Makes My friday. Ett glas vitt och snart ett lugn.

Är inte min favorit men vad gör man inte?
Låt mig få behålla mitt leende idag...tack.

Under kvällen....

Visst är det vackert med alla juleljus. Jag brukar alltid vara ute i god tid, putsa alla fönster och storstäda skåp. I år har jag inte ens börjat. Jag var nyss nere och tittade på alla julsaker och drog en djup suck. Har arbetat med Ungdomarna idag och sedan hem för att gosa och träffa pojkarna, fika lite och uppdatera om dagen som gått. Sedan vidare för jakt. Vad för sorts jakt? Ja, det kommer senare att berättas om. Orkar inte ta det ikväll. Men visst är det vackert att springa på stan! Jag som älskar julen borde verkligen se fram emot denna tid mer. Men detta är första ÅRET på väldigt länge jag inte kan göra det som jag brukar. Jag fastnade dock här en stund och spanade in månen och slingorna. Andades en stund för att sedan rusa vidare med min lapp i handen...

För värmande kommentarer!
Det kändes härligt att läsa. Kändes fint!

Precis, Watch me.
Blev så glad igår vilket övergick i ledsamhet i morse. Jag kämpar vidare. Ger mig icke. Lite trist med kommunikation ibland men dem viktigaste kommunikationen är hållbar. Suck.

Med mycket nu.

Well Well. Dags för sängen. Konstigt nog inte trött trots en natt på jobbet. Jo, trött men inte sådär äckligt trött. Det går, det SKA fanimej gå! Lite sådär grusig i ögonen och småillamående men...har varit värre gånger då jag jobbat natt. Så på detta ska " Hon" inte klaga.
Goooo naaatttt

Yes i do.

Inte visste jag att jag skulle må såhär. Att jag skulle vara i denna sitsen. Jag blir lite skraj när jag tänker på det. Att komma hem igår sent efter arbetspasset på 16 timmar, och huset är tyst. Tänk, var det såhär det skulle bli? Inte visste jag eller trodde i min vildaste fantasti för 2 år sedan att det var såhär det skulle bli. Tystheten gjorde mig nervös. Borde njuta av det, men kan inte. Kan inte slappna av alls. Går som på nålar och är extremt rastlös samtidigt som jag är obehagligt trött i kropp och själ. Att vakna och vara ensam. Men njut nu, vad gör jag. Börjar tvätta. Kanske gå och sova en stund till? Det är ju så gott att ta en kopp kaffe, göra lite nytta och sedan bädda ner sig en stund till. Gick det? Ja, i fem minuter. Sedan skuttade jag upp igen. Jag var ute och gick i ösregnet. Det piskade på kinderna. Kallt och grått ute. Jag känner mig grå inombords med denna dagen. Idag har jag gråtit, igen. Ja, tårarna bara forsar ner för kinderna. Som att öppna en kran... Det bara kommer och i förmiddags skakade jag. Som ett löv. Kunde inte sluta. Ett försök till att slappna av, men omöjligt. En varm dusch efter promenaden men inte det hjälpte heller. Fortsatt nervös, ont i magen och ett hjärta som klappar hårt. Kan det kallas ångest tro? Ha ha. Nej, ja kallar det mer oro. Ovisshet. Är det något jag avskyr är det att gå i en ovisshet. Jag vill inte ha allt planerat men jag vill ha en fast punkt. Vill ha och vill ha. Önskar det.

Detta är en tuff dag, det brast många gånger idag och tårarna har bara kommit med jämna mellanrum. Jag känner hur jag brister inombords. Ja, jag känner hur jag går isönder och vill skrika ut:

- JAG orkar inte mer!

Hur jag vill svära och skrika. Kasta saker och sparka på sådant som är lagligt/enligt normer att sparka på. Hur jag skulle vilja äga en boxsäck och slå på...

