Spenderas hos min Tina!
Vi har minsann grillat, temperatuuuuuren var uppe i hela 21 varma grader. Vissa dansar, andra sitter och glor på fotbollen. En salig blanding. En låt som spelas på repeat är Alinas nya....

Till min Fina Tina idag!

Min högt Älskade vän!
Vad skulle jag göra utan dig? Alltid vid min sida.

Jag sitter ute i solen, tog en tidig buss in. Provet väntar men jag är i nuläget inte nervös. Tror att det kommer gå vägen! Har ju många som är " med" mig! Känns det som iallafall!

Älskade Mamma Brun, älskade älskade Vän.

Jag tittade på klockan när den slog 04:30 inatt. Efter det antar jag att jag somnat. Sömnlöshet är hemskt. Inte ofta jag inte kan sova, och så sent med. Varit trött idag, men ändå städat här hemma, varit ute på en promenad med Liten, och han har viftat efter alla bilar och motorcyklar. Ted har mestadels vilat på soffan. Jag drog faktiskt iväg på ett spinningpass trots att jag inte alls hade någon lust. Men jag blev lite piggare och det behövs för nu ska jag sitta och läsa inför Psykiatriprovet imorgon. Hua.

Trött, så trött men kan inte sova. Vill bara dra täcket över huvudet och somna. Men det går inte.
Ligger och grubblar...
En fruktansvärd dag, hemsk och hjärtskärande. Att släppa taget, att se en av sina käraste vänner släppa taget om sin älskade mamma.

Vi fanns där, för Mamma Anna och för hennes familj. Det känns bra, om nu något kan kännas bra. Klart det kan.
Till det sista andetaget.

Varför ligger jag här mitt i natten och skriver?

Ted är inte helt ok...han har vilat middag idag!!! Lekt, vilar, lekt, vilar...
När vi kom hem ikväll vid 20 tiden gick han direkt upp i soffan. Hade ont. Somnade. Han hörde sedan att jag var ledsen....
- Är du ledsen mamma? Varför är du ledsen?
Vad svarar man?
Jag fick inte fram ett ord.
Kaffe och en lång pratstund med Patrik. Mycket att prata om. Många funderingar. Mycket oro.
Vi ville han han mellan oss, men han vägrade att gå upp. Tog ner madrass på golvet i vardagsrummet.
Jag kunde inte somna... Kände hur paniken steg. Började klia och svettas.
Reser mig upp och vad fan är det som rör sig på golvet????

Jag blir stel ( nej det är ingen rysare ) ser en bamsehusspindel. Paniken stiger...blodet rusar i kroppen och jag fattar mod. Dödar den precis intill Patriks tå. Han flyger upp som ett skott och jag får sätta mig ner. Känner hur jag håller på att svimma.

Nu kan jag än mer omöjligt sova. Hör hur Ted är ledsen. Ligger och lyssnar en trappa upp....

Hur ska man kunna acceptera? När det känns orättvist. Men ändå rätt med tanke på utgången och förutsättningarna. Ge det tid. Läka.

Nu kom minsann Ted upp! Han valde att inte sova på soffan ändå...

Skiner på himlen nu. Jag kommer sakna. Så otroligt mycket. Finner idag inga fler ord just nu...

Och det känns både bra och vemodigt. Vi tar dag för dag nu.
Ted blev lite sämre innan vi skulle åka. Fick lägga sug och vila, Nils kom. Han tyckte att Ted ändå ska åka hem med ett OBS. Vi var nog alla lite...nja...men! För en stund sedan blev han lite piggare. Vi hoppas hoppas att det som var, det var. Har en surprise till honom och lillebror imorgon. Som för övrigt var så lycklig över att storebror kom hem.
Just nu går tankarna till Anna, jag ber för ett mirakel!

Efter ett sent långt samtal med min Tina. Jag skakade fortfarande. Som ett löv på ett träd en ruggig höstdag. Ni vet då det regnar och blåser. Skakade skakade, och vad jag än gjorde kunde jag inte sluta. Allt klart här hemma. Undanplockat, tappade saker, och fumlade. I badet blev man lite lugnare, men sedan började jag skaka igen. Kunde fan inte sluta, och slappna av. Helt omöjligt. Total omöjligt. Ah, som jag sade till Sköterskan på NIVA innan jag åkte igår...
- Jag hatar detta, hatar hatar hatar!!!!
Det finns inte mycket som jag verkligen känner hat mot. Men detta känner jag hat mot. Sjukdomar. Inte mot själva platsen egentligen, dvs sjukhuset. Personalen eller behandlingar. Jag tror att det är själva det sköra jag hatar. Hatar hatar hatar.


