Det finns två myter om hur Afrodite kom till. Den ena, som återges avHomeros, är att hon är dotter till Zeus och gudinnan Dione. Den andra, denna enligt Hesiodos, är att hon föds ur det skum som bildas då Kronos kastar Uranos avhuggna kön i havet. Att hon föds ur havet har gjort att hon kallats ”den uppstigande” och ”den ur havet uppdykande”, och Hesiodos förklarar hennes namn som "stigen ur skum". Från havet blåser vindguden Zefyros henne på ett musselskal till Cypern och ibland kallas hon även för Kypris. På Cypern hade hon viktiga kultplatser och hennes kult hade stor spridning. Efter landstigningen ska hon enligt Hoseidos ha förts upp till Olympen där Zeus försöker förföra henne men misslyckas. Som straff för att han inte får komma henne nära ser han till att hon måste gifta sig med den fule och halte smidesguden, Hefaistos. Hon har flera älskare, däribland guden Ares. Ibland nämns Ares som hennes man och tillsammans fick de barnen Harmonia, Deimos, Phobos och Eros. Hon har även en annan son som heter Aeneas, som hon fick med en dödlig man, och enligt legenden blev Aeneas romarnas stamfader.

Afrodite var delvis ansvarig för det Trojanska krigets utbrott. Gudinnan Eris ger Paris ett äpple som han ska ge till den vackraste av Afrodite, Hera och Athena. Afrodite mutar Paris med att lova honom sköna Helenas kärlek om han utser henne till den vackraste. Paris ger henne äpplet, rövar bort Helena från hennes man och det är orsaken till det trojanska kriget.

Afrodite uppvaktas av ett större antal underordnade gudar som representerar olika sidor av kärlekens väsen, bland annat behagets gudinnor, övertalningens gudinnor och kärleksguden Eros (hennes son).

Afrodite kan ha sitt ursprung i den orientaliska mytologin och gudinnorna Ishtar och Astarte. Vissa menar att namnet Afrodite är en ombildning av Astarte, men troligtvis bygger hennes namn på aphros som betyder skum. Afrodite förknippas med våren och hennes symboler är blommor och frukter. Hennes favoritfågel är duvan och det ska ha varit två duvor som drog hennes vagn. Ibland sägs det också att hon red på en svan.

Kärleken var inte Afrodites enda ansvarsområde utan på många platser var hon även sjömännen och sjöfartens gudinna. Hon kallades då för Afrodite Euploia som betyder ”Afrodite av den lyckade seglatsen”. Andra som Afrodite beskyddade var militärer och ämbetsmän.