Tillbaka. Han var ganska så pigg idag. Dags för skola ju! Det såg han fram emot. Vi lämnade Liten på superförskolan sedan följde jag med Ted. ALLA barnen hoppade på Ted, kramade honom, kände på honom...
- Åh vad jag saknat dig Ted! Åh Ted Ted....
Är inte barn fantastiska? Man vet att det kommer från hjärtat! Ted bleb lyrisk och så lycklig över att bli sedd och bekräftad.

Det var en lång dag igår, men inte så lång som på en vanlig akutavdelning. Här pratar vi Neuro och deras resurser och deras personal är way beyond. Vi var informerade om att vår tid 12:45 kunde dröja,vi kunde få vänta. En halvtimme fick vi vänta, inte alls farligt ju. Sedan kom Nils vår hjälte och kallade in oss. Han sade att Ted är lite klurig, jovisst det vet vi. Han valde att ställa om shunten från 100 till 130....Sagt och gjort, tyvärr funkade inte väska nr 1 så han fick ta nr 2 och vi fick gå ner till röntgen för att ta en bild. Se exakt vad den stod på. Lite väntan men tack vare att Farmor och Farfar var med så kunde Lias sova på mottagningen i sin vagn medans vi var på röntgen. Går så smidigt. Ted vet att man ska ligga stilla och då vet han att desto bättre bild, desto fortare blir vi klara. Sedan fick vi vänta lite till på mott. Nils tog oss mellan patienterna. Jag undrar när han har kafferast? Han sade att shunten står inte riktigt på det han vill, så han hade tänkt. Men vi valde att höras om 2 v för att se hur detta gick. Skulle vi ställt om den igen så hade vi fått vänta....
Nils pratade om en ventrikelostomi, samma som den första op han gjorde. Då vill även Nils ta bort shunten...
Vi får väll se, inget bestämt och just nu hoppas vi att Ted blir Ted igen med hjälp av detta. Håller alla mina tummar. Snart fyller ju lill killen 7 år. SANSLÖST...? JA!!!! Han är så stor nu!