Ja, jag somnade igår efter en lång stund i sängen. En terapi jag hade som gjorde av med alla stress var att plocka och städa. Under tiden man är sysselsatt så tänker man inte lika mycket. Jag har sovit gott inatt, Lias med. Lilleman vaknade precis och är strålande glad. Hans leende gör mig lite finurligt glad. Har dock varit vaken lite längre än min lille. Hann pratat med både Syster min som ringde, dricka kaffe och prata med Mojjan Lena.
Nu ska jag få i Lias frukost och jag ska minsann ge honom ett bad. En basal rättighet att få duscha, ha ha ha. Sedan ska vi packa in oss i bilen och jag ska köra ner till HLM för att lämna av Lias för att sedan vidare köra ner den jobbiga vägen ner till Lund. Snogeröd, Höör.....Blö. Bara skyltarna får mig att darra. MEN vi hoppas att Ted är pigg idag, inte hört något alls än. Kan vara så att sömntutorna sover efter kontrollen vid 2 inatt. Kan vara så att vi får komma hem idag. Vem vet? Vi hoppas på det! HOPPAS HOPPAS HOPPAS!



Jag längtar så efter att få titta in i Teds vackra bruna, visa, kloka, ögon och njuta av hans blick.
Jag vet inte hur länge vi bara låg i sängen igår och tittade på varandra. Hans ögon är en spegel av mod.

Då var vi där igen. Igen igen igen igen igen ekar det i huvudet. Som en jävla tickande bomb som kommer med mellanrum. Man fattar det knappt. Hur sköra vi människor är.

Ted fick hämtas igår på skolan, pga enorm huvudvärk och han var medtagen. Kräkte en gång väl hemma och sen sov han länge, fick alvedon. Drack...Men jag ser att något inte är som det ska vara med Ted. Jag tar säkra före det osäkra och ringer ner till Lund. De ville att vi skulle söka närmsta sjukhus. Ringa ambulans om vi inte kunde ta oss in direkt. Jag ville inte göra en höna av en fjäder så när Patrik kom hem körde vi in direkt. De kontrollerar Ted, allmän läkarundersökning samt CT. Vi fick åka hem från CSK eftersom det skulle ta tid innan de fick svar från röntgen.
- Åk hem och sov.
Vi hämtade Lias mitt i natten och somnade gott hemma.
På morgonen ringer Lund och vill att vi ska komma ner. Inget stopp i shunten, det såg de på Shuntöversikten från röntgen. Men...trycket skulle kollas samt kontroll av en Neurokirurg. Ted har ont och bilfärden igår var hemsk för honom. Pratar med läkare och de vill/tycker att jag ska ringa ambulans för transport ner till Lund. Bekvämare, smidigare och snabbare innan vi skulle blivit klara här hemma med allt.
Ted var ledsen, grät och ville inte alls till sjukhus. Lyckas lugna honom och han somnar i ambulansen ner.
Väl framme får han träffa den Biomedicinska analytikern som gör en "doppler" på Ted. Mäter trycket av vätskan/flödet i hans huvud. Lyssnar på det största, som vi även fick se på bild kärlet som förser storhjärnan med syre. Trycket ligger på 8 vilket är normalt och inget som tyder på att shunten är ur funktion. Jag pratar med läkare igen, som denna gången undersöker Ted. Hon känner på shunten, det ska kunna tryckas ner och sedan fyllas på med vätska. Det går liiiiite för trögt med påfyllningen. Minsta lilla och de vågar inte släppa hem Ted. That´s it. Hon jämför CT bilder, och vi har ingen CT bild på Ted då han är "frisk". Senaste CT som togs var mellan hans sista operationer och då ansåg de att ventriklarna i huvudet var för stora. Nu kan det vara så att hans ventriklar ska vara så stora, att detta är normalt för just Ted. Alla har vi olika stora, men det ska inte vara märkbart för stora hålrum med vätska/likvor. Därav skrev de in Ted för observation. Även att han skulle fasta och venflon skulle sättas. Hua.