Hur jag vill be alla fara åt fanders samtidigt som jag vill ha en kram och någon som säger att allt blir bra. Hur jag vill vara mer och mer ensam men samtidigt inte. Orkar inte med att vara social för länge heller. För jag vet att frågor kommer och jag har inga svar. Jag har inga svar, tyvärr. Johanna som alltid är glad, positiv och vet precis hur hon vill ha det. Nu står jag här och ja det finns dom som får en smärre chock när dom träffas av åsynen av mig. Då jag brister. Jag tar verkligen tillvara på alla fina stunder, det gör jag. Men dom tuffa kommer mer och mer nu. Det är detta med stegen och hur jag klättrar upp för att sedan puttas ner igen. Ibland hårt och ibland bara en liten knuff. När jag knuffas ner vill jag slå tillbaka och till viss del orkar jag det. Men en del av mig är för trött. För trött för att orka. Och då gör jag dagen som den är och sätter igång min autopilot. Det är ju inte den som ska styra utan jag. Men ibland behöver jag det, precis som du och du och du. För det gör vi alla. Att jag får stödet av Patrik känns otroligt bra. Att vi i detta kan stödja varandra. Det är nog värt mycket med tanke på hur det är. Hur gör man annars?

Det som lyfter upp mig just nu är glimtarna från barnen. Kloka ord och kommentarer från dom. En puss och en klapp på kinden. Hur vi måste vara starka tillsammans. Hålla ut och rida genom denna stormen...

Idag kör vi ett killerpass från 8:30 till 23:30. Ska bli intressant att se en hel dag hos Ungdomarna.

Ja, precis. Dagens människa är fan mer egoist än igår och tänk om 20 år. Vill knappt tänka på det...Hua.

Nu ska vi hem!

Vi smyger på Lias vid dagishämtning...

Arghhhh...för tidigt mamma!

Du är grym.

Äntligen landade hennes Nya Bok i min brevlåda. Att jag inte köpt hennes första förrän nu är sanslöst. Katrins nya bok "Sött och annat gott" Det goda LCHF Baket är super. Om man tycker om att baka som jag gör är detta en bibel. Om man vill kunna baka och äta det med utan dåligt samvete. TACK Katrin! Ska snarast införskaffa lite bakprylar inför kommande storhelger....

Blev så peppad att jag var ute och gick i över en timme. Tyvärr ingen BOX idag...Men snart tar det fart på riktigt.

For today.

Idag gäller det....en sista kväll bredvid blev en kväll att jobba istället, och på det sovande natt. Hua! Whooooosssaaa!
Ger mig tusan på att klara det.
Härliga Gosförmiddag med Lias! Sådana förmiddagar är ljuvliga. Ted lite tveksam om att gå till skolan idag men han tog sig mod. Du är så jäkla duktig Ted! Min Modige kille!

Tänker tillbaka på vår underbara lördag!

Av veckans händelser.

Inte klokt vad tiden den går och för två veckor sedan såg jag två veckors intensivt jobb framför mig 2 veckor i sträck. Det har gått så snabbt så jag hinner inte blinka. Jag tänker inte gå in på hur många timmar, men all den andra tiden då jag inte jobbat har spenderats med barnen. Jag har lyckats klämma in lite träning och med vilja går det. Har hunnit träffa lite familj och vänner men långt ifrån alla jag skulle vilja hinna träffa. Jag tror dock att det finns överseende med detta just nu. Är man vän eller familj så förstår man. Jag anser att det är så det är. För jag har överseende och då vill jag ha samma tillbaka. Jag har mer och mer börjat säga nej, eller stå upp för vad jag vill och känner. Detta är mycket sedan i våras och sedan Maltis där jag var på praktik. Att DBT tänket kommer mer och mer in i mitt huvud. Jag är där jag är och det är jag. Jag går mer och mer på magkänsla och inte bara mitt förnuft (ja, jag har ett förnuft). En känsla blandat med förnuft blir min visshet/wisemind och det är den jag försöker plocka fram mer och mer. Jag känner att det går framåt även om jag stundom puttas ner från min stege. (bla bla bla tänker ni, och det får ni tänka).

Idag har varit en dag som inneburit bergochdalar. En underbar frukostgäst, lilla Mojja. Barnen var mysiga och fick äta sin söndagsfrukost i soffan. Men jag fick mig ett litet sammanbrott innan Mojja åkte. Lång historia och den drar jag inte här. Men det knöt sig i magen och pulsen steg som en raket. Det bara kommer ibland och då får jag lära mig att hantera detta bara. Jag och barnen började vattna blommor och städa rummet. Jisses vad med saker dom har. Vi har tänkt att ta en liten rensing där i sinom tid. Började på det idag men eftermiddagen kom och Patrik kom hem. Jag körde sedan för ett skift/pass på mitt extrajobb. En lärorik kväll som alltid och nu ska jag ju vara redo för detta. Kändes bra och mina nya kollegor är helt fantastiska! Åtta timmar gick fort!

