Lusselelle
I veckan gick jag upp i ottan och körde mot Lias förskola. Förra året missade jag Lussefirande för att jag jobbade. Inte en chans att jag skulle missa det även i år. Sedan har Lias pratat väldigt mycket om att vara Pepparkaksgubbe. Sett fram emot det och trallat på "Pepparkakssången".
Det var förväntansfulla nära och kära som väntade på tåget. In kommer dom. Lias först hand i hand med Fröken E. Åh, jag smälte. Både Pappa och Storebror var också med. Åh vad det märks att Ted blivit stor nu. Han såg ut som en tonåring när han satt med sin mobil i näven (inte under själva uppträdet såklart).
Barnen sjöng och var så modiga och duktiga. Tycker det är en stor bedrift att så små barn vågar tåga in och sjunga inför alla dessa som satt och studerade dom. Tände ljus och var så duktiga.
Dom tågade ut och sedan fikades det på lussekatter och pepparkakor som barnen bakat. Med lite hjälp från fina fröknar. Så fint! Det tänker jag på nu denna Lucia morgon. Fint minne. Så fint.
Kommentarer
Trackback