Väl inne på NIVA, pga platsbrist fick han rum där. Ett rum mellan sedan ligger Anna. Som är nyopererad för sin hjärntumör. Med nu högt tryck och ett tufft läge. Nere i Centralhallen ser jag Emily, min Emily och den kramen vi gav varandra var kärlek. Tuffa tillsammans. Hennes mamma som ligger och hennes läge ovisst. Jag hoppas att Ted ger henne styrka genom att vara bara ett rum mellan.
NIVA personal som alltid är lika underbara. Man börjar ju verkligen känna igen sig med alla som jobbar nere på Neuro i Lund. NI ÄR FANTASTISKA. Tiden går på sjukhuset och vi turas om att roa Liten Lias. Ted sover, är vaken, sover och är slö. Han ont och är törstig. Inte helt enkelt att förklara för en snart 7 åring att han inte får äta. Skär i hjärtat. MEN han var vid så gott mod, så enormt duktigt så jag växer hundra meter. Så stolt över honom. Allt går bra, tills narkos kommer och ska sätta Venflon. Ted får känna på "flygplanet" som ska landa på hans arm och "tanka". Jättefin Narkosläkare. Allt går smidigt tills han ska sticka. Ted vägrar (såklart). Han utger ett lugn, men Ted blir hyper. Klamrar sig fast vid mig och skriker:
- MAMMA MAMMA MAAAAAMMMAAAA....Jag vill HEEEM! Heeeem!
Mitt i denna soppa som säkert hördes på hela NIVA kommer ett spån till läkare in. Ett riktigt spån. Först håller hon Teds arm.
- Låt oss låna din hand, bara titta på mamma...
Ted blir förbannad och rycker bort sin hand hårt. Jag ser hur han tänker:
- Håll för fan inte fast mig!!!
Sedan säger kärringen:
- Vi får aldrig detta gjort om du ska vara så TRAMSIG!
Jag känner hur jag fullkomligt KOKAR nu.
Jag lyckas hålla flabben, vet att hon slutar sitt skift snart. Så vi slipper henne. Ni som känner mig VET att jag inte brukar hålla tyst.
Jag förklarar för Ted tydligt och lugnt så att hon med ska höra att han är så modig och absolut inte tramsig. Att han inte ska lyssna på henne! För inte fan kan man säga till ett barn att vara tramsig när han är livrädd för vad som ska hända, hela situationen. Det handlat ju om hans huvud för fan. Jäkla norpa.

 Det slutar med att de ringer läkare, hon ordinerar att Ted ska dricka klar vätska nu.
Ssk ger Ted en Piggelin och röd hallonsaft som han slukar. Han får in en minitv och vi väntar på Nils vår Neurokirurg som stått på op hela dagen.
Jag får köra hem med Lias. Det skär i hjärtat över att inte kunna stanna hos Ted. Jag får tårar i ögonen. Håller om Ted och sedan kommer Teds tårar. Han sträcker ut sina små armar och säger..
-Mamma, mammma!
Nu gråter jag. Varför hålla tillbaka det och visa sig stark? Varför inte kunna visa Ted att mamma är ledsen. Väldigt ledsen. När jag väl kommit utanför dörren kommer fina sköterskan ut och frågar om hon kan göra något. Hon förstod att det var jobbigt att åka från honom. Eftersom vi har liten Lias måste jag hem med honom. Vi kan inte ha honom på NIVA en natt. Går ju inte. Det inser jag, det vet jag. Men det skär, jag känner hur det skär och hur tårarna sprutar. När jag tackat sköterskan tar jag mig mod att gåmot hissarna, leta upp bilen och köra. Jag gråter i centralhallen, gråter när jag går förbi körsbärsträden på parkeringen och gråter då jag går in i parkeringshuset.  
Jag känner hur jag är helt avflackad när jag kör. Ni vet när man känner sig så "tom" och halv. Sådär inte hel och som om man fattas någon. Inte bara jag utan öven Lias ogillade att åka från Ted.
Jag vet att jag och Lias behöver äta, vet att om jag kommer hem har jag ingen ork att göra mat till Lias.

