Tog mig till havet


 
Vi tar vägen mot stranden, vi som aldrig setts förr,
att du vågar gå med mig i från trängsel och vin. 
Det var enkelt för båda, bara öppna en dörr.
Sommarnatten är från och med nu din och min. 
Med en suck rullar vågorna in.

Ta mig till havet och gör mig till kung,
kung över sommar`n och natten.
Sanden är fuktig och kvinnan är ung,
galen av längtan är jag.
Dofterna samlas och luften blir tung, 
ta mig till havet och stanna tills natten blir dag.

Kanske något berusad fastän glasklar ändå
när ett sinne i taget fylls av allt jag kan få.
Om jag lever i morgon spelar ingen roll alls.
Vi har hör havet spela våran sommarnattsvals.
Jag vill ha dig när natten ser på.

Ta mig till havet och gör mig till kung,
kung över sommar`n och natten.
Sanden är fuktig och kvinnan är ung,
galen av längtan är jag.
Dofterna samlas och luften blir tung, 
ta mig till havet och stanna tills natten blir dag.






Gårdagen tuff. Efter Pet röntgen som tog hela morgonen och fram till middag styrde jag fullpackad bil bort. Mot semester och lugna dagar vid stranden, gym uppsniffades igår, bad som idag, flippade burgare och doftade på pelargoner. Kvällspromenad längs med stranden och började även min dag med detta innan den obligatoriska gröten. Jag tror det är nära vatten jag ska bo. Chillar vidare innan jag går till min "crib" min caravan igen.... Om jag njuter?oh ja. Försöker koppla bort allt som stressar mig. Man lever bara en gång!

Hotell mys







Vi kom fram, vi checkade in. 100% Linda nu. Storyn kommer! 

Kolla in mina FINA Byxor & Hoodie! 
MMSPORTS!

Övre delen av landet








Morgonen startade tidigt! Formcheck och jag står stilla på 60kg. Misströstar inte denna gången. Fler CM minus och ännu en gång. Bilder säger allt! Även att jag nu kan ha mina rosa jeans och Replayjeans som jag nämnde igår. Detta är det viktigaste! 

Packa klart, ner i bilen och mot gym. Linda körde sin lätta styrka och jag lite ben/rumpa. Sedan har vi haft photosession! Så kul! Bilen kollad. Ja, ni vet olja och luft i däck. Bilen packad! Nu drar vi snart! Mot Bikinifitness!

Den Blå Planet

Åh så härligt! Idag bjöds vi med på Äventyr! Väskan packades, mötte upp Pappa & Katja och traskade mot tåget. Lias första tur med tåg. Ja, sant 4-år fyllda men första gången och han älskade det! Ted njöt då vi steg på tåget! Mot Kastrup! Blandade känslor för mig. Men tänkte på det M sade...Stop with this Stupid things. Han har rätt. Men visst känns det. Upp och vara där. Barnen var lyckliga och inte bara dom som var det! Dom tre vuxna med. Vi promenerade i Vårsolen till "Den Blå Planet". Wow! Vilket fantastiskt äventyr vi hade där. Så otroligt fint och ja blått. Precis som vår planet från rymden. 7 miljoner liter vatten ger respekt med sig. Hammarhaj, revhaj, muränor, pirayor, sälar, Nemo, korall, hav, sol, picknick, rev....listan kan göras lång. En riktig heldag och det var precis vad vi behövde. En liten "minisemester" för oss kändes det som det. Ljuvligt! Det bästa av allt. Lyckliga barn som bara njöt! Tack tack tack Pappa & Katja för resan! Miljoner kramar från oss!





















