- Kom till mamma! Kom så jag får krama dig! 

Liten kommer upp i famnen och mammas tårar kommer. Resterande av världen existerar inte. Inga andra ljud eller annat av min perception som plockas upp mer än Lias. Bara vi två nu. Jag vet inte hur många pussar han får, kramar och kel. Vill bara hem hem hem och gosa mer! Lyckorus! Att bära min lille kille i famnen, han gosar. Vi stannar, pussas och traskar sen vidare. Kylan känner jag inte alls. Jag är så varm inombords. Sen kommer lyckorus nummer två. Min Store kille och idag rusade han mot mamma. Finns det något bättre? Jag tjuter av bara tanken på detta. Ja, jag gråter lätt. Nära till känslor. Det är så jag känner. Vet att nu är det bara 4 timmar till innan jag får ta hem dom igen. Låsa dörren och stänga av ljudet på telefonen....