Patrik ringer då vi nästan är i HLM. Nils har varit hos Ted. Varför känns det så otroligt skönt bara av att höra det?
Han hade sagt såhär till Ted:
- Jaha du Herr Kullberg. Du behöver övertyga Dr Ståhl mer innan jag skär i dig...
Vill du få äta?
- JAAAAA. Det vill jag..
- Ja, du kan äta vad fan du vill. Bara ät.
Ted och sköterskan påpekar att det är fult att svära. Ha ha ha, men sättet han säger detta på. Hur han lägger upp det är så jäkla bra. Ärlig, rak och skämtsam. Jag har aldrig träffat en bättre "Professor". Hur han kommer in och lugnar och Ted tycker mycket om Nils. De är riktiga kompisar och bara Ted fick höra innan jag körde att Nils skulle komma så blev han lugnare.
 Farmor bjuder på GI pannkakor och Lias överlycklig över att se dem. Jag MED! Farmor gör kaffe och vi får prata lite. Lias leker med bilar. Väl ute och ska köra igen så skulle jag ställa in barnlås och sedan kan jag inte stänga bildörren. vad faaaaan har nu hänt?? Ringer bror min som löser problemet över telefon. Att man kan vara så korkad som jag var där..suck.
 När vi sedan sent för en stund sedan kommer hem så sover Lias. Han vaknar dock och är orolig, undrar varför. Ingen Ted i våningssängen med honom. Han tycker verkligen inte om det. Inte jag heller.

JAG VILL TACKA ALLA SOM HÖR AV SIG. Både sms, telefonen har ringt och jag har knappt kunnat svara idag då vi har varit inne på NIVA men jag kunde svara då jag drack kaffe med farmor. Det var min chef som ringde och DET ska jag säga kändes skönt. Alla kollegor som hört av sig, VÄNNER, FAMILJ. NI ÄR ALLA underbara!
Pappa som eldat här hemma så här var varmt när jag och Lias kom hem, jag har kunnat duscha!
Alla som lyckats ringa då jag kunnat svara, som smsat då jag kunnat svara just då. Alla ni som inte fått svar direkt, jag tror ni förstår.

Jag vill att NI ALLA skänker en tanke till Anna som ligger nersövd än sålänge. Håll inte bara tummarna för Ted, att han ska slippa op. Utan även för Anna, och alla andra som ligger och kämpar.
För alla familjer anhöriga som går i NIVAS korridorer och gråter...


TACK TACK TACK

Undersökning gjord och trycket i Teds huvud var precis som vanligt. Vi väntar på läkaren nu. Ted fick åka tut tut för att komma ner snabbare, smidigare, bekvämare....gör så ont då han sitter. Jag får säga att jag verkligen hoppas på en bihålsinflammation!!!!!!

Nyss gjord. När man sitter och väntar så går tiden så sakta....
Tiden utanför CT kändes som en evighet....jag ber verkligen att shunten är ok...

På min kille. Jag hatar detta, fullkomligt hatar!

Massa ploppar igårkväll. Vi tog en sen kvällspromenad till sjön. Ikväll kommer kvällsfikan att avnjutas vid sjön!!!

Båda pojkarna tycker jag ;)

Come Kitty kitty...

Innan jag slöt mina grönar igår så hade jag ett katthuvud i min hand. Så varm och luden. Jag sov som en sessa inatt. Vaknade av klockan med snoozade. Så varmt under täcket. Sedan hörde jag små trippande steg. Lias som vaknat och kom för att säga godmorgon. Han och Luna gosade i sängen för fullt. Ganska så kul att Ted & Izor är så goda vänner. Medans Lias och Luna är goda vänner. Båda har sin favorit, gäller då både pojke och katt.
En kopp kaffe har startat mitt piggapåsig. Jag räknar ner terminen och räknar ner inför kommande resa. Jag räknar ner till prov och avslutning. Jag kliver snart ut i en ny verklighet. Låter filosofiskt? Jo, men det är ju sant. Som sagt innan ett nytt kapitel i livet.

Tiden stannade en stund i förmiddags vid villfor. Öppet fönster och regnet smattrade utanför. Jag njöt, mös och låg & tittade.

Hey hoooo!!!

