Nu är det målat gånger två! En kopp the innan kvällsbadet...njuta av det vita och hoppas på loppisbesök snart....

Morron morron! Pigg? Ha ha...
Igårkväll så bytte jag tejpen på op såren. Min kirurg sade en gång i veckan max. Lite nervöst att titta, men det läker fint. Någon liten "bula" och det ser lite knöligt ut men som sagt innan får jag ha tålamod. På två veckor och 4 dagar så har "dem" lagt sig ännu mer än för en vecka sedan. "backen" tydligare och tydligare. Finare och finare blir dem!
Igår använde jag min svarta bandeau bh från Gina Tricot, och det var så skönt att vila axlarna lite.
Vilken frihet!
Dock skönt att sedan ta på sportbhn igen faktiskt....

Smärtan försvinner mer och mer. Nu är det molande värk nästan hela tiden och ibland det gör riktigt ont och då vid anträningningar eller om man "glömmer bort" att man opererats och rycker till. På morgonen är man ganska så "stinn". Tog en IPREN i söndagsmorse och sedan har jag faktiskt inte pillrat mer...Jag står ut.
Tänk vilken befriande känsla att ha brösten UTAN SMÄRTA! Kommer bli helt underbart!!

Älskar rosa! Men...inte i ett uterum, och inte den sortens rosa. Om man nu kan kalla det rosa? Vid 19 tiden startade jag projektet. Hittade minsann masssssa vit färg i källaren. Hurra för att jag sparat! Vid 23:45 var det klart. Nu är det vitt! Dock skulle det behövas gå över en gång till. Tar jag imorgonkväll! Blir ju alltid flammigt när man rollar första gången, tro mig... Det har jag lärt mig! Pensel i kanter och roller på väggarna!
Jag slipper iallafall se den förskräckliga färgen jag har spytt på i fem år nu ;) lite ommöblering gjord och när det är målat en gång till jag ska inreda så fint. Kunna njuta av smatter på taket och "Tor" som drar fram som han gjorde ikväll....
Nu är det nog dags att sova!

Med pensel och roller...

Fick vi! Mina sjusovare var nyss uppstegna då Nana och Zeke kom. Härligt att dom fick sova ut riktigt!
Vi åt en liten brunch, körde till stan för ärenden och hem igen. Solen har gått i moln...jag och Lias leker " laga mat". Han kryddar så gulligt med sitt lilla finger. Ted och Rami hjälpte mig städa lekrummet och spelar nu i lugn och ro..
Lias blev ju förtvivlad då han inte fick vara med. Men det gick med mamma också som playdate!

Ja, solen skiner!

Monday! Kidsen sover än, så är det när man är uppe till midnatt och busar. Så är det när barnen somnar i bilen sent. Då kan man ju inte sova sedan. Ted har ju sommarlov och vi är lediga idag alla tre så det spelar ingen roll. Sov ni på kids! Jag lovar att alldeles strax så kommer någon tassandes ner. Små barnfötter trippandes! Jag gör allt "viktigt" innan mina små vaknar. Hade inte fått min biljett från Apollo så den är nu på min mail efter ett telefonsamtal. Visst ÄR det skönt när man har en rad med telefonsamtal att ringa och det ÄR gjort!

En tid på Mvc i eftermiddag, funderar på en fin lekplats innan dess i "stan" med lite fika. Jag och mina små fina!

Kan man få nog? Kan det bli fullt? Kan man få NOG? Eh...nej...

Bandeau bhn i spets med medföljande axelband från Gina Tricot, man blir ju så glad av att bara gå in i den affären. Två bomulls (en svart och en vit) bandeau bhar fick även följa med hem. Så otroligt sköna och snygga!

Efter lite om och men så hittade jag minsann bikini.  Bild ovan & under från HM. Kör på blått/turkost!
Under gömmer sig en skön tröja som jag ska bo i denna höst 2012 från Kappahl, fyndades på REAN. Halva reapriset så det är ju ganska så löjligt billigt. Med tjock mysig krage som jag älskar, fickor på magen och halvlånga armar.

Skymtar min strandväska och solhatt...ta två betala för en acessoar på Kappahl. Vilken surprise det blev!
Den "blommiga skapelsen" kommer från Gina Tricot och Mojjan övertalade jag att köpa en likadan såklart! Ska vi svassa med i värmen!

Klänningar gånger två från HM, vem har inte denna eller linnemodellen? Svart blev det och en enkel turkos klänning att mysa i på stranden, sand mellan tårna..

Strandhatten i klädhögen.

Tunika från HM, " ALOHA".

Fler affärer besöktes, detta fick följa med hem ( till mig ) och min nya resväska, som hallelulja är gammelrosa till råga på allt är framtagen. Lite är nu packat.....Kunde inte låta bli.
Pengarna växlade, och vi hoppas kunna fynda på den vackra ön med svart lavastrand, vita hus med blåa knutar och solnedgångar utan dess like...

Ja! En heldag på Väla, och nu är man nöjd och glad efter en dag fylld med fler nya fynd ;)
Tillsammans med Pk, Liten Lias, My brothers, Pappa och fina Mojjan! Vi har besökt både Gina Tricot, Hm, BikBok, Carlings, Intersport, Carlings, Kappahl...
Många nya bikinisar, klänningar, strandväska, Hatt....samt sköna bomulls bandeau ("Marika) och en svart i spets (loooove it)
...nu sitter vi i Puman på väg hem hem hem..* läs hemma nu...ha ha...
Underbar dag såklart ;)

Fikapaus med Morbror Kasper!

Morfar kör traktttttooooor med Lias! Tjoho!

Tjoho för karuseller!

...fashionabla Lias!
Jag och Lias som är tooookiga med kläder och Garderoberna utökas ofta. Idag har jag och Erica lekt med Retron.. Det slutade med att ett par jeans blev uppsydda (en halvmeter för långa men ack så snygga). En gammal jeansklänning som satt som ett tält på mig blev tillslut ett linne. Korthängslebyxor blev inget bra, men ett coolt linne. Ett par jeans blev piratkortbyxor...och..en gammal låååång jeansjacka blev en kort jeansjacka insydd tilltajtad!
Det ni! Kallar jag designers, vi vet hur vi vill ha det minsann!
Lias har gått mannekäng här ikväll för mig. Älskar mammas skor och trippar minsann på bra i dom!