 

Vorsprung durch Technik

En bil kan mycket väl betyda enormt mycket. Att sätta sig och känna sig "säker". Så säker jag kommer kunna känna mig i en bil igen. Iallafall på ett bra tag, men jag tror detta kommer sitta på näthinnan för alltid. Det är dock till stor hjälp att tycka om det man kör, ratten man håller i och veta att denna bilen är så mycket mer krocksäker. Jag vet att en sådan olycka sällan händer två gånger men...
Jag tror att allt händer av en anledning. Det är dock synd att det för så mycket med sig. Jag lever, M lever och ingen dog. Viktigast, inga barn i bilen. Det är det viktigaste.







En arbetsdag, hälsa på Pappa och dricka kaffe. Tvätta "Belle" och sedan hem och tvätta hemmet...och invändigt av min Böna. Är ute fyller på lite bensin och inväntar en fin kväll. 


Titt i diket

Helgen stod för fötterna! En mindre rolig fm. med det tråkiga s t ä d på schemat. Men, gjort, Done, gone, borta....

NU ska vi ha kul! Åh, vi kör till "berget" och bygger en snögubbe. Vi tog på oss mängder med kläder och vi rullade mot vårt mål. Vad händer? Jo i snigelfart tar vi oss upp för den långa, hala backen. Då...sakta men säkert glider vi ner i diket. Jaha, jag var rädd att bilen skulle välta. Men den gjorde som tur var inte det. Ja, jag blev rädd. Även i snigelfart så känslan av att inte vara där man ska vara med bilen fick mig att skaka. Barnen blev tysta i bilen för en stund. Sen flinade Lias och Ted sade: 
- Jaha, vad händer nu? 
Coola killar. M hade en plan och det var bara dags att börja utforska denna plan. En räddande hjälte kommer och efter många om och men är bilen loss. Men...nu ska vi ner....backen är lång och hal. Då dyker TRE änglar till upp. Det fantastiskt roliga var deras "ursprung"...Rumäner!!!! Tjohooo! Så med allas hjälp, lite finurlighet så kom vi ner. Det var den utflykten, det äventyret. Vad vann vi? Jo...3 nya vänner! Inatt drömde jag om bilen. Att vi var ute i snön och lekte med henne. Låter sinnesrubbat men det drömde jag. Drömmar är ibland mer visande än vad vi tror. Vi fick lördagsbesök av Nya vänner och nästa gång blir det dejt hemma hos dom. Tänk vad det kan komma tur i otur och vad livet vänder snabbt! 







Skönhet

Belle.
 
Denna gången känns det bra, mycket bättre än förra köpet. Denna gången när jag såg "henne" för första gången drogs jag till henne. Som en magnet, och jag kunde inte sluta tänka på "om hon var min". Jag velade och tvekade. Alltid det ekonomiska som spelar roll, speciellt i min situation. Jag ska inte säga så, säkerligen så för många här på planeten. Men nu är det ju mig vi pratar om.
 
Nu är det även så att efter olyckan är jag ännu mer än innan noga med säkerheten och känslan av att känna att jag har kontrollen. Detta kommer ta mycket längre tid än jag trodde. Jag glömmer ju aldrig det som hände, och det har etsat sig fast på min näthinna för evig tid. Jag kan dock underlätta genom att känna att det jag tar mig fram med är säkert. Hur säker nu man kan vara i trafiken? Jag misstror inte min egen bilkörning eller inte den jag åker med. Jag kan inte heller säga att jag litar fullt ut på någon gällande att sitta bakom ratten. Ett fåtal jag har åkt med sedan efter olyckan och ännu mindre kört själv. Det jag är allra mest rädd för är mina medtrafikanter. Rädd för att någon ska "inte se mig", "inte hinna bromsa", " vara ouppmärksam" samtidigt som en vis man sade till mig:
- Vad är sannolikheten för att du ska vara med om en sådan olycka igen?
Nej, tack gode Gud det hoppas jag stämmer och jag har haft "min" trafikolycka, barnen var ju inte med i bilen. Jag tror inte jag kunnat återhämta mig om barnen varit med och skadats. Hur mitt adrenalin hade rusat, och jag kan känna vreden i mig "om" utan att det faktiskt har hänt.
 
