. Det låter helt sanslöst sjukt men det är så det känns med morfin i kroppen. 
Utan det nu hade jag nog krupit ur mitt eget skinn. Springa bort från sig själv vill man. Hoppa in i sin friska kropp. Just smärtan är det mycket fokus på nu. Men mycket som sitter i huvudet med som är betydligt smärtsammare. 

Idag blev jag roadtrippad till Blomsterlandet. Kan berätta att det är väldigt nära mitt hem. Men att J bara kom, tog mig ut ur min soffa för en liten tur gjorde min lördag. Blomsterlandet är ju paradiset. Hav av växter. Det kliade i fingrarna och en vacker Dahlia fick följa med. Jag lyckades hålla fokus på Maxi och sen fick jag krama om Linda, Fredde, Barnen och....MINA. Jag fick en konstig känsla av att Mina förstod att jag inte mådde bra. En guldstund. Nathalie skulle på Disko och vi valde outfit för kvällen. Hon kröp upp i min famn. Inte bara jag som saknat dom. 
Resten av kvällen blev soffläge och första lagade målet mat på ett tag. Ja, tacos dukades upp och sedan Maraton sav Solsidan. Halvslumrar, tittar, mys. Kan nog fortfarande inte fatta att på måndag ska jag inte ner till Lund. Antar att det kommer slå mig då. Min aktivitet ju, mitt "jobb" senaste veckorna. En "meningsfull" aktivitet om dagarna. Låter inte så mycket men varit fullt tillräckligt speciellt sista veckan nu. Denna veckan har varit på ren svenska Ett Helvete. Men fredagen avslutades bra och helgen är fin. 








Den 12 september


GAMISETA Maddafakkas! 
Den 12/9 kom. Sista strålbehandlingen av 34 är gjord. Nu hoppas hoppas jag på rejält med efterstrålningseffekter så att tumören försvinner helt inom 6-8 v. Då nya undersökningar ska göras. För den har inget att göra i min kropp. Sista gången in i Tomo med Freddy Kreuger masken. Och väl ute kändes det som: oj. Ord kan inte beskriva. 

Fredagen den 12/9 är över i Lund. I made it! Ingen mer strålning. Bara vila vila vila idag. Har aldrig i hela mitt liv legat så mycket. 

Ett jätte tack och massa kramar till Flickorna på Tomo 7 för dessa veckor. För all hjälp, stöttning och kramar. För att ni genuint bryr Er och gör ett fantastiskt jobb från Hjärtat. Hur enormt mycket Ni stöttat mig. Så vi tog en selfie innan sista och kramades om. Dom fick choklad och chokladbollar (ala Hortling recept) och jag berättade för dom hur mycket jag kommer sakna dom. För det kommer jag....så idag dödade vi lite mer cancer med masken på för sista gången.  Stor kram till mina Hjältinnor på Tomo! 

Nu väntar veckor av vila samt härda ut bieffekter av skiten ( som egentligen inte är en skit utan räddar liv) & ta vara på varje ögonblick. 
För: Du lever bara en gång. Glöm inte det. 










TRISS i Boys. Det var det finaste du kunde göra för mig Kullis. Komma in med Våra Krigare och få vara med dom. Lyfta Lias till min famn och han snusade på mamma sin. Få gosa, kela, fika, prata, mysa bara vara efter en lång tuff känslomässig dag var detta precis vad jag behövde. Kan inte med ord tacka Dig för detta. Saken är även den att vi gör båda allt för våra Pojkar. För bästa absolut bästa för dom i första hand. Även att vi kunde prata en stund efter allt som hänt och händer är viktigt. Telefon funkar inte så bra nu och skriva inte lika enkelt det heller. Att öga mot öga få prata ut om hur det är nu. Dricka en kopp kaffe och faktiskt umgås är för oss inget konstigt. Att ha Kullis kvar är något jag är tacksam för. Tack För att Du finns Pk 


Vill tacka alla som hört av sig! Ni är alla Superfina! 


