Behöver er


👧 Upp till ytan 
Jag bokstavligen hatar dessa dagar. Dom innan jag ska pÄ Äterbesök. Varför? Jag blir pÄmind av det som varit, och hur sÄrbar mÀnniskan Àr. Hur fort livet kan förÀndras och blir arg pÄ dom som inte ser det och tar vara pÄ sina liv. Jag Àr alltid lika rÀdd. Onkologen Gabriels ord ekar i mitt huvud för all framtid. " Man kan aldrig veta". Jag krÀker pÄ dom orden men Àr tacksam över hans Àrlighet och kunskap han besitter. Jag fick frÄgan sÄ ofta dÄ.
- Hur mÄr du?
Jag svarade. - Inte sĂ„ bra. 
Jag Ă€r sĂ€ker pĂ„ att allt visar sig vara bra. Men oro ligger och gnager. Det hinner ikapp mig liksom. Oj oj har jag sett ut sĂ„? KĂ€nt sĂ„. Haft sĂ„ ont? Hur i hela friden klarade jag det? MĂ„hĂ€nda melankoliskt men jag kallar det mer verklighet. SĂ„ Paws up inför morgondagen Lilltass đŸŸ #ifuckedcancer 
 

Kommentarer

Kommentera inlÀgget hÀr:

Namn:
Kom ihÄg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0