Jag tar till mig vad alla säger, men precis som varje människa är unik i sitt mående och sina känslor...där inkluderas jag med. Det finns aldrig någon som kan berätta för en annan människa hur, bara såhär kan. Det är alltid fint att få goda råd om råden är vettiga och detta är ju i betraktarens ögon.
 
Nu iallafall hoppas jag ha "hittat den rätta"...att "hon" kommer rulla många mil med mig. Säkert, tryggt och nu ska vi bilda en relation. Kom inte och säg att det bara är jag som gör detta. Känner in bilen och känner på. Nej, tror att alla som byter bil gör detta. Även om det är en stor burk påt och ingen lurvig liten hundvalp så behöver jag göra detta iallafall. Jag tror inte att jag är knasigare än någon annan där ute. Skillnaden är kanske att jag berättar och det i skrift och bild.
 Jag kände direkt när jag satte mig bakom ratten att det kändes....bra. När jag började köra kände jag mig "hemma". Det kändes ok för första gången på 3 månader att köra. Jag tror aldrig att det kommer kännas hundra igen. Men bara skillnaden på bil är guld värt. Iallafall är "hon" provkörd och min. M sade efter jag kört:
- It´s insane how good you drive! What a difference!
 
Han sade nämligen första gången jag körde efter olycka att det såg ut som om någon satt med kniven mot strupen på mig.
Nu hoppas jag att "kniven" ska bleknas och att jag kan känna som innan. Jag VET vad jag gör och litar på det. Jag fortsätter att exponera mig för saker, en sak i taget. Om jag kört på olycksplatsen? Nej...och det kan jag säga att jag vägrar ännu. Bara motorväg får mig att rysa...
Men...det kommer det kommer. 

Igår hämtade vi henne, jag hade mitt spinningpass. Kommer hem och vi drar. Vi kör dit vägen för oss. Roadtrip är alltid kul, speciellt med M. Vi hamnade i Helsingborg, skulle visa restaurang Santorini som tyvärr såg ut att ha gått i konkurs. Vi snurrade runt inne i stan, beundrade alla juldekorationer och vidare mot ett väldigt sent mål mat....
Mitt i natten kom vi hem. Men vad gör väll det? 

Idag hämtades Småpojkarna med bilen. Vilken känsla att sätta in dom! 










 
Välkommen till Familjen Belle

Nu gäller det



Hemmagjord sushi ala Johanna LCHF, lågkolhydrat vin och glutenfri soya. 
Jag kan minsann....

Nervös? Oh ja! 

" You only live once"

Svensk mark

Sedan igår.
Blandade känslor.
Saknad.

Tack alla för allt! För all gästvänlighet och omtänksamhet.
Till familjen här hemma som tröstat och hört av sig nu sedan jag kom hem.
Senaste dagarna bjöd på äventyr och lite mindre strandhäng. Det bjöds på regn till Max och det var riktigt häftigt att se! Tatuerat mig ggr två...tokigt ja!
Och sista kvällen var magisk/rolig ja...helt förträfflig! Kommer sakna, saknar alla redan men speciellt en person som fångat mitt hjärta...

" The sun Will shine for both of us some day"


Taste

Coffee (again) before takeoff. Med Raid till Rukiea! Spännande stygn krama om henne igen!


Blåvitt

Vid stranden idag.


