Vad jag trivs på mina extrajobb! Nästan oförskämt bra! Woman in black var ruggig och bra!

Jag snusade till lite över 9 idag. Klickade igång kaffet, kaffet nere och körde en timme på min cykel. Sedan försvann tiden. Jag är nog allt lite omständig....Jobb ringde, jag tackar jag. Klart! Kan jag så kan jag och sorry jag känner inte alls för att "gå ut" nu eller något annat som innebär massa folk. Jag har nog med att förklara och svara på frågor just nu..det kommer då jag kan roa mig och ha ork att säga "nej".
Sedan har eftermiddagen och kvällen spenderats med jobb på behandlingshemmet och sovande jour här inatt. Som sagt, trivs utomordentligt bra!
På jobbfronten går det som sagt bra...
Men saknaden är jobbig. Saknaden efter mina små och andra som snurrar runt i mitt huvud. Efter vännerna som jag hinner träffa för sällan och ågren över detta. Över den inre stressen att inte hinna med, men just nu precis hinna med och orka med sig själv.

Det kommer bättre tider. För oss alla. Det jobbiga tar sin tid för att sedan kanske med mina förhoppningar att bli något bättre!
Jag ser fram emot och längtar efter bättre, ljusa och glada tider!