Det kändes kymigt, lustigt, märkligt, omvälvande att igår lämna nyckeln till huset.
Huset som jag fick nys om 2007 att det var till salu. Augusti samma år flyttade vi in. Ted då 2 år (jisses). Jag blev galet kär i det direkt. Uppväxt på gatan och med "skogen inpå knuten." Precis så som jag ville bo. Här ville jag bli gammal. Här ville jag dricka mitt morgonkaffe och titta ut på skogen.
Så blev det inte. Min dröm om mitt röda hus med vita knutar är nu sönder.
Det ÄR endast materiella ting och det viktigaste är inte det materiella vi omges av. Det gör dock så ont ändå. Det sista i huset är nu i Staden. Endast barnens leksaker som även dom ska rensas i. Tonvis med leksaker och jag tänker mig skänka mycket. Säkert mer som vi (Patrik och jag) kommer på....
Tänk vad pengar styr oss människor. I nästan alla val vi gör. Det är sinnessjukt att dessa papperslappar och mynt ska styra oss så med järnhand.

Mitt i allt igår hann vi med en fika på min balkong...
TACK för hjälp igår. Både jag, Patrik, Pappa, Katja, Monica och Lennart hade alla ett finger med i gårdagen. Gör så otroligt mycket med hjälp.
Det är väll det familj handlar om va?

Nu. Torsdagkväll. Kvällsmaten klar. Soffläge i nya soffan innan min gamla soffa hämtas.