Oj, veckans 5:e pass avklarades! Jag mår väldigt märkligt men biter ihop. Det snurrar konstant i huvudet, och har gjort några dagar nu. Blodtrycket är lågt, väldigt lågt. Gårdagens pärs sitter i och har bitit sig fast lite. Var yr innan men värre efter igår. Ingen aning om varför? Men....Jag klarade det med Fint sällskap idag. Ny maskin på gymmet testades! Ny kompis vill jag lova! 

Sen har vi gått på stan jag och Liten. Han fick handla för sin veckopeng och som hans ögon glittrade. Han kramade om mamma sin. Vi inväntade Storebror från skolan sen fick vi lekbesök. Linda och barnen var här. Mammorna fick tjöta av sig. Jämna plågor och massa att ta igen om allt. Sen gick jag och barnen ner på stan igen. Storebror ville också handla. Jag hade verkligen, seriöst ingen ork alls. Benen som spagetti och huvudet som om någon ruskat om det eller som om det legat i torktumlaren en stund. Vad gör man inte dock? 

Sen strosade vi lite. Jag kom på att kylskåpet är tomt. Förutom mina eviga matlådor. Så vi traskade vidare mot mataffären. Barnen valde pizza och chips. Jag greppade en Sprite Zero sen införskaffades annat som behövdes. Väl hemma, äntligen! Pizza i ugn. Kvarg blandas. Soffläge. Inget mer idag iallafall...

säger som så många andra....

" Act like a Lady...Train like a Beast" 

Eller hur var det nu? Dagen har varit ett helvete. Blev ett sent eftermiddagspass då energin kom tillbaka. Nu är den borta igen. Som Trolleri. Men ack så skönt! Hallå muskler tittut där under....ho ho ho och LÄK LÄK Kvinna. Tanten vill bli mer Ståltant.. igen Nu helst...inget tålamod.

Idag fick jag fin hjälp av Farmor och Farfar. Dom skjutsade Lias och jag gick till tåget. Tänk det gjorde jag 5gg/v för tre veckor sedan. Kan knappt fatta det. Vilken tur att mina biverkningar kom sent. Jag är mer trött nu än i början. Men det är även fakta att så ÄR det. 

Väl framme får jag träffa min Överläkare Jacob. Det var ett tag sedan. Det kändes som en lättnad att se honom. Men jobbigt att befinna sig just där. Vi hade mycket att prata om. Under tiden vi satt där så blev jag mer och mer yr i bollen. Hjärtat slog hårt. Kändes som om det skulle hoppa ut ur kroppen. Pulsen hög. 

Fick samma info som innan. Det har nu gått 3 veckor imorgon efter avslutad strålbehandling. Utvärdering kommer att göras som planerat efter 8 v. Så jag får snällt vänta 5 veckor till. Vänta vänta Måste vi sade han. Vi pratade om nuläget både fysiskt och psykiskt. Hur omgivningen är och hur tom jag känner mig nu. Viljan att komma tillbaka och omgivningens tro att jag är tillbaka nu. Vilket inte är fallet. Men detta har jag nämnt innan. Det är verkligen så. Man känner sig så obehövd och inte meningsfull alls. Det känns stundvis som om jag är ett spöke som traskar runt. Vill så mycket. Men orken finns inte. Kämpar gör jag. Med det husliga, barnen, familj, vänner och träning. Saknaden efter jobbet och att känna att man gör något som alla andra. Inte bara ströar, slösar och smular bort tid. Även här fick Jacob poängtera (gick djupare med honom om känslor) hur viktigt det är att tillåta sig själv till fundering men även njuta. Koppla av och känna efter. Känslorna är som en karusell. Gråter för inget. För allt och inget. Och var dag tänker jag: Tänk om....och sen en massa olika scenarion. 

Han kände och klämde på halsen. Bestämde sig för att vilja titta mer än med "klökpinne". Jaha. Tänkte jag och det snurrade ännu mer i knoppen och pulsen rusade bokstavligt talat. 

- Sssskka du ner med den genom MIN näsa? 

- Ehhhh ja....

- Ehhhh nej....

- Jo....

- Usch....jag kommer svimma. 

- Nej nej andas genom näsan hela tiden. 

Jaha, andades och sade det jag skulle. Rör i näsan och NU snurrade det.

- Vill du se?

- NEJ!!! 

- Okej det ser rött och svullet ut fortfarande...

Jag avbryter.

- Jag vill inte mer. Nu är det bra! Sen drar jag ut slangen och minns inte mer. 

Hoppsan. Vaknar till genomblöt och kallsvettig på britsen. Jacob håller mig i handen.och sitter på kanten. 

- Såja Såja är du med mig nu?

- Eh är jag? Ehhhh ja...oj oj förlåt!

Baddas med kallt vatten och ben i högläge. Där får jag ligga. Puls och bltr kontroll och på tok för lågt. Blodvärde bra som tur var.  Där får jag ligga och fundera. Vad fasen hände? Gud så pinsamt. 

Jacob kommer in...ler och rättar till brillorna.

