~•° ● ➿ Tankartilltusen ➿ ● °•~ 

 Ja, då var det här. Det som jag läst om. Det som jag själv gått igenom och det var ju igår detta hände mig, eller? Nu heter det inte längre "leka" nu heter det "va". Nu går man iväg själv och börjar bryta sig loss på högre nivå. Va.... gått från Fritidsgården ner till ICA själv?  Jag hostar och spärrar upp mina gröna. What? Och...är väll inget? Jag låtsas som om det regnar. Visa inte hur ditt Mamma hjärta går i kras för du växer för fort. Visa inte dig svag. Omöjligt. Han ser rätt igenom mig. Precis som jag ser precis vad han tänker på.  Nu pratas det i telefon och chattas på memono eller vad det nu heter för jag fattar inte halv sju. Vet du vem du chattar med? Ha ha tjejer. Ehhhhhhhh jaha va? Det ringer. Tjena läget? Jag stirrar med öppen mun. Han samtalar. Jo det är bra, på väg till träningen. Ehhhhhhhh vem är det? Är det Lisa eller? Jag tänker...hur många pratar han med? Oberörd är omöjligt. Hur ska jag vara? Vad ska jag säga? Hur ska jag bete mig? Eller ska jag sluta tänka för mycket? Bara vara hans mamma som jag varit i 10 år och 5 månader. Men släppa lite utan att göra en stor grej av det.