Igår hos Farmor och Farfar. Tänk så härligt när allt blir grönt! Så kul att se sitt hus från en annan vinkel. Älskar verkligen idyllen i hus. Älskar att komma hem till Tomtehuset.
Nu är drömmen en ny ytterdörr och gärna en med dubbla dörrar. En bredare trappa skulle då behöva gjutas och gärna räcke som kan vara till stor nytta då isen lägger sig och blir farlig på vintern. Ja, jag har trillat där...Gärna göra vid vår lilla balkong så att den inte är farlig att gå ut på. Igår hjälpte Farmor och Farfar mig med äppelträdet på framsidan. Pga hårda vindar har det växt fel, och dett sådant träd måste stöttas upp innan det är stabilt nog utan pelare. Så det blev gjort, nu hoppas vi att det ska växa sig rakt och inte peka mot Norr. Lite gödsel fick det med och vård. Sedan måste jag säga att jag tycker så mycket om att vara inne hos Farmor och Farfar. Allt är så väl bevarat och av äldre modell. Var sak har sin historia och Farmors spetsgardiner, fönster fulla av växter, visdomsord på väggarna och gamla möbler är verkligen en idyll i sig det! Klockan som tickar och nybakt doftar det alltid. Deras små krypin i huset och den gamla trätrappan. Tänk att tillsammans har de bott i detta hus i över 50 år nu. Deras idyll!

Har det blivit här hemma idag. Planerna lite ändrade, men "måste man så måste man". Eller måste och måste...
Huset skiner, och inte bara huset utan min "Puma" och "Pärla" med. Dock bara Puman invändigt..
 Det är sanslöst vad man hinner lite i veckorna då man både jobbar och har skola! Det låter inte så jobbigt, men ett helt hus tar sin tid att städa....
 Varit på ett fotouppdrag och tog mig tid att dricka en kopp kaffe inne hos Farmor Ingrid och Farfar Gunnar.
Barnen har varit iväg och lekt med kusiner idag så det gick betydligt snabbare än det kunde gjort annars. En promenad till byn och sedan hämtades kidsen hem. Sanna fick följa med hem och leka. Nu är de iväg och fiskar och Lias har efter ett bad med mamma somnat gott. Ikväll vankas det LITE Vampyrgodis! JA!!!!
 I härliga mysdressen nu och lördagkvällen är varmt välkommen!

- Titta mamma!!!
Ted kommer smygandes. Jag har sovit gott intill Liten inatt. Ted visar glatt upp framtand nr 2 som han tappat inatt i sömnen! Hihihi!!!

Dance!!!

Faktiskt. Idag när jag var i tjänst, satt jag utanför röntgen. Valde bort strålning idag. Jag parkerar mig i en till synes bekväm stol. Åh, jag minns att jag tänker...
-wow! Vilken bekväm stol de har här! Jag lägger armarna vilandes. Sedan börjar jag studera stolen lite närmare. Hm.....kommer på att den har lite märklig form. Det går sedan upp ett liljeholmens och jag småflinar för mig själv....
Jag sitter och relaxar i en gynstol!!!!
Första gången jag faktiskt kände mig bekväm i en sådan typ av anordning ;)

By the way, Lias diggar pottan. Både 1 och 2! Wihooooo!

Pigg ;)

Ja, efter en timme plus på asfalt, på slingan och i backar blir man tusen gånger piggare än man var innan.
*Jag vette tusan vad jag håller på med på bilden, men bjuder på det...
Väl ute på slingan skulle jag bärja springa, jag inser nu att jag verkligen måste ha ett par riktiga löparskor. Som inte trillar av eller skaver. Sedan ska jag införskaffa mig maskeringstejp till lurarna som hela tiden (så irriterande) ploppar ut ur öronen. För små öron? Nej, tejpa igen öronen och ett par skor som sitter på plats. Något att leta efter i helgen som stundar kanske?

Upp fötterna i soffan på rasten ;)
En piggelin Lias i morse, en ledsen Ted. Han var morgontrött och inte lust alls idag. Jag var pigg som en lärka!
Nu en stunds mindfulness!

Tar tag i styrketräning hemma nu på min " lunchrast"...hey ho, Let's go!

