Och det känns både bra och vemodigt. Vi tar dag för dag nu.
Ted blev lite sämre innan vi skulle åka. Fick lägga sug och vila, Nils kom. Han tyckte att Ted ändå ska åka hem med ett OBS. Vi var nog alla lite...nja...men! För en stund sedan blev han lite piggare. Vi hoppas hoppas att det som var, det var. Har en surprise till honom och lillebror imorgon. Som för övrigt var så lycklig över att storebror kom hem.
Just nu går tankarna till Anna, jag ber för ett mirakel!