Pappa kom med Sprite Zero och snus till dottta sin och en välbehövt kram som var så underbar! 

Farmor och Farfar med en vacker Höstblomma och Goa kramar som alltid. Tårar kom och ännu mer kramar. 


Ingen mer strålning iallafall. Det är något vi vet säkert. Nu håller jag tummar för att detta ska räcka för att knäcka tumören. Detta och några veckor med efterstrålningseffekter. Ja! 


Fuck You Big Time





Allt tar sådan TID. Jag har aldrig i hela mitt liv varit såhär seg i kropp och knopp. Var dag känns som en evighet samtidigt som klockan redan är eftermiddag. Strålning gjord och lagt min röst som en god medborgare. Jag hade sådant sug efter att lyfta lite. Väl hemma innan morfin nr 2 intogs använde jag mitt hemmagym lite. Det gick, jag gjorde det men oj så tagen och slut jag blev. Dock i sinnet kändes det skönt. Direkt efter lagade jag gröten och tog pilla. Det tar ganska så exakt 45 min innan huvudet blir som mos. Ögonen drar ihopa sig och kroppen lialös. Helt borta. Galet lugn och jag tror inte ens en jordbävning hade kunnat stressa upp mig. Inombords skriker jag dock och skakar galler känns det som. Fast i något jag inte vill vara fast i. Besudlad av något jag hatar. Något som inkräktar på min kropp som jag avskyr. Orkeslöshet, trötthet, smärta, illamående och oro. Tårar som kommer med jämna mellanrum och ilska. Tog över halvtimmen att trycka ner gröten. Halvt borta. Jag hatar verkligen detta nu. 

Senaste veckan, dagarna har det gått sanslöst fort med biverkningar. Bara för en vecka sedan var jag irriterad på halsen och röd. Jag var på gymmet 5 ggr/veckan och hade ork kvar till ett ganska likt mitt liv innan. Nu? Stort köttsår på halsen, känner mig otillräcklig och äcklig. Fulare än Häxan i Snövit och bedrövlig. Blek och gräslig. Håret ser ut som ett fågelbo och jag känner mig riktigt risig. Som om jag fått stryk. 

Påtvingar närmsta med mina tårar. Det värsta är barnen. Att dom såg sin mamma så som jag var igår. Och mitt hjärta brister av att inte ha dom mer denna veckan. DET gör ont. Tror inte jag med ord kan förklara hur det känns.
Barnen som är mitt liv ska minst av allt behöva se detta. 

 Hur andra påverkas av min sjukdom är jobbigt. Även om jag mer än någonsin nu behöver en kram och en famn. Inget annat är viktigt. Bara en famn. För prata kan jag ju knappt så tyst är jag. Men det belastar. Och belastar jag andra gör det ont. Så hur gör man? Jag vill inte gnälla och tjata. Jag vill inte vara svag och ledsen. Och minst av allt. Inverkan på människor omkring mig som betyder mycket för mig. 






Inte för att skrämma. Jo, delvis. Snart kommer jag med gym, mat, bak, inspirerande, motiverande, glada, kärleksfulla bilder var dag igen. Jadå. Så lätt blir ni inte av med denna dam. Men vill visa trots att det tar emot lite. Jag skäms inte för mycket. Men vet att detta inte ser så vackert ut. 
Detta är en av strålningens bieffekter. Sönderbränd på hals. Så snälla. Bli rädda, och var rädda om ert liv. Tvätta, smörja, lägga om. Lufta tvätta lägga om. Utan morfin eller något smärtstillande i kroppen svimmar jag nog av att röra det bara. Jag blir yr i bollen och illamående med smärtstillande av att röra det. Vilka selfies va? Sanslöst. Gode Gud. Måtte detta var toppen av biverkningarna nu. Visst dr Jacob? Detta är toppen av så mycket det kan bli? 

