Nästan gränsfall
Idag blev det tufft. Nästan gränsfall för vad jag orkade med. Det var på vippen att jag bara: nej. Nej nej nej.
Vi fick en skön sovmorgon. En välbehövd sovmorgon. Hela dagen framför våra fötter. Hur vaknar jag då? Yr yr yr och illamående. "Inte idag med" var min första tanke. Snälla inte idag. Vi äter frukost i soffan idag..
Sen var min plan att städa men tog tid att bara komma på fötter. Mellan dammsugningen (kan ju inte skriva mellan sugningarna) fick jag sätta mig...lägga mig på golvet. Vissa gånger snabbt ner för annars hade jag nog svimmat på riktigt. Ett obehag i kroppen som jag inte kan förklara. Här satt jag med två pojkar. Det svider i mitt hjärta att dom fick se. Samtidigt som det är så det ÄR. Ted har hela dagen varit så fin och förstående. En av gångerna jag låg på golvet. Svetten rann av mig, ja den rann. Ted lade sig bredvid mig. Klappade min panna.
- Såja mamma. Såja.
Då kom mina tårar. Ja, dom forsade.
- Förlåt, förlåt. Jag vet inte vad det är med mig Ted. Jag mår så konstigt. Det snurrar och jag kallsvettas och...
Ted klappar på....
- Åh vad du är svettig mamma. Ligg här en stund.
Där låg jag på golvet. För en sekund ville jag inte mer. Hur jävla patetiskt är det inte? All ork bara borta. Det går så sjukt fort. Inte hälften av det jag orkade innan. Kände mig så patetiskt. Res på dig kvinna. Men det var skönt att ligga på det kalla och nystädade golvet. Bara ligga. Bara så. Jag tänkte (tänk att jag ens skriver detta) att det var tur att ingen såg mig.
Vila på soffan. Samtidigt som jag och även Ted försökte hantera en väldigt arg Lias idag.
Vi har sedan varit iväg och bowlat med Pappa & Katja idag. Ted tyckte det var så kul! Han kollade in flickor. Såg jag nog. Ganska kul hur väl jag känner honom...ser allt. Men jag valde att vara tyst. Jag såg och fnittrade för mig själv i mitt huvud. Lias rullade klotet några gånger men roligare att vara klotpassare. Idag fick jag in hela 2 strikes. Pappa var dock Kungen på banan helt klart. Fin stund med familjen.
Sen hem och soffläge och kaffe en stunds vila.
Dags att utfodra barnen och även mamman. Jag valde att ha min ätar/fyllarkväll idag. Kanske det hjälper? Mer mat? Lite kick!?
Men det är inte maten. Kan ju utvärdera det nu när jag ligger och det snurrar ändå lik förbannat. Det är dock bättre. Kan vara att det varit intensivt med pojkarna. Kan vara vad som helst och att spekulera gör mig tokig. Jag hoppas att det är mental trötthet. Och inget fysikskt konstigt. "Bara efterdoningar" av strålning vilket nej inte är så "bara" vill jag lova dyrt och heligt. Barnen har somnat på soffan med täcken och kuddar. Filmen rullar och mina ögon med....
Kommentarer
Trackback
