Idag är det 6 månader sedan jag såg Honom på riktigt.

Mycket har hänt på 6 månader men det har bara blivit starkare. Vi har redan haft tuffa tider och motgångar.

Jag minns det. Jag körde mot Hans stad. Ja det gjorde jag. Där skulle vi mötas upp. Jag inväntade Honom på Strandpromenaden längs med Fria Bad. Lade mig ner. Hoppetossan kunde inte vara riktigt stilla och jag var ju så nervös.

Jag blir puttad på foten. DET VAR HAN!

Jag trodde att jag skulle svimma. Ja, jag fick minsann inte luft. Tappade andan och minns precis vad jag tänkte.

- Jösses så stor han är. Lång och stor! Åhhh majgadd vad snygg. Oj oj oj.

Men jag sansar mig och låtsas som om det regnar måsskit eller nåt. Ha ha. Undrar om han märkte HUR nervös jag faktiskt var. Kvällen spenderades med en LYXIG LAXSALLAD hemma hos honom. Sen strosade vi ner till FRIA Bad och njöt av Solnedgången med en kopp kaffe. En liten puss fick Han tillslut. Trägen vinner. Och han har vunnit mitt HJÄRTA och jag vill inte ha tillbaka det.

 

Annars idag har jag tröstat mig själv lite. Fyllt på fransar, och spenderat för många timmar i klädbutiker. Kommer hem helt slut men med massa nytt fint inför resan och mestadels en uppdatering till lite med Woman style ni vet. Classic Lady ska strosa i N.Y.C mitt i allt så "råkar" jag ju hitta en Spetsklänning och denna lilla blåsa ska kanske användas på NYÅRSAFTON om jag inte hittar en annan i NY. Vi får se. Jag tycker det känns skönt att ha det fixat OM jag inte hittar för man vet aldrig med mig. Blir det tvång så har jag alltid svårare för att finna. Nej jag kommer inte komma hem tomhänt därifrån....jag vet. Det oroar inte mig.

Så tröstshopping idag.