Vilken solig varm sensommardag och kväll. Hela 20 plus i mitten på september. Ingen stickad tröja idag inte. 

Jag vaknade i ottan, efter en sömnlös natt hägrade kaffet. Smyger upp sätter på. Igår kokades risgrynsgröt ALA Tomtegröt. Till det fick jag jordgubbar. Åh så gott! Vilken fin frukost på silverfat. Kan inte få det bättre. Idag har dagen efter lunch bestått av loppis besök och Biltema. Jag är så frälst i loppisar och kul att ha någon att ränna runt på loppisar med. Dra i gamla dukar och knappar, koppar och kakfat. Vet numera hur ett oljefilter ser ut. Åk till Biltema och lär dig bildelar. Så mycket för nyfikna ögon. Sedan vidare mot "Gräddtoppen" Steninge. Ljuvligt kan knappast vara rätta ordet för att nog beskriva. Mellis som även idag blev Smootie på trädäck i gedigna hemmasnickrade Stolar ala Wisteria Lane. Solen sken. J bytte om till "jag ska mecka på bilen kläder" (snickarbyxor) och jag tog fram min kompis som jag kan leka med i timmar: min kamera. Jag fotade, vilade, fotade, vilade. Min telefon slog bakut av allt fotande men systemkameran är av en annan kaliber både gällande batteri och bilder. Knäppt så vackra bilder. Emma passades och det dracks kaffe. En kvällspromenad ner till stranden. Dom tog mig till Solnedgången! En kort prommis för att komma ner till havet. ETT stenkast vips så var vi där. Så fort solen går ner kommer höstkylan. Nu började även min smärta komma smygandes. Väntat länge med att ta tabletter. För att prova och se. Varit utan den ett tag ju. Väl tillbaka i Crib slog det på rejält. Tog en dusch. Ner i soffan med the. Sen fick jag rusa på toa. Varje gång jag hostade kändes det som om halsen skulle gå isönder. Öppnas, rivas mitt itu. Tårarna kom. Nej nej snälla. Låt mig få EN hel dag utan detta. Snälla. Morfinet ville inte hjälpa så fort denna gången. Halvslumrar på soffan. J håller om. Finns inget någon kan göra. Väntar med att ta mer. För nära. Blir för mycket medicin för tajt. Lägger om såret. Bäddar ner i sängen. Halvslumrar till. Sen. Är det totalt omöjligt att somna på riktigt. Vankar upp, av och an. Fram och tillbaka. Lamporna är tidsinställda, dom släcks. Totalt beckmörkt. Skönt. Snarka vidare så jag hör dig J. För jag tog en morfin. Lade mig på soffan och inväntar en sjudundrans effekt. Jag orkade inte. Gav upp. Tänkte skippa den där sista halvan men. Sömn måste jag ha. Helt slut. Ögonen går i kors. Kroppen slappnar av. Smärtan som kom idag är smärtan jag lindrar med morfin. Utan den ser jag inte ut att fixa det. Blir för mycket. En vecka sedan strålningen avslutades imorgon. Jag hade hoppats på att få vara lite piggare och ta mindre medicin. Men jag får hålla ut. Det går verkligen fort när smärtan kommer. Som att tända en lampa. Samma med andra biverkningar. Kan komma med så kort varsel så jag inte hinner med. Jag ska läsa mig till sömns. Prova iallafall. Redan fredag imorgon. Tiden går. Hoppas att tiden gör som alla säger: läker sår.