En liten utvärdering av denna fantastiska DVD. Ja, skrev ju redan vad jag tyckte om den....
Ett lagom pass att träna hemma, det enda jag saknar är vikter. Det kan man lägga till själv om man känner för det. Pulsen gick upp, jag blev svettig och känner det helt klart i kroppen efteråt. Dessa tre viktiga ingredienser!
 Nu ska jag strax cykla och hämta barnen. Ännu en cykeltur på 5 km tur/retur. Naglarna är lackade, duschat, hängt tvätten, second oppinion klar, har läst på psykiatri...En än så länge fin dag!

klok pojke.
Idag var det så skönt att känna vinden piska mot kinden då vi cyklade. Jag måste berätta om lille Ted och hans kommentar i morse under cykelturen. Lias får syn på en stor grävmaskin. Han tjoar och tjimmar i barnsadeln där bak. Han är tokig med grävmaskiner och traktorer. Var han fått det ifrån har jag ingen aning om. Hans lilla speciella intresse som jag inte riktigt förstår var han fått ifrån. Det är bara den han är helt enkelt. Jag stannar för att han ska se grävmaskinen. Ted cyklar in i mig, reser sig upp igen och skakar på huvudet. Nu var detta ingen farligt olycka. Väldigt sakta och det låter värre än det var. Bara här ser man på hur tuff Ted är. Ted börjar direkt prata om Lias och att det var tur att han var kvar i sin cykelsadel. "Annars hade det bara sagt splash om Lias under det stora däcket". Lias han sitter och "pratar" där bak. Jag och Ted pratar om hur viktigt det är att ta hand om varandra. Jag säger till Ted att snart blir det kanske lite enklare med Lias då han börjar prata mer. Då säger Ted något helt fantastiskt som fick mig att le och bli alldeles varm inombords!
- Mamma, han pratar visst. Fast han pratar bebisspråk nu....
- ÅH, Vad klok du är Ted! Du är helt underbar!
- Jag har fått det från dig mamma!
Kan man annat än att smälta och cykelturen blev ännu trevligare fast den redan var mycket trevlig!

Detta nu....titta i resekatalog. Drömma och landa helt för dagen.

Säger som Christina Perri sjunger...

Var så duktiga och hurtiga i morse då vi satte oss på cyklarna jag och Ted, lilleman nöjd där bak på min cykel. Vi drog till skola och förskola. Solen sken, men då jag skulle cykla hem så kändes det som euphoria. Det störthaglade. Lite kul faktiskt! Jag visste att en rykande kopp kaffe väntade hemma, och föreberett för ett bak av LCHF bröd. Så jag satte mig sedan ner och mixade klart mitt pass för ikväll och sedan avnjöt jag en god frukost. Jag var/är så sugen på att ha pass nu. Eftersom mina måndagspass nu är indragna pga för få deltagare har vi mindre pass i veckan. Idag ville jag ta Pias pass och det fick jag! TJOHO som jag längtar!
FINNS FAN INGET BÄTTRE ÄN ATT SÄTTA RUMPAN PÅ SADELN!
 Jag har skickat in en komplettering, ska jag ha högsta betyg så ska jag. Satsar verkligen allt och ger verkligen allt nu. Energin är på topp som tur är!
Nu ska jag sätta mig ner och granska arbeten. Kisemisen Izor sover, Kisemisen Luna är ute och skuttar i gräset. Tyst här hemma, tyst tyst. Nej, musiken/mitt pass går här hemma. Så jag pluggar in det lite...Lyssna lyssna. Skiver ner hur vi ska göra, sedan är det mycket improvisation, läsa av deltagarna och fantasi under mina pass!



Pia & J

Jag! Jag blev helt häpen!!!!!
Idag frågade min lärare mig om JAG ville undervisa! JAG!!!
- Skulle du vilja prata lite om DBT!?
- Va!? Nu? Idag?
- Ja, senare men idag. Bara om du vill såklart!
Ja, Hell yeah!!!!
Hur det gick? Ypperligt! Visste precis vad jag pratade om. Kändes bra, mina kurskamrater ställde frågor och jag svarade.
Jag kladdade ner tavlan!! Ha ha! Brainstormade och visade kedjeanalys...
Kommer inom snart få ett namn, en mail från en till en.
Jag hoppas på en kontakt!!
Håll nu tummarna!!!!

Så härlig helg på jobbet! Idag sista dagen med Andreas och det är kul för honom med nytt jobb. Trist för oss :(
We Will miss ya! David och Andreas lika tokiga och har lekt av sig i eftermiddag med styltor och freeline. Jag testade freeline men gud så svårt.....
Två män som bakar i köket är väll härligt att se! Like you boys!
Många härliga skratt idag!!!!!