- mamma mamma hippelihoppa i till mig igen!!!
Ha ha ha! Han har badat i en evighet nu...jag fryser när jag ser det men han är varm som en spis, lille godingen.
Ikväll är det vi två! Åh, kaffet är klart!

At My place! Ett par jeans klara...nu ska jag omvandla en gammal jeansjacka med och en jeansklänning till jeanshängslebyxor...hur ska det gå? Det lättaste gjort och det var inte lätt. Ha ha!!! Doing it With My Retro!

Godnatt.
Fikadejt med Lottis, powernap med Lias...symaskinsservice med Farmor. Imorgon ska jag sy sy sy!

Här var jag verkligen nervös. Stunden efter kommer tårarna.

En del som frågat mycket om min operation, och jag väljer nu att gå ut med min berättelse. Jag kommer inte lägga in om veckorna innan och efter. Då skulle jag behöva en bok, för så mycket har jag skrevit. Men jag har förkortat en del och delat upp i stycken. Hoppas att var och en är med på att jag valt detta och inget som jag "promotar" att man ska göra. Är man nöjd med sina bröst så är man. Är man inte så är man inte. Jag som bor i min kropp och bara jag. Bara jag som ska leva med den och detta är inget man kan träna upp och fram. Bara bort. Så jag valde detta efter många år av fundering, efter två barn och enligt mig nöjd med detta. Nöjd och tacksam så tacksam över mina två pojkar. Det är dom som jag ska ge allt. Men ändå nu då? Som sagt, bara jag och ingen annan som ska leva i kroppen. Ger ut mycket nu av mig själv. Aldrig gjort det såhär innan. Både för min skull och för andras skull som jag vet går i dessa tankar som jag gjort åravis. Kändes konstigt att publicera detta, men gjorde det. Jag tar både ris och ros. Jag är den jag är och jag hymlar inte med detta. Det om något är falskt...

JAG SER att statistiken har fördubblats i min blogg. FÖRDUBBLATS! Fler som är sugna kanske, fler som funderar och tänker. Bara hör av er...
Jag vill ännu en gång poängtera att enbart DU som bor i kroppen ska välja detta och som jag säger:
 You are amazing, just the way you are.

Op dagen den 1 juni då mina "Kittisar"
 ( ja jag har döpt dem som så många andra gör..) föddes

Jag gosade barnen så mycket jag bara kunde! Den där separationsångesten kom och rädslan av att inte vakna. Att aldrig få hålla om mina barn igen skrämde mig så enormt mycket. Såg framför mig hur barnen i höst när löven faller leker ute med Patrik bland löven och jag inte finns med dem mer. Mamma är i himlen… Oron kröp sig på. Lillan kom och det var dags att åka. WOW, idag gäller det!

 Hon var mycket lugnande hela vägen in. Vi hämtade upp Tina som bara tog fem minuter på sig att komma ut. Ja, så nervös över det med. Sant sant. Nervositeten kom smygandes och väl på kliniken fem minuter innan kallade Barbro Klinikchefen in mig. Jag pussade på Tina och Lillan och de pratade med Barbro. Som föräldrar som pratar om sina barn när och hur det kommer gå till. Jag kommer inte ihåg vad som sades i samtalet. Jag var i en helt annan värld den stunden. Kliniken känns lugn och hemtrevlig. Känns inte alls sjukhus, mer som ett vilohem.  Jag tar in dofter och färger som en katt. Tittar och luktar på omgivningen. Ja, en liten fetisch jag har…att lukta. Jag tittar ut genom fönstret och vädret är ljuvligt! Får tilldelat en säng i en sal med tre sängar, med skynken och ni vet de där borden man har med hjul på. Väldigt praktiska minns jag att jag tänkte. Påslakanet var något av det första jag lade märke till. Så fina och färgglada, kände på det och mjuka och sköna. Vi pratar om bhn jag vill köpa med knäppning framtill. Barbro tar fram den och ställer in den till mig. Den ska vara spänd på innersta. Bröstband får jag om det behövs. Vilken skön bh! Dags att byta om nu och bädda ner sig. Bäddar ner mig under täcket med min op outfit. Narkosläkaren pratar med mig under tiden, märks att de har att göra. Han kändes till en början nochalant men efter att han sätter sig ner intill sängen så klickar det mycket bra. Han berättar hur sövningen kommer gå till och vad jag kommer få för tabletter innan operationen. Att det är samma narkosmedel som vi ger våra ECT patienter. Att man genom venflonen sprutar in lagom dos under hela operationen för att man sedan ska kunna vakna så snabbt som möjligt. Han ska nu sätta venflonen och efter tredje försöket går det. Mina kärl var fina och han menade på att han sticker flera gånger om dagen men att mina kärl ”rullade” som de kan göra. Så typiskt ju, för behagligt var det inte. Jag kände hur jag blev yr och svettig, det sökte mig lite. Håller upp den armen jag inte blir stucken i och andas djupa andetag. Dr sade att det gick bättre utan sina progressiva glasögon. Under hela tiden han ”grävde” i min hand så pratade han med mig. Om allt annat än opn. Mycket duktig och ”vanlig” allmän, det kändes bra att han var medmänniska. Han skrattade och log härligt medans jag säkert var grön i ansiktet. Sedan var det dags att träffa min kirurg Håkan. Vi går in på hans kontor där jag för några veckor sedan bestämt hur det skulle se ut. Han mätte och ritade igenom på mig..

-          Nu ska vi rita lite!

Hm, nu var jag riktigt nervös. Det såg han. Han sade att det var helt normalt att vara nervös nu, och han undrade vad jag var nervös för. Jag berättade att det var sövningen och att bli vanskapt. Då sade Håkan något bra!

-          Det var en gång en äldre herre som skulle sätta in nya tänder. Han var till åren kommen men ville ändå ha tänder i munnen. Tandläkaren satte in vita tänder på mannen, är det estetiskt vackert? Detta är en kulturell fråga! Hade jag satt in tänderna  på honom så hade jag valt en gul nyans. Vi har inte vita tänder, och absolut inte som 80 åring. Detsamma gäller bröst. I USA betalar man för att det SKA synas. Ding ding kolla här! Men i Sverige vill vi inte att det ska synas.

