Här vaktar jag




You know that feeling you get when you’re standing in a high place… sudden urge to jump?… I don’t have it.


Jag och mina Små Pirater på Höstpromenad i solen ikväll. På väg hem efter en fin dag. Mycket att berätta om denna dagen. Mycket känslor. Det viktigaste är när man ser Små Krigarna skratta och tindra. Då tindrar det i mig. När det slår mig hur kloka små pojkar jag har i mitt liv. Ni vet ett "aha moment" mitt i allt? Hur vi skrattade på vägen hem. Jag och Ted åt tokiga Lias. För den lille killen är tokigt rolig. Han har "vaktat" oss hela dagen med sin pangare. Och vaktade så intensivt så han gick baklänges och snubblade mitt "under Armor". 

Barnen har blivit klippta idag. Ännu en dag då jag fått hjälp. 

Pappa kom på frukost och Ted fick följa med och handla. Jag städar och Lias vaktar. Blev nog för mycket på en gång bara sådär. Blev (lång historia kort) ont om tid och dålig hårdag sen massa småsaker som fick mig att tillslut koka över. Min Tomomask gick jag ner med i förrådet. Jsg slängde in den med all kraft. Ingen nej INGEN som ser den sidan av mig. Den förtvivlade sidan när allt går sönder inom mig. När jag känner hur all ork försvinner och det krampar i magen av stress och oro. 

Lias frågar försiktigt vilken dag det är?

Lördag min Älskling, det är lördag. Jag ska se till att ni får handla gottis sen. Jag lovar. Så mitt i allt finns lugn. Det är barnen som idag fick mig att bli både stressad och lugn. Stressad över press och lugn av kärlek och förståelse. 

Väl hemma hos Farmor och Farfar är jag helt slut. Inga batterier kvar. Dom undrar vad jag pysslat med?

Städat....och dom beordrar sängläge en stund. Dom fixar mat med barnen. Jag slumrar. Vi äter och jag slumrar lite till. Vi myser. Ted & Farfar går på godisjakt. Jsg och Farmor har en lång pratstund. Hon berättar, jag lyssnar. Jag frågar och hon berättar mer. Ni vet en sådan "bara vi stund". Så fin stund. Lite fika sen traskar jag och mina mot Thaimat. Ungarna lyriska över dagens middag. En lördag som varit full. En lördag som jag annars skulle klämt in mer på om jag varit piggare. Men inser mina begränsningar lite var dag. Känner av. Nu är jag helt slut. Men full med Kärlek. 



What can i Say? Sådan Mor sådana barn. 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0