Detta livspussel som ständigt ska gå ihopa.
Den biten passar inte där, den ska vara där och sedan ska man lägga den där...
Jag tror inte att jag är ensam om att känna så?
Idag har det ännu en dag gått ilfart! Verkligen iiiiiilfart från 5:00 till skrivande stund. Jag vet inte om jag suttit mycket på baken, förutom på bestämt tid på jobbet. Jobbedagen gick så fort så jag hann inte blinka. Men sådana dagar måste man ha ibland. Ett pussel där. Missade bussen och gick därför upp till skolan och hämtade fördjupningsarbeten från läraren som jag ska granska (5st!!!) och ge en second oppinion på. Huvva. Pga jag kommer missa en lektion denna terminen, och det ska kompletteras. Ja, jag antar att det är så bara. Sedan jag började min utbildning har jag missat 1 närträff då Lias låg nere i Lund. EN! Inte lämnat in något sent eller gjort något annat fel. Så måtte det löna sig i längden med detta pussel.
Sedan var det dags att lägga pussel hemma, märks det hur jag reflekterar? Gissa om jag inte varit medvetet närvarande en enda gång idag? Ha ha! Hemmapussel består av(svimma inte nu, alla småbarnsföräldrar har det så?)
Tvätta, vika tvätt, lägga in tvätt, kvällsmat, disk, plocka (hur mycket gör man det?), skriva gul lapp tider (vet ni alla vad det är?), skriva in kalastider, posten, rensa papper, ringa myndigheter, äta (det ska man med ju), torktumlare, kattlåda, kattmat, vatten till lurviga kisarna, släppa in katter, släppa in katter, hitta smutstvätt och lägga i tvättkorg, räkna pengar, lägga undan, pyssla med barnen, byta blöja, duscha/bada barnen, lägga in pannan, gå ut med sopor, vattna blommor, skriva viktiga lappar, packa till Ted som ska sova på Fritids imorgon...Listan kan göras lång.
Nu nattas barnen med saga, jag hör lite wiiiee och moääää från ovanvåningen. Men nu är det verkligen dags att sova.
Vet ni vad? Nu ska jag ta ett bad och vara medvetet närvarande. Kanske en liten meditation innan jag kraschar i säng..





Två år mys, innan gäster anländer. Två år sedan du tittade ut och vi var nyss hemkomna från Förlossningen. Bara några timmar gammal. Samma rum, samma pojke och samma mamma. Men två år har gått. Sanslöst. HÄR var jag medvetet närvarande. Bilderna talar sitt språk, ett fantastiskt språk!