Sedan klockan passerade 7...
Snart ska vi minsann vakna till med ett varmt bad! 3 i karet lär bli plaskigt!

En kvällspromenad i solnedgång i skogen.

”Om man skyddar Canyons för stormar får man aldrig se skönheten i deras urgröpningar”




Vink vink!

Onsdag blöt, molnig, disig morgon. Men när jag tittar på bilderna från helgen blir jag varm!

Night Sleep. Med en Spinnnnnande kisemise......
Ted så nöjd ikväll! Nu har han fått köpa sitt Nintendo DS! Han vände och vred sig många gånger i sängen innan han somnade. Lias bytte nappar säkert 50 ggr innan han gosade intill mamma. Morris sagan en stor favorit! För oss alla ;) sagor och böcker är det bästa man kan ge sina barn!

Bröderna Bus har njutit av ledighet!

And on the road

En förmiddag på stan med shopping! (bara det säger mycket) Barnen fick bland annat presentkort i en leksaksaffär i sina Påskpåsar. Lyriska barn! Vi införskaffade allt för en afton hemma. Påskpyntet är framme och huset rent. Nu tänkte jag och Lias ta siesta. En kväll väntar med ju och efter nattsuddandet som jag inte är van vid så....nöjda nu efter en förrätt. Ska bli gott att krypa intill Liten en stund. Är inte Lias mössa från Kappahl så fin! Det blev en del klädshopping till barnen idag. Ted fick ett par nya byxor, samma som han har sedan innan med ett par nya och gråa denna gången. Han älskar sina byxor han har sedan innan. Sedan fyndade jag minsann en vårjacka till Herr Ted. Han är så grann i den! Lias fick de fina snickarbyxorna som jag trånat efter, en tuff sweetiströja och en ny vårjacka han med. Lias jacka kommer passa perfekt med mössan. En blå, ljuvligt blå och Teds är både blå och grön med muddar. Kommer bli läckert till Teds gröna sneekers. Båda barnen så glada och så är det ganska så kul för de matchar varandra lite med. Ted tyckte mamma hade "bra smak", det blir snyggt mamma!

I learn! Jag avslutade kvällen med att skaka hand! Gissa om jag är superfnittrig över det!

Trumman ;) ser ni?
Dessa grabbar är en stor favorit! Hoppas på att få se dem igen, snart!

Du/ni är underbara!

Och ledigheten har startat!
Nu ska jag köra en liten bit bort, inte fasligt långt.
Ska se Fantastiska tAKiDA, "the burning Heart tour" ska besökas. Följer ni med på konsert? Trivs så bra i svarta jeans, t-shirt från Carlings och Loooose Kavaj från HM! Till detta älskade svarta Converse, för att stå på konsert och hänga längst fram känns inte som en hit (ha ha ha, HIT) att ha Pumps eller klackar what so ever. Speciellt inte med ryggen som bråkar lite. CONVERSE går alltid hem!

Örhängen är fynd från Glitter som rear ut här i grannstaden! Ett tips ;)

Från Blåkulla ;)
Underbart att vara ledig!

Vi gör oss redo

Denna Skärtorsdag är väskan full med påskägg! Dags att visa sin uppskattning på praktiken. Sista dagen idag! Med mer kunskap och ännu mer motivation, nya bekantskaper och minnen som jag alltid kommer bära med mig. För all framtid! Kan inte nog tacka alla för dessa 4 veckorna!

https://cdn2.cdnme.se/cdn/7-2/193633/images/2012/pic_196995050.jpg" class="image">

https://cdn2.cdnme.se/cdn/7-2/193633/images/2012/pic_196995053.jpg" class="image">

Från Ted. Snart 7 år och så klok redan. Han vet precis hur han ska charma sin mamma. Han kommer med små gåvor varje vecka. Konst är jag rik på, all form av konst. Denna ska ramas in!
Förra vecka ( får dock varje dag!!!) fick jag en fågel. En fågel med massa färger. Han har en baktanke med allt med. Han tänker minsann min lille kille på allt!!!
Denna har ju ett starkt budskap!
Tack älskade!

