Idag fick jag snällt sätta mig i bilen, åka på 21:an trots att jag helst skulle vilja undvika det. Men, gjorde det. M märkte direkt hur nervös jag var. Det gick över så fort vi var i vår stad igen. 

Jag vet inte hur långt vi har traskat idag med Liten i vagnen. Massa motion och friskluft. Träningen tar jag tag i nästa vecka. Just nu är all fokus på barnen och denna första veckan med dom är super viktigt. Ännu mer efter allt som hänt. Nacken smärtar och ryggen med. Men, finns inte mycket att göra än att bita ihopa. Vi har fixat inför Halloween, traskat, handlat...bara njutit av höstsolen. Sedan kommer Ted hem och vi myser alla 4 i soffan. Lite siesta. Sedan fullt ös igen. Min Kock lagar mat och jag lär mig ännu mer. Vi avnjuter en god middag och sedan spelas det Kalaha. Ja, Ted är en mästare på detta. Vi myser i soffan och jag kommer på att vi kan baka något speciellt imorgon. Börjar förbereda för detta och M får sig en ide. Han tar med Tes till affären och hem kommer dom med en kasse massa C-vitamin. Tre kockar i köket! Alla tre hackar och skalar för fullt. Jag står och ler inombords. Det smaskas och sedan ser köket ut som kriget. Står dock inte ensam med detta. Han, M är här och medans jag förbereder det sista inför baket imorgon så röjer vi i köket tillsammans. Barnen är nu riktigt trötta. Lias somnar på två sekunder och Ted är trött men ja...nöjd. Känner djupt in i mammahjärtat hur trygga dom är barnen. Om jag känner mig trygg? Åh! Det behöver jag nog inte svara på. 

Jag är ganska hetlevrad, M lugnar mig. Får mig ner och inte bara mig. Dom viktigaste med: Barnen.