Dive

Jag gjorde det!
Idag exponerade jag mig, mötte något jag varit skraj för men som samtidigt lockat mig. Jag dök! Fick en upplevelse också i födelsedags present!
I morse möttes vi upp på Navys Dive Center, drog på den smickrande våtdräkten, utrustning i den lilla gummibåten och åkte till White Island. Under färden fick jag se ön från ett annat perspektiv. Både Perissa, Perovilos, Vlychada, Red Beach, White beach och grottorna. Jag var nervös inför första dyket! Hjärtat slog hårt, bara att hoppa i vattnet med utrustningen var pirrigt. Första andetagen under vatten likaså. Att hålla i repet och sakta sakta dra sig ner, tryckutjämna. Allt som jag skulle tänka på, alla tecken. Riktigt pirrigt men på samma gång spännande. Att ta ut masken nere på "djupet" var nog det läskigaste. Blåsa bubblor och in med den i munnen igen. Simma simma...se fiskar, rosa maneter och rev. Vilken värld som finns under ytan! Wow! En adrenalin kick! Sedan vila på stranden innan vi åkte vidare i den lilla guppiga gummibåten till grottorna. Dök bland grottor och mellan passager. Whooosssaaaaa! Jag gjorde det! Höll hårt i Raids hand. Men då jag blev modigare....simmade jag själv. Med Raid nära och hela tiden ett vakande öga. Till och med skrattat under vatten! Vilken upplevelse! Hör fortfarande bubbel men vad gör väll det? Efter ett sådant äventyr! Kände mig trygg med Master Diver Instructor Raid!
Båtturen bara den var en fantastisk upplevelse i sig! Wow!!!


Bloody Sunday

En heldag med familj, ikväll körde jag dom till flygplatsen. Planet jag skulle åkt med har nu lyft....


Twentyåtta

Firar dagen min med sol, latte, presenter, kramar, pussar, kärlek, leende, gratulationer, hav, strand, Wine/sprite, Poseidon, solbränna, svalkande dopp, powernap, Cosmo....kvällen kan nu börja!

- So that i can see you Every day...

Fin gåva....från hjärtat!


Ännu en dag

Här, best place on earth.


Coffee by sea

Right now.


Sunbeds poolside

Idag.


Sanslöst

Vilken dag, och vilket erbjudande jag nyss fick!!!!
Dagen har spenderats i Monolithos på stranden. Jag får säga att jag tycker bättre, mycket bättre om dom svarta stenarna än stranden. Sand överallt ju!!!! Nej, stenar är bättre!!!
Ressällskapet har anlänt och ikväll har vi ätit gott på Poseidon. En restaurang som blir mer och mer speciell. En kvällspromenad och nu ett litet glas vitt...


Bestiga berg

Äventyret fortsätter.
För en vecka sedan hade vi nyss landat här på Santorini. Spänningen var olidlig! Nu har det gått en vecka sedan jag åter igen satte foten på denna ön för 4:e gången. Jag är lika stormförtjust och blir bara mer och mer "kär". Ja....
Efter ett år och mer av turbulens känns det skönt att unna sig detta. Få må bra.
Det enda jag önskar här nu är mina små. Fler som önskar att dom var här. Jag är inte alls van att ha så mycket egentid. Inget jobb, inte så mycket måsten. Att jag plockar och donar har märkts och inget klagomål på det. Ha ha! Jag har ju svårt för att bara sitta hur länge som helst.
Idag tog jag och Lillebror cyklarna.en bit cykling och sedan besteg i berget upp till den lilla vita kyrkan. Grottor och undervattenskälla. Sedan flög vi praktiskt taget ner på cyklarna. Svish. Upp tog tid, ner på nån minut. Stranden och sol. Idag riktigt varmt här! Härligt! Igår fick jag uppleva lite pytteregn här. Men så minimalt lite.
Nu möter Mojja och Lillebror upp mer resesällskap. Vi såg när planet gick in för landning från restaurangen här. Ännu en gång har Primera Air landat och det såg ut att bli en smidigare landning än vår. Vi upplevde turbulens som hette duga. Dom har cyklat till flygplatsen för att möta upp. Jag sitter kvar på restaurangen, smuttar på min Mythos och studerar springande servitörer, glada turister och lyssnar på vågorna....


Badelibad

I pool idag....
Farväl av min lilla nyfunna väninna Gabriella...även Anna som även hon flyger hem idag. Kära möten, fina människor.


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0