Kändes så skönt att han förstod mig. Det är ju så jag tänker, vill inte att det ska se plastigt ut och översynas.

-          Kommer det inte att göra! Perfekt till din kropp. Hade du varit större så hade jag velat lägga in mer och vise versa. Du har en liten överkropp med smal midja och små axlar. Denna storleken kommer bli perfekt på din kropp. Kommer att bli så fint på dig! Kommer att fylla ut din assymentri bättre.

Jag fick sätta mig ner nu, kände hur jag höll på att svimma. Han visade ritningarna på mina bröst och jag kände bara hur det snurrade i huvudet. Jag tänkte nu på att någon ska SKÄRA I MIG! Arghhhh...

Det var skönt att komma in i sängen igen. Jag lade mig på sidan för det är favoritställningen. Tänkte att så kommer jag inte kunna ligga sen. Det tog ca 15 minuter sedan kom Anse och kopplade in antibiotikan som kändes kall att få in i kroppen. Nu snurrade det ännu mer. Fick mina tabletter som bestod av 4 alvedon, 1 tabl mot illamående (primperan) samt Oxycontin (som innehåller morfin). Tog INTE lång tid innan jag blev sådär ”Hakuna Matata”. Så jävla underbart! Vilken pilla! Give me more of thoose.  Jag mmsade alla nära och kära, småfnittrade. Jag minns då Anse kom in tidigare observera tidigare innan min ”lyckopilla” på morgon, och skulle fråga hur det var idag? Då brast det på mig, tårarna sprutade.

-          Vad är det Johanna?

-          Jag är så rädd?

-          Vad är du rädd för?

-          Sövningen, att inte vakna och få hålla om mina barn igen. Jag känner mig så egoistisk bara för att jag vill ha bröst så kanske dem blir utan sin mamma. Så egoistiskt.

-          Nej nej nej, det är det inte. Det är din kropp. Du är i trygga händer och detta är ren rutin för de som arbetar här. DET HAR ALDRIG HÄNT något. Du har både en läkare, och ssk som hela tiden håller koll på dina vitala funktioner. De har stenkoll, och skulle något hända så är de så snabba att agera. EKG, bltr, saturation…Anse lugnade mig. Du kommer bli så nöjd, nöjd mamma nöjda barn.

Åter till mitt Hakuna Matata tillstånd. Jaha, Anses kollega Sofie kommer in och kopplar bort droppet. Hon ser att jag är påverkad av tabletten. Från att ha varit ett nervvrak till lugn och glad på en pilla. Jag sade redan då att jag vill ha sådana med mig hem. Håkan kommer in och berättar att de inte har 330 CC hemma, men om 325 går bra. Helt ok, det var ju de som beställdes till mig. JA, Just do it. (vill betona att skillnaden är minimal på 325-330 så det var inget whatever vi tar och slänger in 450 va?)

Snart dags nu säger han…DEM ORDEN ekade sedan i mitt huvud. Oj oj oj, nu pirrade det i magen av nervositet och spänning. Enorm spänning!

Nyss hoppat i sängen, nervositeten kommer smygandes. Kolla in mysiga påslakanet!

Helt borta, väck, gone, waisted...kalla det vad du vill. Denna bilden bjuder jag på, varsågod. Den bilden jag "visar" minst på. Ingen bra bild, och jag skakar av bara tanken på oskärpan. Men inte fan tänkte jag på det då? Eller så tänkte jag på det men det kopplade inte rikitgt i hjärnkontoret.

Jag mmsar mer, och det sista svaret jag läser är från Emily där hon undrar om jag har någon hos mig. Ska svara henne då kommer Sofia in och hämtar mig. Nu är det dags! Åh, nu blir jag sprallig. Kan blunda och minnas den känslan när hon kommer in. DET ÄR MIN TUR!

Jag får gå på toa innan och sedan invisad i OP salen. Narkosläkaren säger HEJSAN och han undrar hur jag mår. Jag svarar såklart att jag mår toooooooooppen. Jag undrar om jag inte kan få ha mina strumpor på mig, så frusen av mig, och det var helt ok. Jag får sitta på kanten av bordet, och EKG elektroder sätts fast. Får lägga mig ner, och han frågar om jag fryser. Jag svarar att det gör jag nästan alltid så jag blir inbäddad. De hade tyvärr inte några uppvärmda täcken. Får lägga ut armarna på sidorna och även armarna bäddas in. Får mössa och hatt på mig. Anse tar kort efter mitt önskemål. Narkosdr säger att han nu sprutar in medlet som gör att jag kommer somna. Det svider till lite, sedan ber han mig att andas djupa andetag i masken. Nu får du sova så gott så ses vi sen Johanna!

Jag andas tre vad jag hinner räkna ( jag tänkte att nog fan ska jag andas, jag ska suga in luften) till sedan minns jag inte mer…. Klockan är ca 9:49...

 Jag somnade fort. Jag vaknar till i min säng och undrar hur i hela friden jag kom dit?

Jag är så lycklig över att jag vaknat igen! Jag lever! Jag pillar med telefonen, och jag minns att Anse säger till mig att lägga telefonen innan jag tappar den. Måste få tag i någon. Somnar nog lite till. Vaknar till, och Lillan är där. Tar hennes hand. Minnesluckor de luxe.

Tiden timmarna minuterna efter opn är som en dimma. Kommer ihåg att Lillan säger att hon ska hämta Tina, att jag är uppe på toa och att jag sedan somnar och efter en stund känner hur någon klappar mig på panna. DET ÄR TINA! Åh, lyckan över att se henne är ljuvlig! Underbar och älskad. Tina är hos mig. Vi pratar och jag minns lite men inte allt. Jag får komma upp på toa igen men med olåst dörr. Jag har fotat massa på telefonen och minns inte att jag gjort detta! Så sjuka bilder och jag är helt borta, syns på ögonen som går i kors. Håkan kommer ca 2 timmar efter opn och säger attvi ska titta på dem. Han undrar om jag vil titta på ”dem”. Nej nej nej, vågar inte. Han hjälper mig av och jag blundar. Tittar inte, Tina och Lillan ser. Du måste titta på dom… Håkan går och tar en spegel och min haka har nog aldrig trillat ner så mycket. WOW, det är MINA tuttar! Han ler och säger att allt gått så bra. Han är mycket nöjd med reslutatet och det kommer bli så fint. Storleken passar min perfekt och han säger att det gör mycket att bara ”fylla ut”. Inget annat behövdes ju!