Utslagen

.... det är inte ofta detta händer. Ted iväg till skolan med taxi och sedan dess legat helt utslagen på soffan. Stundvis lite borta och yr i bollen. Trött tröttare tröttast. Illamående och allmänt inte på topphumör. Dukat upp gottebord till Liten som med jämna mellanrum kommer och pussar på sin mamma, stundvis bygger lego och tittar på Barnkanalen. Idag ska jag och mina två små ta tåget tillsammans ner till Lund och strålningen. Idag ska mina två älskade se vad mamma gör, träffa sköterskor och få en bättre inblick i varför mamma mår som hon gör nu. Blir ett äventyr. I måndags började jag på Morfin Meda och jag kan säga: It knocks me down. Självklart vet jag vad jag gör och klarar av att titta till barnen. Haft pillerna i två dagar nu och vet vad jag klarar av och inte. Men ändå lite oroligt att åka en bra bit med dom själv. Har dock en mycket duktig och klok Ted som hjälper sin mor så duktigt! Vi längtar efter dig Storebror! Dags att resa på baken och sätta igång lite kaffe i hopp om att vakna. 





Sniff Snuff

Dag tre med moffelimorfin. Igår väntade jag in i det sista. Idag redan knäckt två.  Helvete inatt på halsen inte i lika farligt. Morfinet kunde tagit bort det där hemska utanpå med. Kli och svid. Tar inte bort all smärta idag men sådär lulligt dåsig och lite disträ. Jag var ute på Morgoncardio och sedan efter frukost & mys till sen...gymmet. Ett enklare triceps pass och lite lull känna på vikter var fullt tillräckligt men skönt. Dock inte lika tuffing som bara för några dagar sedan. Det känns som om det går fort nu. Rackarna vad det går. Ser för hemskt ut. På bara Tre dagar har det hänt mycket på halsen och inne. Dr såg med att jag är svullen inne i halsen/strupen. Vilket kan svullna mer. Men det hoppas bi icke på. Tvätta och smörja försiktigt och bandage på mellan varven. Inatt kliade det och sved så jag höll på att bli knäpp på kuppen (knäppare). Ser inte klokt ut detta ju. Men...så är det nu bara. Ruset har lagt sig lite och snart dags för ett till beroende på vad planerna blir. Bröd har precis bakats och ut ur ugn. God mellis i fint sällskap. Så jag ska inte klaga på allt. Även om larmet gick och J fick rycka ut nu. Solen skiner och det är lördag så fuck cancer och Hurra lördag. Du lever bara en gång....ta vara på ögonblicken som får dig att le. Det doftar nybakt bröd här och jag ska bara sniffa. Imorgon....imorgon om det går att snaska på så mums så gott det ska bli. Ser fram emot morgondagen! 





Vill bara poängtera att jag inte körde till gymmet eller gymmade med morfin i kroppen. En enklare pilla i kroppen och morfin efter såklart. Bara en liten "point" aight... 


En plats i paradiset

Finns. Inte så långt bort. Ganska nära. Ljuvligt. 





Idag var det kusligt tidigt upp igen. Men hoppar upp av vana nu. Off iväg. Ner strålas tillbaka. Vila från gym idag med. Men formcheck och en lyckad sådan. Det går framåt. I rätt fart på rätt vis. Precis som det ska göra. Nya checkar ska bestämmas och nytt ja lite nytt nu på måndag igen. Ajjjabajjjja inte vänja kroppen nej. Väskan i bilen. Iväg. Bort. Jag ångrar inget utan njuter av tiden denna helg. Besök vid havet, promenad, vovve vid namn Emma och grillning. Rosor i trädgård och ett lugn. Strosa på Maxi och den knäcka en Cola Zero Vanilj med en morfin pilla som gav ett lugn. Ja, det gör den. Men höll mig länge idag. Dock skönt att kunna slappna av innan sänggående. Trött dam dessa dagar. 

Jag ger mig idag


Med denna text hoppas jag inte "trampa någonpå tårna eller såra" detta är hur jag känner just nu, idag. Precis NU.

