Idag kom Pappa och hämtade sina Gossar. Lias packat väskan själv. Fråga mig icke vad dess innehåll var, spelar mindre roll. Men att säga Hejdå idag gjorde riktigt ont. Hjärtskärande är rätta ordet. Komma upp efter massa pussar och kramar, lukta på pyjamas. Gråta lite till och sedan hitta Lias skott till "pangaren"....tårarna kom igen. Aldrig aldrig att jag kommer vänja mig eller må bra av detta....det som gör mig glad är att dom har världens bästa Pappa som gör allt för sina Pojkar. Det är guld värt att känna och veta.