Tänk att det är

Mina pojkar! 

 

Jag tappar andan. Jag kan inte fatta det.

Jag blev väckt av BM idag som ville checka lite inför op. Jag var tydligen tvungen att åka in och besöka dag op och anestesi. Sagt och gjort i nattmössan för att slippa utföra detta imorgon hällde jag i mig kaffe och bet i det sura äpplet. Fifi ( Madison ) mindre road av att gå upp. Hon var trött och ville ligga kvar i sängen.

En vlogg ( JA VLOGG) kommer om just detta och min operation. Jag har letat och inte lätt att hitta vettiga videos om just detta så....jag gör en.

 

Annars, åh fina Ted mötte upp Lillebror när han kom med skolskjutsen. Jag kom hem strax därefter. Vi drog in till stan och pojkarna blev klippta. Tog en bild på Lias inne och sen ville jag ta på Ted när vi gick däifrån. Ted ville ha med sin bror på bild. Ta med Lias mamma! Så drog han lillebror till sig. Tänk när man ( läs jag) inte ber om en bild så blir det en klockren på dem. Men blir det annars med för jag har ju världens finaste barn.

 

Det gick undan men vi klarade det!

Jag har en underbar R som tog över barnen, körde hem och flippade burgare till dem. Medans jag fick en timme ensam på gymmet på bandet. Traskade i 50 minuter! Första gången på länge. Har ont hela tiden nu. Nu vill jag ha svar och att det ska vara över.

En natt till sen långledig operation och pannkaksfest. Hoppas på en solnedgång med kanske och mys med Mosters lilla gosse.

 
 

Grattis Blå Gul

Idag är det Svenska flaggans dag och trots mindre roliga ärenden så blev min dag fin. Jag kom i säng vid 12 efter nattpasset. Tiden till kontraströntgen ville jag inte ändra på eller skjuta fram. Vill få undersökningar gjorda och vill ha svar. Jag fick panik i maskinen idag. Paniken visade sig inte så mycket utåt. Men tårarna trillade. Sist jag gjorde samma undersökning gick det åt skogen och undersökningen fick göras om. Kärlet sprack och smärtan var hemsk. Inför det som skulle komma då som jag inte anade eller kunde tro. Att jag hade cancer i kroppen. Så mina känslor svämmade över. Jag sade inget. Jag bara lät tårarna trilla och utan att vara kapabel till att kontrollera.

- Är allt ok?

- Jag vill inte vara sjuk ...igen..

 

Annars? Min R åker och köper en hängmatta till mig. Klockrent! När jag sedan blir väckt vid 18 får jag ett kinderägg. Hängmattan är upphängd och nypotatis kokar. Så enormt hjärta han har. Han fick mig att glömma och Nationaldagskvällen blev fin med såklart som tradition premiär av nypotatis, matjessill med tillbehör. Vi gottade i dem röda magiska bären innan jag for iväg för en natts jobb.

 

 

 

RSS 2.0