Julskyltning hand i hand

En Gubbe & En gumma sniffade på Julskyltning idag. 
 
Jag vet faktiskt inte hur jag ska beskriva denna dagen. Det senaste dygnet. När jag väl landat i soffan hemma efter bilresan hem så slog det mig igen som så många gånger senaste dygnet.
- Hur gör han?
 
Söndagen var lika överraskande och omtänksam som lördagen. Jag blir bortskämd med sådana små saker ni vet som jag märker så tydligt. Saker som görs med hjärtat och ett stort omtänksamt sådant hjärta.
Självklart rusade dagen bort. Den 1:a advent spenderade vi med en långfrukost och Tomtegröt i soffan. Vi gick hand i hand ner på Julskyltningen. Bara här ryser jag när jag tänker på det. Han håller min hand. Det är på riktigt! Betydligt mer folk ute på gatorna än vad jag är van vid i min småstad. Stämningen infann sig snabbt. Från affär till affär strosade vi. Tittade på allt mellan himmel och jord. Beundrade och beskådade allt fint. Han i rock och jag i päls. Ännu mer hand i hand och värmande kramar, pussar och ord. Dom orden kommer jag inte glömma. Ekar i huvudet ännu.
Jag tror på allvar att ja det är sant: tiden stannade. Allt annat var för en stund helt bortkopplat. Jag såg bara honom och för ett ögonblick var det bara vi på den där gågatan utanför Lagerhaus. Vaddå i en stad fullt med folk? Nej nej.
Vi mötte upp vänner och strosade vidare. Vi drack Glögg och åt pepparkaka som delades i tre: kras (önska något) delar. Glöggen smakade extra gott ute och Tomten fick jag träffa med. En manskör sjöng fa la la la la utanför Gallerian och nu fick jag gåshud. Kan det vara sant att precis det jag önskade mig denna dagen blev mer än en dröm. Det låter säkerligen lite fånigt i några öron men för mig betydde det så mycket.
 







Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0