Jag skriver av mig lite. Ja, har jag gjort. Många som undrar hur jag mår. Jag kan säga såhär: 

" Det kvittar var cancern sitter, den sätter sig alltid i huvudet"


Med detta menar jag den känslomässiga berg och dal banan jag åker nu. Tänker inte vräka av mig allt här. Många tankar, känslor och frågor samt svar. Idag tog smärtan överhanden. Dag ett med morfin preparat. Får se vilka dagar jag behöver och i vilken mängd. Idag är det total knockout vill jag lova. 

Cancer. Det ordet skrämmer många. Jag är dock inte giftig, radioaktiv eller smittbärare. Så känns det stundvis. Att man bär på något som ingen annan vill veta av. 
Jag förstår att det är skrämmande för alla. Inte minst för mina nära och kära som jag inte riktigt tror förstår. Ingen i min ålder att luta mig tillbaka mot och bolla tankar. Ingen som gör samma resa som jag i min krets. Ingen i min omgivning. Den 12 är jag klar med min behandling som ska vara kurativ (botande). Det är meningen och tanken. Det är också en tanke. Idag när jag träffade Jacob min läkare pratade vi länge och han tryckte på just dom knapparna som ingen annan gjort. Han sade att Cancer ÄR cancer. Det är ovisst och oroligt. Dom kan inte garantera eller lova något. Bara försöka hjälpa mig att bli frisk. Detta är något som jag märkt tydligt på många i min omgivning. Att den 12 september då min 34 ggr strålbehandling är över är inte min resa över. Långt ifrån. Jag tror inte att någon förstår det. Jacob tryckte på just den knappen. 
- Nej, ingen förstår det Johanna. Ingen kan eller vill förstår det. Det är för jobbigt för andra att ta in och hantera. Det är du ensam som står med detta. För din resa är inte slut den 12. Din strålning fortsätter att verka veckor efteråt. Dina biverkningar är kvar och kan bli värre. Eftersom strålningen fortsätter att kurera dig. Det kommer bli svårt för omgivningen att förstå att fast du inte åker ner till Sjukhuset var dag så mår du inte som innan. Du kommer vara trött, ledsen, orolig och ha ont. Halsen kommer att bli betydligt rödare och klia. 
Att en del drar sig undan beror på att man inte vet riktigt vad eller hur man ska prata. Fråga eller inte? Krama eller inte? Ignorera eller ge en klapp på axeln? 

Idag i morse utökade jag på toa. Spyfärdig av smärtan i morse. Grät på väg till strålningen. Grät på strålningen. 
- Nu är det kämpigt Johanna. Det vet vi. Vi finns här. Vad kan vi göra. 
- Jag vill hem. Jag vill bara hem. 
Möte med Dr och blev beordrad starka tabletter. Idag började jag med morfin. Livrädd för att ta så starka tabletter. Men gav mig. I surrender. Ok. Vila från gym och större ansträngning idag. Gått en sväng på stan. Strosat. Sen hem och knockout. Helt slut. Och morfinen verkar. Smärtan är betydligt enklare att härda ut. Dock biverkningar med detta. Yr, snurrig i bollen och ännu mer illamående. Trött ännu tröttare och känner mig lite salongsberusad. Snart kommer Farmor och Farfar och gosar med "fylletanten". The dags och mys. 

Jag saknar barnen och ska ha dom så mycket jag bara orkar. Läkare och sköterskor tyckte att jag skulle vara i lugn och ro så mycket jag bara kan. Det enda problemet jag ser är körningen var dag och långt med mina små. Går jag på morfin kan jag inte köra. Men lite pusselbitar ska redan ut ikväll. För det är dom som gör mig hel. Barnen och mamma saknar Er. Så mycket. 
 