Jag ser att jag mmsat vid 12 tiden till mina nära och kära...Då gick ögonen i kors....Skrevit massa konstiga saker och stavingen ska vi ju inte prata om...

Barbro skriver ut mig och jag får komma hem till Tina. Så skönt att komma innanför hennes dörrar. Somnar en stund på soffan. Smärtan är ganska ofarligt änsålänge.

Tina säger sedan att maten snart är klar, hon har med slumrat en stund medans maten var i ugnen. Fisk och spenat gryta. Jag är så trött. Jag reser mig och det tar ca 10 minuter sedan får jag ett bltr fall. Jag känner hur jag blir kallsvettig och det susar i huvudet sådär som det gör innan jag svimmar. Kan det vara Ketoganen som jag tog för en liten stund sedan. För mycket mediciner? Jag kryper ihopa och andas. Tina klappar mig på ryggen och andas med mig. Jag krålar in på toa. OM jag skulle spy så vill jag inte ligga på hennes golv och spy ner. Kramar toasitsen och känner hur jag blir mer och mer borta. Hur jag inte hör eller ser ordentligt. Ett tag är jag nog borta. Är borta en stund, men Tina stannar kvar, andas med mig hela tiden. Klappar mig på ryggen. Det tar sin lilla tid att komma tillbaka. Hon får ut mig i soffan och jag äter faktiskt Fisk och Spenat grytan. Så gott med mat, fast magen värker. Kvällen är ganska så smärtfri. Fredde och hans pojkar kommer upp och barnskratt fick mig att må bättre. Lite kaffe och prat. Smärtan är nästan som bortblåst. Detta var ju inte så farligt tänker jag…

-          Nu måste vi titta lite på dina bröst! Tina flinar finurligt…Jag är skraj..

-          Okej okej….vi gör det då! Vi går in på toa och Tina hon hoppar nästan jämfota. Det såg så kul ut medans jag mer säkert såg ut som en zombie. Hon hjälper mig av med allt och jag blundar även denna gången. Vågar knappt titta, när jag väl tittar så får jag bltr fall igen och känner hur det börjar susa i huvudet. Tina hon undrar vad som är fel, om det känns fel och om jag inte är nöjd. Jo, klart att jag är nöjd. Det är bara så mycket att ta in. Jag känner inte igen mig själv riktigt….

Jag och Tina är uppe till midnatt innan vi borstar våra tänder och somnar gott.

Tina min Tina. Lycka!

Rena Rama Faktan:

Det jag fick var 325 CC och Ultra High Profile. Jag trodde först då jag provade att detta skulle bli för stort. Det kändes på gränsen till för stort. Men jag tog hem protser och provade hemma. Och summan av kardemumman så blev storleken helt perfekt! Synd inte så enormt stor skillnad från innan, men utan bh gör det vill jag lova. Beror på hur man klär sig med. Jag kan ha en luvtröja och det ser bara lite större ut än innan, sen tar jag på mig ett linne eller en bikini och POFF där är bröst faktiskt!  Han fyllde ut på höjden/toppen och inte lika mycket på bredden eftersom jag inte är så bred. Som sagt innan vackert estetiskt till min kropp. Man kan välja att placera implantatet antingen över eller under bröstmuskeln, men i mitt fall då över. Bröstmuskeln (subglandulärt), alltså fick jag mina inplantat framför bröstmusklen. Oftast lägger man bakom, men i mitt fall skulle det slutgiltiga resultatet se bättre ut som jag fick inplantaten framför.

Kirurgen gick in i bröstvecket. Bröstförstoring via bröstvecket är vanligast. Bröstkörteln påverkas ej. Kirurgen har full insyn vilket ökar säkerheten. Jag ville att dem gick in i armhålan, då syns ärren ännu mindre men inget dem gjorde på denna kliniken. Ca 3-4 cm långa ärr som med tiden kommer att synas mindre och mindre. Jag är mer noga med infektionsrisken än om det skulle någon gång synas extremt lite. Samt att kirurgen har full uppsikt på vad han gör och kan lägga dem rätt på en gång utan att behövs ändra eller att dem kommer fel. Här höll jag med om säkerhet framför det estetiska.

Anledningen till att kirurgen valde som han valde var pga jag ammat. Därav förlorat mycket vävnad och fett på mina bröst, och ja inte mycket, väldigt lite kvar då. Något bröstband behövde jag inte, dem håller på att lägga sig av sig själva…Dem  har redan en fin liten ”backe!... Den nya typen av icke-flytande silikongel stannar kvar i bröstet, även om det uppstår en spricka i implantatet. Det finns därför ingen stark medicinsk anledning eller rekommendation att byta ut implantatet om det skulle inträffa. Fyllde upp med silikon och nu kallat gelehallon då inplantaten är som gelehallon. Fördelen med silikonimplantat är att silikongelen inte kan rinna ut om det skulle bli en spricka i det. Andra fördelar är att det inte uppstår några veckbildningar, att det är formstabilt och att det framställts i en mer naturlig form än andra bröstimplantat.

Nackdelen med det fasta silikonimplantatet är att det är mycket dyrare att framställa jämfört med andra silikonimplantat.

 När vi ändå pratar ren fakta så kan vi prata en annan fakta om medicinbiverkingar. Medicinen jag tog har ett ämne som heter Kodein. Förr användes detta mot diareé så ni kan ju själva lägga ihopa ett plus ett, jag såg ut som om jag var gravid i 25 veckan. Magen putade ut som en bebismage. Magen låter som en borrmaskin ofta och mycket och högt. Trötthet och dåsighet, men ett skönt lugn.

Saturation (syresättning), piller och saft...

Fröken Happy Happy. Ha ha, jag låg och fnittrade men på en sekund blev gravallvarlig och livrädd.

