Is shining, the weather is sweet.

Helt fantastiskt vilka underbara dagar vi haft nu gånger tre med strålande sommarsol, och hela 21-22 grader ute. Var blev våren av? Det känns verkligen som sommarhetta, kanske för att man inte är van vid värme men älskar det och tar vara på varje minut. Är ute så mycket det bara går.
Ted är hemma med mig denna veckan, känner inte att han har ork att gå i skola och sitta och koncentrera sig. Efter en stund måste han ju vila och ligga ner. Han orkar helt enkelt inte. Det skär i hjärtat att se sin lille kille så matt. Så utmattad och slö. Ändå känner jag hur stort hjärta han har som hela tiden tänker på alla andra trots att inte han själv mår bra. Jag håller med hans Fröken K.
- Sällan man träffar på en liten kille med så mycket empati som Ted.
Det är sant, hans hjärta är så stort och rymmer så många. Finns så många som han bryr sig om, frågar efter och ännu mer nu efter allt som hänt. Han tar så väl hand om sin bror och jag tror att Ted kommer forma Lias till en stark och empatisk liten kille. Jag ser det i deras samspel, hur Ted hela tiden vägleder Lias. Utan att han själv tänker på det. Jag berömde han igår...
- Du går precis så som man ska göra Ted. Du säger till Lias när det inte är ok, och berömmer honom då han gör något bra. Du är så duktig Ted! För visst får man skryta om sina barn, barn som man burit i 9 månader. Som är en del av mig själv. Som jag känner mig halv utan.
Jag går hela tiden och tänker måndag måndag måndag, då tar läkaren ställning och jag ber att han slipper "öppna" honom...

Min Ted sover än, Lias är på NYA superpimpade förskolan och jag ska sätta mig med skola inför eftermiddagen innan Ted vaknar. För när han vaknar är det han som gäller. Här gäller det att prioritera!