Äventyret fortsätter.
För en vecka sedan hade vi nyss landat här på Santorini. Spänningen var olidlig! Nu har det gått en vecka sedan jag åter igen satte foten på denna ön för 4:e gången. Jag är lika stormförtjust och blir bara mer och mer "kär". Ja....
Efter ett år och mer av turbulens känns det skönt att unna sig detta. Få må bra.
Det enda jag önskar här nu är mina små. Fler som önskar att dom var här. Jag är inte alls van att ha så mycket egentid. Inget jobb, inte så mycket måsten. Att jag plockar och donar har märkts och inget klagomål på det. Ha ha! Jag har ju svårt för att bara sitta hur länge som helst.
Idag tog jag och Lillebror cyklarna.en bit cykling och sedan besteg i berget upp till den lilla vita kyrkan. Grottor och undervattenskälla. Sedan flög vi praktiskt taget ner på cyklarna. Svish. Upp tog tid, ner på nån minut. Stranden och sol. Idag riktigt varmt här! Härligt! Igår fick jag uppleva lite pytteregn här. Men så minimalt lite.
Nu möter Mojja och Lillebror upp mer resesällskap. Vi såg när planet gick in för landning från restaurangen här. Ännu en gång har Primera Air landat och det såg ut att bli en smidigare landning än vår. Vi upplevde turbulens som hette duga. Dom har cyklat till flygplatsen för att möta upp. Jag sitter kvar på restaurangen, smuttar på min Mythos och studerar springande servitörer, glada turister och lyssnar på vågorna....