Om smärtan: Många och den mest vanliga frågan jag fått är om smärtan efter opn. Ja, det är väll ganska så naturligt att fråga om det men det var konstigt nog det jag tänkte ganska så lite på innan opn. Jag var betydligt mer rädd för att sövas,då jag aldrig blivit sövd innan. Då jag själv sövt barnen (inte jag då som sövt såklart) flera gånger och jag vet att oron innan själva uppvaknandet är jobbig. Smärtan var direkt efter opn inte farlig alls. Då var jag så fullproppad med starka morfinmediciner så jag minns inget smärta. Det jag minns är att det var ömt, väldigt ömt. MEN ingen direkt smärta. Att röra sig var lite jobbigt då det gjorde lite ont, men om jag hittade en skön ställning så kunde smärtan för en stund vara borta. Senare på kvällen samma dag som opn så började det göra mer ont. Det var då jag tog mina Ketogan Novum och höll på att försvinna helt. Har nu efteråt pratat med kirurgen om detta och jag blev nog lite övermedicinerad kanske? Kanske tog tabletterna lite för tidigt. Somnade på rygg och bara tala om sidan är inte ens på tal om om man talar om något. (ha ha) Dagen efter opn, smärtan kommer smygandes som en räv bak örat. Gör mer och mer ont. Vägrar ta tabletterna för jag vill inte svimma, försvinna.
Dock på lördagkvällen är smärtan så intensiv att tårarna kommer. Jag gråter mig till sömns. DÅ har jag ont. På söndagen sedan efter att jag vaknat en gång under natten och det tog en halvtimme att komma ner och gå på toa så sväljer jag två Ketogan och det tar ca 20 minuter sedan svävar jag på moln. Smärtan i sig kan beskrivas för mig, då detta är mycket individuellt som när man är sprängfylld med bröstmjölk och man känner hur det bara vill tokspruta ut i boppen. Minsta beröring är hemsk! Det känns tungt över bröstet, men inte så tungt som jag trodde. Mest utfyllnaden som gjorde ont på mig. Att huden var så stram och spände och ömmade. ÖVERALLT på brösten. Precis överallt och mellan brösten där huden fått dras åt lite. Sedan ska vi inte bara prata om op såren som svider och drar. Det hänger ihopa med detta att röra sig. Att ta sig ur sängen är ett helt företag, ungefär som när man fått ryggskott, helt handlingsförlamad. Sovit sittandes första dagarna och sakta men säkert ta bort kudde efter kudde. Man hittar emellanåt ingen ställning som är skön och allt får gå i slowmotion. Minsta lilla ryck eller hastig rörelse gör fruktansvärt ont. När man väl landat med fyra kuddar i soffan så ska man se till att ha allt på plats. Man orkar inte hoppa upp och ner…

 Hjälp med dusch och först efter 9 dagar kunde jag ta en dusch själv. Det går inte och man får inte lyfta armarna. Man känner direkt då medicinen börjar gå ur kroppen, craving for more och man får lite frossa. Hackar tänder och fryser. Smärtan är helt klart värd det, går att härda ut och smärtan för mig var inte så hemsk som jag trodde även om den var fruktansvärd speciellt då medicinen gick ur kroppen. Hur det kändes som om allt skulle ”trilla ut igen”. Åh, kan det göra det? Livrädd var jag. Fått in lite luft med så det var lite obehagligt när det kurrade till. Och hur jag kände hur det rörde sig, gjorde ju inte ont i den bemärkelsen men obehagligt att något rörde sig där inne. Nu har det gått 13 dagar och smärtan är dov men ihållande. Den försvinner inte helt med bara IPREN. Stor skillnad och det är som molande värk hela tiden. Ja, man kan nog jämföra det med tuff väldigt tuff träningsvärk i brösten.  Känner direkt om jag rör på mig för mycket, gör för mycket.  Om jag använder mina bröstmuskler så spänner det mer som sagt och ömmar. Det är ömt och stramt fortfarande och ärren svider ibland och kliar (läker). Spänner då jag går in för mycket i något. Dock är brösten mycket mjukare men långt ifrån ”klara”. Man får ha tålamod…

Två dagar på jobbet och det gick bra, dock var jag såååå extremt trött igår efter jobbet. Somnade gapandes på bussen och det måste varit en rolig syn. Jag kröp intill Lias vid nattedags....jag somnade med. Klockan 19:30...zzzzzzz...Ha ha ha. Vaknade 04:27 inatt, hoppsan. Ha ha!
Kan vara att tröttheten kommer nu och smärtan lite mer molande hela tiden. Det var sista dagen igår jag tog min tabletter och det känns. Dr sade att jag kommer känna "sug" efter dem. Ja, det gör jag med. Den effekten man får av lugn och all smärta försvinner (nästan). Vi pratade om hur viktigt det är att bara ta dom ca en vecka efter opn, och inte längre pga man blir beroende. Det är samma verksamma ämne som i Morfin och Heroin (blir rädd av bara ordet) och det är ju inget man vill gå och knapra. Herrejisses! Idag är det ledig dag och jag fick ha Lias i knät och hoppa ner på rumpan från ovanvåningen. Kan fortfarande inte bära honom. Har lyft honom någon gång, men då sittandes till mitt knä. Inte ett riktigt lyft, vågar inte det än. Det känns fortfarande fantastiskt bra.
Igår var jag inom en sväng på HMs rea och den sög...Ha ha. Missade bussen och fördrev tiden. Jag hittade dock ännu en ny bh (nr 2) och matchande söta panties. Provade den igår när jag kom hem eftersom kön var förskräcklig. Såg bra ut, men det känns konstigt med bygel och det får vänta. Jag får ha min sportbh i nästan tre veckor till, lagom tills jag flyger till Varmare breddgrader...

 

Födelsedagskaffet på 27 års-dagen...

Det såg så fint ut!
- Åh så fina dom är! Ser mycket bra ut!
TACK!
Tiden hos kirurgen gick bra, allt känns och ser bra ut. Vilken lättnad!
Jag har verkligen den bästa kirurgen enligt mig. Lyhörd, ärlig och mycket trevligt. Vi pratade mycket om medicinerna jag tagigt...om vad som finns i tabletterna och vad dem gör med kroppen. Intressant!
Om hur det kommer sakta men säkert kommer förändras lite till, bli mjukare och mjukare. Ser jag fram emot!
Ni kan inte ana lyckan!

