Efter ett sent långt samtal med min Tina. Jag skakade fortfarande. Som ett löv på ett träd en ruggig höstdag. Ni vet då det regnar och blåser. Skakade skakade, och vad jag än gjorde kunde jag inte sluta. Allt klart här hemma. Undanplockat, tappade saker, och fumlade. I badet blev man lite lugnare, men sedan började jag skaka igen. Kunde fan inte sluta, och slappna av. Helt omöjligt. Total omöjligt. Ah, som jag sade till Sköterskan på NIVA innan jag åkte igår...
- Jag hatar detta, hatar hatar hatar!!!!
Det finns inte mycket som jag verkligen känner hat mot. Men detta känner jag hat mot. Sjukdomar. Inte mot själva platsen egentligen, dvs sjukhuset. Personalen eller behandlingar. Jag tror att det är själva det sköra jag hatar. Hatar hatar hatar.


Ja, jag somnade igår efter en lång stund i sängen. En terapi jag hade som gjorde av med alla stress var att plocka och städa. Under tiden man är sysselsatt så tänker man inte lika mycket. Jag har sovit gott inatt, Lias med. Lilleman vaknade precis och är strålande glad. Hans leende gör mig lite finurligt glad. Har dock varit vaken lite längre än min lille. Hann pratat med både Syster min som ringde, dricka kaffe och prata med Mojjan Lena.
Nu ska jag få i Lias frukost och jag ska minsann ge honom ett bad. En basal rättighet att få duscha, ha ha ha. Sedan ska vi packa in oss i bilen och jag ska köra ner till HLM för att lämna av Lias för att sedan vidare köra ner den jobbiga vägen ner till Lund. Snogeröd, Höör.....Blö. Bara skyltarna får mig att darra. MEN vi hoppas att Ted är pigg idag, inte hört något alls än. Kan vara så att sömntutorna sover efter kontrollen vid 2 inatt. Kan vara så att vi får komma hem idag. Vem vet? Vi hoppas på det! HOPPAS HOPPAS HOPPAS!



Jag längtar så efter att få titta in i Teds vackra bruna, visa, kloka, ögon och njuta av hans blick.
Jag vet inte hur länge vi bara låg i sängen igår och tittade på varandra. Hans ögon är en spegel av mod.