Om en
klok pojke.
Idag var det så skönt att känna vinden piska mot kinden då vi cyklade. Jag måste berätta om lille Ted och hans kommentar i morse under cykelturen. Lias får syn på en stor grävmaskin. Han tjoar och tjimmar i barnsadeln där bak. Han är tokig med grävmaskiner och traktorer. Var han fått det ifrån har jag ingen aning om. Hans lilla speciella intresse som jag inte riktigt förstår var han fått ifrån. Det är bara den han är helt enkelt. Jag stannar för att han ska se grävmaskinen. Ted cyklar in i mig, reser sig upp igen och skakar på huvudet. Nu var detta ingen farligt olycka. Väldigt sakta och det låter värre än det var. Bara här ser man på hur tuff Ted är. Ted börjar direkt prata om Lias och att det var tur att han var kvar i sin cykelsadel. "Annars hade det bara sagt splash om Lias under det stora däcket". Lias han sitter och "pratar" där bak. Jag och Ted pratar om hur viktigt det är att ta hand om varandra. Jag säger till Ted att snart blir det kanske lite enklare med Lias då han börjar prata mer. Då säger Ted något helt fantastiskt som fick mig att le och bli alldeles varm inombords!
- Mamma, han pratar visst. Fast han pratar bebisspråk nu....
- ÅH, Vad klok du är Ted! Du är helt underbar!
- Jag har fått det från dig mamma!
Kan man annat än att smälta och cykelturen blev ännu trevligare fast den redan var mycket trevlig!