- Jag är med en "svimmare"....sen ler han igen.

Efter vila får jag gå. Tåg hem och jag mår så konstigt. Det blev vila vila vila sen. Illamående som sökte och yrsel. Jag somnade. 

Vaknar till och tänker..." Kan jag gymma?"

Jo, jag provar!

Jag drar ner till gymmet. River av ett rygg & axel pass och spanar in nya maskiner. Sen hem och totalt slut. 

Om det var värt det? Ja.

När killarna kommer hem serverar mamma J mat. Mår fortfarande klök. Sen vaknar jag till igen. Vi myser i soffan länge. Dusch och ännu mer mys. Barnen får Kanelbullar och ännu mer kanelbullar. Säger förlåt för att Mamma är så tråkig nu. Förstående kloka pojkar har jag. Sen berättar om våra planer för helgen. Och då skiner dom upp. Jag med. Åh som jag vill vara Rivmamma igen. 

Ingen kan göra allt. Alla kan göra något. 

Det är Nu Rosa månad. 

Oktober är här. 

Det finns många som får beskedet varje dag. Kanske man får det själv eller någon närstående till dig får det. Sjukdomen Cancer är mycket. Det är ett ord som skrämmer många. Det skrämmer mig. Saken är den att cancer är ingen påhittad spökhistoria eller Science fiction film. Cancer lever vi med. Det finns. Cancer är samlingsnamnet på cirka 200 olika sjukdomar. De delas i sin tur in i en mängd undergrupper. Så många som är drabbade av detta. 

I oktober pågår Cancerfondens Rosa Bandet-kampanj – för tolfte året i rad. Syftet är att finansiera cancerforskning, sprida kunskap om bröstcancer och bedriva påverkansarbete. Om du vill vara med och stödja oss kan du bland annat köpa vårt rosa band, som formgivits av Camilla Thulin, eller köpa en rosa produkt från någon av Cancerfondens samarbetspartner. Gör skillnad. Köp rosa ägg eller rosa tvättmedel. Så lite men ändå så mycket. Tänk ett steg längre. Stanna upp och tänk. Vad kan Jag göra? 

Jag invigde Oktober månad med att köpa Rosa Bandet armbandet på Lindex. Design av Jean Paul Gaultier och jag bär det med Stolthet. 

Inte bara för att JAG har drabbats av Cancer eller någon anhörig. För ALLA för alla där ute. 

http://m.cancerfonden.se/kampanj/rosa-bandet/

Mina pojkar iväg på sina respektive äventyr. Mammatid och tid att läka. Jag kände direkt att äta gröt och åka direkt till gym inte skulle funka. Samtidigt, vad stressar jag för? Jag tog den längsta promenaden på ett bra tag. Kände hur varm och svettig jag blev. Åh, morgoncardio en höstmorgon. Friskluften gjorde mig piggare. Haft en minst sagt hemsk natt. Tänkte nästan bädda ner mig när barnen åkt. Men valde att gå ut. Hostat hela natten. Minimalt med sömn och hängt med huvudet i toastolen. Grät. Tårarna sprutade. Varför är det hela tiden något? Hade ont i kroppen efter allt hostande. Var arg inatt. Var ledsen så jag blev arg. Panik! Låt mig få sova. Men höll mig från att ta starkare medicin. Som jag vet att jag hade somnat på. Nåja. Väl hemma var jag hungrig. Jag var sugen på EN sak. Ska jag prova? Bollar! DET gick. Utan att fälla tårar. Medicinen (svagare) hade börjat verka i rättan tid och mindre dos. Jag är tokig med bollarna ju och så glad över att alla gick ner. Inte som innan. Det gör ont. Men det går! Tar tid. Men det går. Sen vilade jag. Det var vad kroppen orkade under förmiddagen. Sen fick jag runt lunch ett litet sms....

TACK för pepp min fina Linda! idag kördes bröst! Och lite mer energi idag. Kan det vara vila innan träning som gjorde det? Kan spekulera men struntar i att göra det. Mer kraft idag tackar jag för trots en tuff natt. Vilken känsla att pressa bröst! Vet ni den känslan? Åh, finns det något bättre? NEJ! Mullorna kvar! Strålningssåret läker fint. Det ser ut att gå lite framåt nu. Tänk att få sova en hel natt med. Nu ska tanten inte begära för mycket på en gång. Men hoppas kan man alltid. 

Så skönt trött efter ett pass och mat. Mindre kvarg och havregryn och nu äntligen matlådor igen som preppades igår. Kaffe på det. Skål! 

Sen en fin kväll med mina Boys. Som i vanlig ordning rusade förbi. Älskade ungar. Guld är NI och jag har mer än gärna lite mer ont bara jag får gosa med Er. Vi har ju klarat en del av veckan nu. Låt mig få vara såhär och inte bli sämre så är jag tacksam. Livrädd för att få en dipp nu. Gör ett Skutt som Lille Skutt i Säng. 

Having a rough Morning? Place your hand over your heart. Feel that? That's Called purpose. You are alive for a reason. Dont give up.