Detta livspussel som ständigt ska gå ihopa.
Den biten passar inte där, den ska vara där och sedan ska man lägga den där...
Jag tror inte att jag är ensam om att känna så?
Idag har det ännu en dag gått ilfart! Verkligen iiiiiilfart från 5:00 till skrivande stund. Jag vet inte om jag suttit mycket på baken, förutom på bestämt tid på jobbet. Jobbedagen gick så fort så jag hann inte blinka. Men sådana dagar måste man ha ibland. Ett pussel där. Missade bussen och gick därför upp till skolan och hämtade fördjupningsarbeten från läraren som jag ska granska (5st!!!) och ge en second oppinion på. Huvva. Pga jag kommer missa en lektion denna terminen, och det ska kompletteras. Ja, jag antar att det är så bara. Sedan jag började min utbildning har jag missat 1 närträff då Lias låg nere i Lund. EN! Inte lämnat in något sent eller gjort något annat fel. Så måtte det löna sig i längden med detta pussel.
Sedan var det dags att lägga pussel hemma, märks det hur jag reflekterar? Gissa om jag inte varit medvetet närvarande en enda gång idag? Ha ha! Hemmapussel består av(svimma inte nu, alla småbarnsföräldrar har det så?)
Tvätta, vika tvätt, lägga in tvätt, kvällsmat, disk, plocka (hur mycket gör man det?), skriva gul lapp tider (vet ni alla vad det är?), skriva in kalastider, posten, rensa papper, ringa myndigheter, äta (det ska man med ju), torktumlare, kattlåda, kattmat, vatten till lurviga kisarna, släppa in katter, släppa in katter, hitta smutstvätt och lägga i tvättkorg, räkna pengar, lägga undan, pyssla med barnen, byta blöja, duscha/bada barnen, lägga in pannan, gå ut med sopor, vattna blommor, skriva viktiga lappar, packa till Ted som ska sova på Fritids imorgon...Listan kan göras lång.
Nu nattas barnen med saga, jag hör lite wiiiee och moääää från ovanvåningen. Men nu är det verkligen dags att sova.
Vet ni vad? Nu ska jag ta ett bad och vara medvetet närvarande. Kanske en liten meditation innan jag kraschar i säng..





Två år mys, innan gäster anländer. Två år sedan du tittade ut och vi var nyss hemkomna från Förlossningen. Bara några timmar gammal. Samma rum, samma pojke och samma mamma. Men två år har gått. Sanslöst. HÄR var jag medvetet närvarande. Bilderna talar sitt språk, ett fantastiskt språk!

Tidig morgonlämning precis. Gosig nyvaken Liten. Så lugnt när barnen är trötta, så gosigt och nära. Välkomnar Påsklovsveckan! Ted har sitt första Påsklov, dock idag spenderas dagen på Fritids ;) Lias har med sin Topsy i vanlig ordning. Idag skryter han även med sin fina bilväska som han tycker så mycket om!

Helgen nalkar mot sitt slut denna Första April 2012. Dagen i Norra Skåne bjöd på solsken under förmiddagen och hagel senare på eftermiddagen. Jag har idag varit effektiv, på praktiken, uppdaterat mitt CV så nu är det check att skickas ut om det skulle viljas så. Har minsann gjort klart två stora arbeten. Ett i kursen Psykiatri och ett i Geriatrik. Jag valde att skriva om självskadebeteende och Vård i Livets slut, här inriktade jag mig på den psykologiska biten av livet i slutet. Har läst litteratur i mängder under dessa tre veckorna och jag vill ja, önskar mig varenda bok jag tittat i. Allt från Elisabeth Kubler-Ross böcker till Om svar anhålles, En bok om Interaktionistiskt förändringsarbete Teori och Analys, skriven av Bill Petitt och Hardy Olson. Så många ord jag sett dessa tre veckorna. Lärt mig en bra avslappnings och mot stress övning av Britt-Marie idag, och hon hade boken med sig om "Hjärnvägen till inlärning"....You seeee, många ord att ta in och jag slukas upp av alla totalt.
Sedan har jag kommit på mitt första egna tänkvärda visdomsord/mening.
Vågar man publicera det utan att det snattas?

Småknattarna lämnade jag i morse hos Faster Helene med familj. De skulle busa där idag innan Pappan i huset kommer hem från sitt äventyr nere i Turning Torso.

Jag har varit effektiv hemmavid med, nu landar vi och söndagskvällen är kommen!



Utebus på 2-årsdagen. Penseer och påskliljor planteras, vattnas och solen skiner.