En måndag som innebar sovmorgon och försovning. Men det kan kvitta ;)
Vi brummade in till Tina Vår och hon hade presentutdelning....Lias fick en bil och Ted överröstes med presenter! Jag fick minsann en 27 års present med, även den klockren!
Nu sitter jag och väntar på att få träffa min kirurg....
Barnen är hos Tina, dem ska spendera eftermiddagen där för jag hoppar in och JOBBAR! Tjohooooo!

Sover gott på Mattes arm...

från min vecka.

Idag är det söndag all in.

Det var helt underbart att ha Lias i knät för första gången för några dagar sedan. Mer och mer kan jag ha honom hos mig nu. Lite farligt om han viftar till och slår till lite ömma delar av sin mamma ju.
Ingen Skumpa helg direkt, en lugn, klippa gräs, kanter, tvätta, damma, rensa garderob helg....
Snart inleds en ny vecka och imorgon är det jag och Kidsen hemma!
Imorse glömde jag all smärta och sträckte på mig efter en lång sovrmorgon och en god natts sömn...
AAAAAAAJJJJJJJJ som FAAAAAANNNNN.
Jag hade helt glömt bort att jag nyligen opererats och det skar till, sved och brände..
Imorgon väntas återbesök och det ska bli så skönt med ny tejp och det kommer kännas skönt då min kirurg tittat och jag förhoppningsvis inte behöver ses förrän om ett ½-år...

Sitter med morgonkaffet och tittar i Taxfree katalogen, kryssar och funderar starkt på en ny Dior parfym!

Är hos oss ;)

Jag undrar hur många som är trötta idag, lite "extra trötta"..Gårdagens lyckliga studenter! Så härligt att ta studenten, vilken dag det var. Känslan att man uppnått något så bra! Igår var vi uppe länge och dagen var den bästa. Jag var uppe i sovrummet stor del av kvällen, Lias som sällskap och vi rensade bland kläder. Dock mycket kvar. Lias blev (som man ser på bilderna i inlägget nedan) förälskad i min gamla bikinikjol. Han var så söt när jag strassade runder med den. Tror att han ska få den, han är tokig med kläder och skor. Han var lika road som jag bland alla kläder och vilka fynd jag gjorde igår på min födelsedag. Jag har länge letat efter en skir lång blus och där hängde den inne på Carlings. Inte klokt när mina tre favoritaffärer finns på rad:BikBok, Carlings och Cubus. Gillar Kristianstads shopping skarpt! En vacker stad att strosa i även om vädret inte var på topp så gjorde det absolut ingenting.

Vill tacka alla som grattade mig igår på min dag! Vill skicka en stor bukett blommot till min Emily som tog Examen igår, nu är hon färdigbakad Behandlingspedagog. Stort grattis!

Dagen idag bjuder på sol och eftersom jag hade en dröm häromnatten om vårt gräs så är det på tiden att klippa det, kan tyvärr inte göra det själv. Jag drömde att det var lika långt som Pocanhontas majsfält...

Känner mig rik som ett troll!

Låter bilderna tala sitt tydliga språk...

Detta lever jag på länge...Vilken födelsedag att få shoppa! För att jag KAN...HA HA...

Födelsepresent under Roadtrip. Min "första" BH med matchande panties. Sååååå fin! Svarta rosetter ;) like alot! Tack fina Nana! Kaffe och lunch, nu har jag landat hemma och vi ska strax dra vidare!

Hos Vackra Mirelle med Nana, en Tattoo på Nana! Vacker text på underarmen såklart!!!!! Kaffe på de jaaa!

Today is my day!

Idag slutar Ted skolan, och nästa termin början han ETTAN, försteklickare! Skolavslutning, och idag följer Pappa med Ted. Jag ska iväg på ett annat äventyr med min fina Nana...
Boysen sover än, bara jag och katten vakna..
Kaffe och musik har startat min dag! Samt det första jag såg på min telefon:
- Grattis för fan!



By the way, har ni vägarna förbi så bjuds det på kaffe och köbekagor ikväll i huset mitt!
Bara kom vet ja ;)

Dem man tänker på, att hålla kontakten!

Jag var ännu mer mindre smärtpåverkad i morse då jag vaknade. Jag klarade att gå upp utan att skrika...
Hade en mysig tidig morgon hemma i huset, katten spann och kaffet i magen. Sedan tog jag minsann bussen in till stan. Det var tufft att skumpa på bussen, men det gick. Jag har hälsat på i skolan, lovade att lämna bilder från avslutningen ju. Träffade Finaste Lotta! Så glad jag blev!!!!!! Underbara fina Lottis!
Jag har bokat lite planer för morgondagen och nu sitter jag på min fd Praktikplats. Ska luncha med brudarna här minsann. Så kul att komma hit igen! Som jag saknat dem.
Känner mig idag väldigt medicinpåverkad. Torr i munnen, yr, slö, ögonen hänger inte med, illamående, sticker i fingrarna, varm som en stekpanna i ansiktet....
Men, det går åt rätt håll! 6 dagar sedan op idag och var dag innehåller framsteg!

Vilken skillnad från dag till dag. Dock orosmoment kvar såhär nära efter opn, men jag tar dag för dag. Idag valde jag vettiga kläder och lite rouge. Nu ville jag verkligen sakta komma tillbaka. Mascaran sparar vi till fredag ;) får se lite halvsleden ut än för det ÄR jag ju.

Fått hjälp med städning här hemma, vek in tvätt och Liten liksom jag är tokig med smycken så vi har pillat i lådor idag bland mina saker. Lagat en smarrig gryta, åkt bil och haft sällskap hela dagen. Videosamtalat med Tina och jisses så kul man kan ha! Sen ikväll har jag varit ute och gått!!! Gick hem till Pappa, och pratade lite. Sedan hem igen med Katja som sällskap. Gick bra. Känns dock idag att jag inte legat och vilat något.

Men fullt hanterbart, begripligt och meningsfullt!

Eller vi har alltid vår vimpel uppe på framsidan, en sådan får ju vara uppe alltid dygnet runt.