Framför allt vill jag TACKA alla underbara som finns där, hör av sig och lyssnar. Så många små meddelande och samtal jag får. Så många tankar som lyfter upp mig då. Det finns så otroligt många med ett stort hjärta. NI är alla så värdefulla för mig. Jag är samma Johanna. Samma tuffa traggiga tossiga tös. Jag vill ha Er alla omkring mig även om jag inte alltid svarar direkt eller svarar kort. Allt beror på min dagsform, form just då. Vet inte hur jag ska kunna tacka alla. Baka en Gigantisk tårta kanske? Bjuda in på Glögg, pepparkaka och lussekatter till jul? Ja, för just nu siktar jag mot att få den bästa julklappen. Frisk. Orden: 
- Vi lyckades. Din Tumör är borta. 





Fan ta dig


Dagens fina. Före träning sällskap och mat. Deff Äppelkaka! Fint att se på och smarrigt. Fint att du tänker och lägger ner det där lilla extra J för mig. 

Du är guld värd! 


Kroppen börjar ta rejält med stryk nu. Ja, det känns både på insidan och utsidan rejält nu. Strålningen suger musten ur mig nu. Sista dagarna har det eskalerat snabbt. Rösten är nästan obefintlig gör ont att prata och då jag pratat länge är rösten "öm" denna smärta vid sväljning, kliar, ömmar, svider, kliar mer, humöret som ja...., tankar, oro, tittar mig i spegeln och tjuter. Hur fan ser jag ut? Trötthet, enorm trötthet. Som i ett koma eftermiddag och kväll. Seg seg seg som deg. Saker som innan gått som på räls går SÅ långsamt. Vissa saker i snigelfart. Hosta, segt slem, klumpar, andningen tuff i vissa lägen och ännu mer smärta. Allt jag hör och ser skriker cancer allt relaterar jag till det. Huvudet är slut. Helt tomt. fuckcancer bölar lite till. Blir arg. Blir förbannad. Detta resande var dag. Fram och tillbaka. Saknaden efter ork och att jobba. Saknaden efter att orka med barnen mer. Barnen som har en väldigt trött mamma nu. Inget rolig alls känns det som. Det är barn, dom kan omöjligt förstå detta ju. Ändå är jag för det mesta tuff. Detta önskar jag ingen. Var rädda om Er hälsa. Sök vård då Du känner att något är fel och GE dig inte förrän du vet 100% vad som är fel. Bara just Du känner Din kropp. Ingen annan. Tankar kryper i huvudet. Hur det känns som om jag sårar andra och hur sårbar jag känner mig. Meningslöst bladder. Häller upp ett bad och kurar ner. Hjälpte det? Nej. Jag går och donar i min crib. Varit ute på en promenad med kollega och hans tös. Fint att träffas! Men såklart helt kaboom efter det. Ingen röst kvar. Barnen fick jag smsa med. Detta är inget kul.  

The dags nu. Casein står i frysen och ska ner sedan kryper denna trötta i säng....







Älskade Grattis






Farmors dag! Farmor firades med Allt hon tycker om att snaska på gåvor och hemmarullade bollar! Hon är tokig med dom. Precis som jag. Dom kan hon äta av så mycket hon vill med. Trots sin diabetes som hon nu fått. Min lilla Farmor! Bjöd på middag och mys. Sedan spenderades kvällen förutom träning på förmiddagen med ännu mer loppis och kvällspromenad. Avslut med the i soffan....


Sant, Lias och Ted kommer bli glada. Vit ska den bli...host host...


Loppisheaven

Har jag berättat att jag tycker det är kul med loppisar?

Måndag, ny vecka. Denna veckan och en till sen är strålningen över och väntan börjar. Behandling i vanlig ordning och riktigt tidigt hela veckan. Ett krigarpass på gymmet och sedan god lunch. Tog en liten siesta. Det tar på krafterna nu. Det märks. Sedan traskades det ut i det fina Septembervädret. Varm första September. Som blev ett äventyr till loppis och fynd. En kvällspromenad på slingan och en kopp the. En fin dag. Fort över som alltid...












RSS 2.0