Mammahjärtat
Åh vad tufft det är. Jag som gick på nattskift för mer tid med mina pojkar. Redan fredag imorgon, och knappt sett dom känns det som. Jag längtar efter helgen nu mer än någonsin. Kvalitetstid tillsammans och inga måsten alls.
Det viktiga är egentligen åren vi har framför oss. Dessa veckorna nu får vi kämpa oss igenom. Även om det känns motigt. Idag lite sömn innan det var dags att ta tåget ner igen. Lias med Farmor på morgonen, farfar kom. Dom pussade Johanna hejdå. Jag slocknade en halvtimme till. Eftermiddagen har Lias spenderat med Morfar och Morbröder. Även Storebror joinade på eftermiddagen efter sitt äventyr. Kärt återseende av brödrar som inte är utan varandra mycket å fritiden. Inte när dom är hos mamma iallafall. Som Humle och Dumle trots ålderskillnaden. Enorm kärlek dom emellan. Direkt då jag kom hem slängde jag i mig min matlåda (prep prepp) och körde mot mina pojkar. Åh! Mamma hjärtat svämmade över. Känslorna tog överhanden och jag grät. Ted kramade om. Kloka Ted. Han har alltid varit så vis. Så godhjärtad. Sen såg jag hur Lias tittade på sin mamma. Tycker personligen inte att det är fel att gråta inför sina barn. Föräldrar ska visa känslor. Till viss mån förstås. Lias kommer fram till mamma, klappar och håller om. Denna lille kille kommer och håller om sin mamma. Kommer med sin lilla hand och kelar. Pussar och kramar.
- Varför då mamma? Varför är du sjuk?
Vad ska man svara? Jo, Lias för att det är så nu bara. Men Doktorn håller på att ta bort saken i mammas hals. Sen blir mamma frisk igen.
- Men varför? Mamma är ledsen?
Ja, orden räckte inte till utan vi kelade bara. Han vägrade lämna mammas sida och följde mig som en svans. Enligt Patrik saknat sin mamma mycket. Så det smärtar ännu mer med så lite tid denna veckan. Vi får göra det finaste av helgen och jag tror inte vi behöver mycket. Bara vara tillsammans. Semestern kommer ju inte bli riktigt i som planer jag hade men....Vi får ta igen det sen. Tänker vara och är ärlig mot mina barn. Får samma tillbaka då det vet jag. Barn upskattar ärlighet precis som vuxna. För barn gör ju inte som vi säger...dom gör som vi gör.
Kommentarer
Postat av: P
Usch jag skickar en stor styrkekram till dig! Vad obehagligt med sjukdomen och vad fantastiskt stark du verkar vara! Kämpa på du härliga kvinna!
Vad hände med din kille förresten? Han borde komma och pyssla om dig! Kram P!
Svar:
SeLuNa
Trackback