Idag är det ännu ett steg upp på min trappa. Jag mår idag ännu bättre än igår, och kunde idag enklare komma ur sängen. Eller enklare, det gjorde mindre ont. Så idag är det kanske dags att faktiskt klä sig i matchande kläder och dra på lite rouge? Jag vet inte, kanske när jag reser mig om någon minut så snurrar det till igen och orken tar slut. Jag vet inte, men jag hoppas hoppas på en piggelin dag. Fem dagar sedan opn nu och jag känner verkligen hur det går framåt. Ganska så kul faktiskt!

Bjöds det på ikväll. En tur ut för mig åh vad jag saknar att vara ute och framför allt att röra på mig. Jag hoppas verkligen att jag orkar ut och gå imorgon! En sen kvällsfika och räkorna smakade gott!

just the way you are

Kom ihåg det...Idag är ännu en bra dag. Känns konstigt att inte gå till jobbet idag, men inser nu att det inte hade gått alls. Vilken tur att jag bara hade ett arbetstillfälle denna veckan och kan komma med nya krafter snart. Inte ofta jag varit hemma och vilat en hel vecka. Sist var ryggskottet för flera år sedan och kanske är det väl unnat detta? Jag har skrevit hela förmiddagen och ska nu strax sätta mig i soffan och slumra en stund. Fått i mig lite kräm med hallonsmak och det är inte mycket som går ner. Magen ser ut och känns som en ballong. Jag blir redan tokig på alla repriser och program på tvn och inser att jag inte kan göra mycket annat än att småflina och titta på dem. Precis pratat med vackra Natta och i morse med Ems. Sköna donnorna mina! Tänk så mycket glädje mina vänner sprider. Nu lockar faktiskt kudden. Ryggen mår paj paj av att sova i samma ställning i en hel natt. Vaknar som en robot och efter denna nattens mardrömmar kan en powernap behövas en liten stund..

Ted ville så gärna att jag skulle vara med på deras Nationaldagsfirande idag i skolan. Men jag kan ju tyvärr inte det.
- Åh, då stannar jag hemma idag mamma och tar hand om dig! Jag vill vara hemma hos dig.
Ted får åka till skolan och han säger innan han åker att "skoldagen är inte så lång, jag är snart hemma hos dig igen".
Eller igår när jag grät, tårarna sprutade och Liten Lias tar handduken och torkar mina tårar. Han torkar och torkar och klappar sin mamma på kinden. 2 år och så klok och omtänksam redan!
Finns inte ord för att beskriva hur fantastiska ni är!

"i just want to hug you so much right now"


Pigga glada Johanna är ännu lite borta. Ha ha. Nej, jag ska inte vara negativ. Tror att orden ovan får tala sitt språk och jag skriva av mig lite mer.

I morse vid 6 tiden tog jag min sista "pilla" från kliniken. Åh, hjälp...sista!! Oj oj oj. Jag satt och somnade i soffan efter morgonkaffet och hjälp med att komma upp. Passa på när någon är hemma ju. Min fina Nana och Zeke kom efter 8 med frukost och vi fick prata lite i vanlig ordning. Det är ju helt sanslöst vilka underbara vänner jag har. Resten om jag ska vara helt ärlig nu (och nu är jag det) spottar jag på. Big time.
Tvi, det är fult att spotta. Åh, du vet hur mycket jag hatar spott och loskor Tina. Men ibland blir jag bara så ilsken över nyfikenhet, och sedan inte kunna visa att man bryr sig. Eller så bryr man sig inte och har inget eget att fokusera på. Måste vara tufft... Eller...så ÄR man bara nyfiken. Ha ha, well. Jag tar tillbaka spottet, inte lönt och det är fult. Så jag vill bara att egentligen att ingen ska spotta. Säger som Kapten Röd faktiskt..
- Ju mer de spottar på mig desto snabbare kommer jag blomma....
 
 Nana körde mig till apoteket, åh ni skulle sett "the Junkie" på apoteket i lilla grannbyn. Med luvtröja och det fattades bara mössa, solbrillor & mysbrallor. Jag hade faktiskt jeans...Åh, det tog tid att få ut pillerna. Dagens mediciner var inte upppackade och jag fick frossa under tiden jag väntade.
- Börja med att ta en...
Jovisst, har jag gjort idag. MEN vilken monstervärk. Satt i soffan hela eftermiddagen och kved. Hörde hur min mage som är i uppror skrek. När väl pojkarna är hemma blir det liv och rörelse. Tillslut för mycket liv och rörelse. Jag får gå undan. I ren ilska gör jag saker som jag inte skulle gjort och får ännu mer ont. Slutar med att jag tar två starka. Kunde man göra med om inte en hjälpte, men med tanke på medicin jag hade kvar sedan innan i kroppen skulle jag börja med en. Det gick en halvtimme och all värk är borta, bara lilla molande "amningsvärken" som är kvar och min spända kropp som skulle behöva en massage. Annars är topparna borta och tack alla ni som tjänar pengar på detta. Ha ha!

Hur det känns annars? Ja, denna dagen har varit en av de dåliga. Imorgon hoppas jag på en bättre...

 

Killar!
Ha ha ha! Snart nanedags. Regnet hänger i luften....

Hur många har det? Ha ha ha!
En vi alla har här hemma är mössa/kepsar/hattar inomhus....ajabajja!

