Koppla bort

Ett tag. Gå in i en annan värld. Önskar jag kunde stannat i den världen. 
 











 






SEMESTER klingade fint. Jag kopplade verkligen bort allt. Efter den tråkiga PET röntgen på tisdagen styrde jag kosan mot sydliga Skåne och campingliv. Vilka minnen, jag är så förtjust i HUSVAGN ju. En snäll kollega och jag hade en fin eftermiddag med kafferep då jag kom, ett salt eller salta dopp sol och massa prat att ta igen. Sedan grillades det och jag fick sedan ansvar över husvganen och territoriet runt. Blev snabbt kompis med grannarna. Jag och pensionärer och någon barnfamilj som närmsta. Lugnt och stillsamt så som jag vill ha det. En ljuvlig kvällspromenad längs med stranden och sedan läsa lite i boken. Jag somnade gott efter en intensiv och lång dag.
 
Vad roligt att vakna i husvagn. Ha ha ha! Brings back memories. Bara att med kortet i handen rusa till toa med tandborsten i näven på morgonen. På med kläder och ut och göra det jag tycker så mycket om på morgonen. Traska traska. Väl hemma i min crib koka gröt och sedan äta den ute och blicka ut över alla husvagnar. Jag tog cykel mot city och rev av ett pass på ett gym jag kollat ut kvällen innan. Spännande med nya gym och se. Detta var lyx gym. Omklädningsrummet var to die for.
Väl tillbaka var det bara stranden som hägrade.
 
Resten av dagarna i sydligaste Sverige spenderades med bad, sol och lite mer bad. Salta dopp och en vacker kropp att titta på. Fint sällskap, grillning, solnedgång och minigolf där jag tyvärr fick stryk big time. Men det var dom där 10:orna. Arghhh bättre lycka nästa gång. Två skålar gröt, en stor en liten och en morgon fick Johanna en chokladbit till sin gröt. Promenad in till City och strosa runt. Köpa mat i Saluhall (vi kallar det så va?) och titta på gamla dörrar och små pyttehus. Såg kyrkan och var bara tvungen att kika in. Ryser var gång jag går in i en kyrka. Något alldelles speciellt med det. Jag fick grillad annanas och dessert på stranden ovanför klippan. Skålade i Cola Zero och grus på filten. Fina minnen. Så fina att Johanna styrde kosan sedan hem på fredagen och vidare på äventyr. Tokigt men sant och ångrar ingenting. Absolut inget och så glad att jag gjorde det. Jag ser mer och mer vad livet har ett erbjuda och tänker leva var dag och njuta så mycket jag bara kan. Det är NU som livet är tufft samtidigt som var dag uppskattas så mycket mer, tro mig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0