När jag sedan skulle köra mot hemmet hade det frusit på rutan och jag svor en stund över detta. Dimman låg som grädde hela vägen hem och jag puttrade sakta men säkert fram. En het (ja väldigt varmt) dusch, mitt LCHF bröd och nu en film som jag ska försöka våga se. Eller ska jag säga orka?

Gjorde gott!

Pappa och Katja blev jag och Knottisarna hembjudna till. Det serverades falukorvsgratäng ala GI och till detta ett glas rött. Vilken blandning....ja. Jag dricker aldrig rödvin. Blir så trött och tycker det smakar skit. Men Pappa sade att det kommer med åldern (jättekul). Det var ett gott vin som jag och Pappa smuttade på dock. Inga generaliseringar här inte. Ted va trött och ville hem, ja det var TV spel hemma som lockade. Underbara Katja och Pappa peppade honom till lite ordinary spel. Det blev att dom gjorde en loppa och vi lekte alla med den. Ett två tre, välj en färg. Så kul vi hade och Ted som synes nedan rockade loss till sin nya favoritlåt (ve och fasa) Gangnamnstyle. Sedan blev det ett parti MEMORY och jag måtte säga att Ted som är 7½ har minne som jag vet inte vad. Bättre än mitt iallafall och han tog hem segern med Katja. Jag och Pappa värdiga och stolta andrapristagare. Vilken kväll! Sedan promenerade vi hem denna lördagskvällen....

Väl hemma blev det mys bara vi tre och barnen somnade sent men gott. Jag försökte mig på en läbbig film men blev mörkrädd och fick stänga ner...Ha ha...Ja, somnade gjorde jag tillslut men när jag väl slöt mina ögon vågade jag inte titta. Så tramsig jag är. Mörkret är ju inte farligt.....

Ted går igång på festen....

Äntligen! Som jag längtat!

Sometimes being a brother is even better than being a superhero.

~Marc Brown

Igår boxades vi....Härligt att få ut lite jävlar anamma! Vad är inte bättre en fredag eftermiddag innan helgen drar igång?

Mmmmm...

I farten.

Åh! Ett infall men vilket trevligt infall. Meningen att jag skulle gå ikväll men Tina raggade upp biljetter så vi var på premiären inatt. Breaking Dawn part 2!
Tänker bara säga att den såklart var väldigt bra. Vill inte Spoil moment för er som inte sett den. Somnade gott i Tinas säng och idag liksom igår på Maltis och nu endast en kväll kvar sen är jag fullfjädrad att börja hoppa in här med! Tjohooo! På arbetsfronten går det klingande bra!

Så fokuserad!

Frågor och inga svar. Måste ha svar snart. Men hur?
Svårt att slita sig? Svårt att stanna?

En förmiddag med Ted i skolan. Så duktig han är på Matte!!!! Var tusan kommer det ifrån? Både jag och Patrik är inga mattegeni. Ha ha! Stolt mamma!
En kväll på jobbet och en kopp kaffe med Pk.....nu.

Kärlek, pustar ut. Ännu mer kärlek. Nu är det söndag.

Idag regnar det lilac. Idag är jag insnörad på Lila, Purple...plommon.

Lite "positive news" får jag komma med denna dassiga söndag. Ja, allt är inte upp och ner. Som sagt innan så finns det ljusa stunder och jag tror att jag är sådan som person som tar extra vara på dessa stunder just nu. Förutom att jag prickade in Fars dag present till Patrik...ha ha. Pojkarna får ju skämma bort sin Far! Jag och Ted smidde planer inatt då jag kom hem efter sent kvällsskift. (trivs mycket bra hos er på UT SIS) Tror att Ted tyckte det skulle bli spännande med en hemlis till Pappa sin. Han sken som en sol då vi smidde planer för fullt. Fick idag veta att presenten var klockren!

Jag tänker såklart på mina Pappor idag! Har ett varsitt kort till er, men det tar vi när vi tar det. Älskar er lika mycket imorgon som idag. En tanke är viktigt fars dag som vanlig dag. Kan dock tycka det är trevligt med extra uppmärksamhet till mammor och pappor. Varför inte?

Idag är ännu en trött dag (åh igen, nu igen?) och jag längtar efter sängen redan...
Jag behöver komma ut och rasta kroppen. För att orka med att vara vaken ikväll...

Så jag tror att när jag väl är hemma så går jag ut en sväng med musik i öronen. Inväntar mina små och deras hemkomst.

