Nostalgi måltid





Vet knappt hur jag ska beskriva denna dagen. Både fin och tung. Trött på det tunga nu. Lägger in en prilla och skriver. Ja, ingen moraltant här inte. Alla har vi våra fläckar. 
Jag ska villigt erkänna att jag är trött på att skiljas från betydelsefulla människor. POFF borta. Att älska någon och sen försvinner personen. 

Jag har traskat idag...ggr 2...tränat och fick till ett bra pass. Sen blev jag bjuden på Nostalgi lunch hos Lille Mor och Tina. En rätt som vi alltid åt som Tonåringar då Mor lagade till oss. Fisk & Spenat gryta. Lika tokiga i det båda två. Mums! Big time Mums! Sen MYS och Vila i soffan innan jag släppte av min Tina på stationen. Nu är hon borta. Igen. 

Jag tjuter som ett barn efter henne. Älskade vän. Längtar efter Dig så redan. 
Dagen blev ju då både fin och tung. Fin för tiden Vi fick tillsammans. Men tung för att behöva säga Hejdå och inte vara i samma land. Lång historia kort. Halv ja lite halv utan henne. Märks så tydligt när hon åkt. 
Jag ska vara stark Hjärtat. Jag lovar. 
Tack för dina råd och ditt stöd. Just nu är jag SÅ förvirrad. Känns som om hela huvudet snurrar. Vad månne hända? 
Hur kommer allt gå? Var är jag om en månad? Ett år? Hur lever jag? Mår jag bra? Slipper jag farväl? Lever jag? 
Tokiga tankar. Men tankar. Nu tjuter jag igen. Varför? Åh, vet knappt. Men vet ändå. Tror jag. Eller? 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0