.... det är inte ofta detta händer. Ted iväg till skolan med taxi och sedan dess legat helt utslagen på soffan. Stundvis lite borta och yr i bollen. Trött tröttare tröttast. Illamående och allmänt inte på topphumör. Dukat upp gottebord till Liten som med jämna mellanrum kommer och pussar på sin mamma, stundvis bygger lego och tittar på Barnkanalen. Idag ska jag och mina två små ta tåget tillsammans ner till Lund och strålningen. Idag ska mina två älskade se vad mamma gör, träffa sköterskor och få en bättre inblick i varför mamma mår som hon gör nu. Blir ett äventyr. I måndags började jag på Morfin Meda och jag kan säga: It knocks me down. Självklart vet jag vad jag gör och klarar av att titta till barnen. Haft pillerna i två dagar nu och vet vad jag klarar av och inte. Men ändå lite oroligt att åka en bra bit med dom själv. Har dock en mycket duktig och klok Ted som hjälper sin mor så duktigt! Vi längtar efter dig Storebror! Dags att resa på baken och sätta igång lite kaffe i hopp om att vakna.