Makes me smile. Always...Johnny. Efter en ljuvlig morgon, helvetes förmiddag och middag tog jag siesta i en timme. 

Kan säga att det blir säkerligen strul med F-kassan. Men blev väl bemött. Efter kö i 30 min. Rösten min är inte den bästa. Som sagt nästan obefintlig. Jag håller tummarna nu bara. Får ringa igen antar jag. Sen detta med försäkringar. Man ska ha trippeldubbelförsäkring för att få hjälp över huvudtaget. Tröttsamt kapitel för mig senaste året. Så tröttsamt. Men samtal ringda. Alla med samma kommentar:

- Jag hör dig knappt. 

- Nej, jag kan inte prata mer...tyvärr...suck. Uhhh. 

Dags för lunch. Gröten slängde jag halva portionen. Fick inte ner det. Vid lunch var jag så hungrig. Kyckling och skulle testa bröd till. Mjukt ju med Hönökaka i samma kalorimängd som kolhydrater som jag ska ha. Det rev i halsen. Jag höll emot. Sen kom tårarna. Tårarna rann och rann. Jag åt lite mer av kycklingen med ketchup. Sen tog lusten slut helt. Lade mig på soffan, tog en morfin och somnade. 

Sedan vaknade tant med Ny energi. Ville ut. Strålande solsken här! 

- Varför bär du aldrig kjol? 

Jaha, gick ner till stan för "Operation hitta Kjol". BikBok levererade som vanligt. Satt betydligt finare än jag kunde föreställt mig. Strosade runt i affärer. I lugn och ro. I min Snigeltakt. Sedan hittade Tant till Myrorna. Knep lite smått....

en " Mickankjol" "Pennkjol"..något man "ska" äga kanske. För vilken tös/tant/flicka/kvinna blir inte glad av shopping? 

Efter en dag med för lite mat. Därav huvudvärk, orkeslöshet, ledsamhet och känslan av misslyckande. Trots att jag har svårt för att äta. Vissa saker helt omöjliga andra enklare så kämpar jag. Mat är viktigt och jag är supernoga med just detta. Det är jobbigt nog att inte ha ork att träna. När maten blir fel en dag blir jag så ledsen. Men J såg det. Han märkte, och han agerade.