Ja, går på moln här hemma nu, och gjort hela dagen. Jag är mot piller i största allmänhet om jag inte har riktigt ont. Vilket jag hade hela lördagen och natten och morgonen...Nej, nu får det ju vara bra tänkte jag. Att gråta mitt i natten är inte OK om man kan förhindra det. Smärtan är nu mer kontrollerbar och jag kan skratta utan att det känns som om jag ska gå itu. Om jag skrattar? Ha ha...ja...inte haft många ledsamma stunder idag. Vi har nyss tittat på Hitta Nemo och jag skrattade löjligt till Doris när hon pratade valspråket. Så sjukt kul ju! Vi har varit hemma och bara varit hela förmiddagen. Jag hittade ett spel i App Store som jag älskade som liten: HUGO. Jag och Ted har spelat och spelat. Tänk så lättroad man kan vara. Patrik var ute med Lias så att jag och Ted fick en stund bara vi två. Det var den bästa stunden på länge bara jag och han. En dusch har jag fått idag med. Ja, kan man inte själv så. Inget att skämmas för. Vad ska man göra? Det var så skönt att känna varmvattnet ner för ryggen. Underbart att bli fräsch efter op och kallsvettningarna.  Jag förstår faktiskt de som dövar smärta med piller. Jag är ingen som vanligtvis tar piller. Men vid smärta som denna så ger jag mig faktiskt. Sanslöst vad man kan känna sig funktionsnedsatt och hjälplös. Man känner direkt då det gått 4 timmar och man börjar skaka & smärtan kommer smygandes. Sedan tar det ca 20 minuter innan nästa pilla börjar verka. Jag får frysattacker med...Hackar verkligen tänder och då menar jag HACKAR. Ser inte klokt ut och låter som om jag ska hacka sönder mina bissingar. Slöddrar och fnissar, vinglar men vet att detta snart är över. Snart snart och fortfarande så lycklig över mitt beslut. Jag står fast vid det.

Jag hade lite Katarina abstinens. Ja, det är sant Katarina. Det var JAG som ville åka till er...Visst fick vi komma. Så efter lunch styrde vi kosan mot finaste Katarina och alla buskusinerna. Lias var ute och lekte länge med sina kusiner. Han kollade in traktor och grillade. Lille Skogsmulle! Ted var mer innemulle och lekte mamma, pappa barn...
 Jag och Katarina fick prata lite och alltid lika skönt att få prata av sig med henne. Jag vet inte vad det är som gör att mitt hjärta slår lite volter då jag träffar henne. Vissa människor i mitt liv som jag bara tycker så mycket om. Det är även de som stöttar en i beslut. Hon är en av dem.

Jag vet inte om jag är för ärlig nu? Det är bara så det är just nu.
Det tuffaste med detta är inte smärtan eller det som jag känner fysiskt. Det är att inte kunna lyfta upp Liten Lias i famnen. Speciellt vid ett tillfälle igår. Han skrek och var ledsen. Han ville upp till sin mamma men jag kunde inte ta upp honom. Satte mig ner och han kom till mig, jag kunde inte lyfta honom. Men kramade honom. Åh, lille gubben. Jag minns att det första jag tänkte när jag vaknade ur narkosen
 (ja jag kan ju inte riktigt minnas om det var just det första men det jag minns var att) 
var att jag var så lycklig över att få vakna. Att få leva.

Ha ont!
Jag hörde när Ted var vaken...
- Ted Ted...vill du komma och hjälpa mamma?
Min lille kille kommer och hjälper mig upp, klappar mig på ryggen. Har ont i den med nu när jag legat så många timmar. Inte van att vara så stilla som jag är nu!!! Jag är van vid rörelse! Ted klappar mig en stund på ryggen. Följer mig ner och jag tar de förbannade tabletterna jag fick med hem. Nu får det vara bra. Jag får bli lite yr, illamående och "rolig". För då kan jag röra mig! Fredagkvällen var bra mycket roligare än det sista dygnet som bara innehållit smärta! Jag vill kunna skratta utan att det känns som om jag ska delas på mitten....
Ja, jag svalde dem precis....

Satan vad ont jag har nu. Tidigt sänggående igårkväll. Tårarna rann, inte kunna ta upp Lias i famnen. Ted hjälpte mig att packa upp. Store killen som är så förstående. Vaknar mitt i natten. Att komma upp ur sängen är ett helt företag....
Nu ska jag ner i sängen igen...hu...

Ont? Ja...men inte så outhärdlig smärta som jag trodde. Det spänner, ömmar, svider och sticker. Men det är smärta som går att hantera.
Sov så gott hos Tina inatt! Zzzzz... Vi gick upp tillsammans i morse och drack en kopp kaffe. Sedan har jag varvat Nyhetsmorgon med att skriva och slumrat lite kortare stunder. Farmor och farfar kom och hälsade på. Köpt med en blomma till Tina för att hon tar så väl hand om mig. Farmor kammade mitt hår och Tina pillade i det innan jag pussade hejdå på henne.
Mina pojkar kom upp och hämtade hem mig. Fått i mig ännu en kopp kaffe och sitter så stilla jag kan i soffan. Det liksom "bubblar" lite....

Jag antar att många förstått nu. Någon som undrar, fråga då på ;) jag är Stolt och så lycklig. Ångrar inget, bara så glad! Känns helt surrealistiskt!!!!

Förra inlägget var en groggy Johanna som skrev. Vilken BRA tablett jag fick innan op som gjorde mig lite "berusad". Höll i sig länge och sitter fortfarande i! OxyContin gjorde suselisusen! Lillan var hos mig då jag vaknade, tog hennes hand. Minns stundvis. Vet att jag pussade på henne. Fibblade med telefonen...och sedan kom min Tina med. Lycka att ha henne hos mig.
Jag blev utskriven strax innan 15:30...
Landar hos Tina och har det så bra hos henne. Hon har lagat mat till mig, klappat på mig och vilat med mig. Fick rejält ont innan. Vid 19:00 gav Tina mig mina VB mediciner. Tog inte mer än en kvart sen blev jag svimfärdig. Kallsvettades och det surrade och susade i huvudet som det gör innan jag svimmar, bltr fall...satte mig ner. Tina klappar min rygg. Hjälper mig med andning och jag kryper till toan. Måste sett psykotiskt ut! Inget kräk men lutar mig länge mot toasisten. Tina hos mig hela tiden. Tryggt!
Vi har haft besök här av Tinas kompis Fredde och hans pojkar. Härligt med barnskratt! Skratt klingar gott! Saknar ju mina små. Mmsar med dem och Svärmor som de är hos. Nu är det ännu mer Tina mys.
Jag kan inte förstå hur jag kan älska henne så oändligt mycket!

Detta är helt underbart! Helt jävla amazing! Kvinnligt! Jag är inte helt med på noterna. Känns som om jag är lite berusad.....

Den 1 juni är här, välkommen sommarmånaden och fredagen!




Gosat Liten Lias idag, Ted är dock på lite sämre humör och vill knappt gå upp....Älskade Kiddelinos. Mammas hjärtan! Jag inväntar min skjuts....