Är inte denna bilden ljuvlig?

Jag blev helt såld på den och skulle mer än gärna vilja ha den som tavla på väggen. Denna bilden symboliserar verkligen så jag känner nu. Detta är verkligen Jag just nu.

Hur jag känner mig friare och friare men ändå något som "keep me back". Något som gör att jag dras ner mot marken ideligen. Att lyfta en bit för att sedan dras ner lite mot den mörka asfalten igen.

Jag tror verkligen att det är dags att ta tag i saker. Då menar jag verkligen ta tag. Jag har ju börjat men det är en lång väg att gå. Livet är en lång väg att gå. Ljusglimtar jag har tar jag vara på. Det kan gå en dag och jag mår så bra. Sedan är det något som händer och jag blir sådär ledsen igen. Vemodig och melankolisk. Sedan kan det hända saker som lyfter upp mig och jag känner mig så glad. Känslorna nu är verkligen som en Berg och dal bana.

Faktiskt.

T R Ö T T.....och sängläge.
Vilken dag! Ojoj! Landar mör i kroppen i sängen.....zzzzzz. Ser dubbelt men oj vad jag lärt mig mycket denna dag!
Sedan fick jag ju en hel förmiddag med Min lille Lias och vi fick efterlängtat besök av Erica & Milia! På tok för längesedan!

Förbrukar jag otroligt mycket!
Kaffe från tidig morgon till sen kväll. Det absolut första jag klickar igång på morgonen. När sedan alla morgonbestyr är klara så är kaffet klart.....

De e vi deeee!

Haha, jag kan berätta att kakan smakade skit. Ha ha. Provade receptet på baksidan av Stevia paketet. Lias lade till lite i smeten dock. Ha ha! Men kul med lite tid bara jag och liten. Ted har lyckligtvis varit i skolan idag och det känns så skönt. Lille killen. Det var underbart att gå genom dörrarna till huset idag, med två små pojkar som väntade i soffan. Efter en dag på jobbet så längtar jag efter dom så otroligt mycket. Små glädjespridare som som alla andra små kan vara riktiga marodörer. Dock idag två små Änglar och det tackar jag för!

Nyss varit på min kvällswalk, och kom hem i rättan tid för sedan öste regnet ner. Då stod jag i en varm dusch. Ha ha! Jag smålog för mig själv då. Ibland kommer jag på mig själv att smålé....

Ja, vilken jävla rubrik. Men vilket jävla humör jag är på. Så, nu spydde jag av mig det.
Att vara vuxen och må dåligt är sin grej. Men ett barn.....
Ted har varit med mig idag på Dialogutbildning. Efter fickan (Ted fick minsann en bamsemuffins och en Cola) tre timmar så somnade Ted. Antar att han inte tyckte det var lika givande som jag.
Väl hemma var det till att köra och ha mitt måndags pass. Kanske dags att erkänna sig besegrad? För stressen innan jag satt på cykeln...åh.

Sedan sen kväll här hemma. Ted intill mig nu......detta är hemskt!

Älskar er! Så otroligt ofattbart mycket!

Lång dag. Tuff dag.
Men med fina ögonblick ändå.

Ännu en sidewalk idag, ny enhet, nya människor. Ännu fler nya namn. Jag vet inte hur många namn jag kommer lära mig/få lära mig dessa veckorna. En del....men det fastnar nog. I sinom tid. Eftersom det ena behandlingshemmet jag nu är på är inriktat med behandling av DBT så är det mindfulness övning varje dag. Idag....ja dagens var Autopiloten som jag provat på innan. Redan efter andra gången går det enklare. Övning ger färdighet och färdigheter ska plockas fram. Idag slängde jag väck (detta låter kanske knäppt) Autopiloten och styrde mer mitt plan själv. Ja, jag slet väck Autopiloten! Kändes så jäkla bra, befriande och stärkande. Idag är en av dom dagarna då jag känner mig pigg. Jag går inte runt och gäspar som jag gjort mycket senaste tiden. Annars känns det som om jag ständigt är trött. Men icke idag och det känns så skönt! Lite rosor på kinden och solsken i blick. Lite mer av Johanna idag. Det tackar jag för, tar vara på och njuter av stunden...
Sedan....vilken vacker morgon! Vilken soluppgång jag bevittnade idag!

" just because you are breathing....dosen't mean that you are Living"