Kaffe räcker inte. Jag är fortfarande inte vaken känns det som.... Jag ställer klockan och sover bort min lunch.... Inte konstigt att jag är trött....jag behöver nog en dos endorfiner ikväll. Funderar på ett sent pass.... Jag ska styra kosan mot T ikväll och träffa familjen lite. Jag och Mojjan ska göra något galet kul!!! Känns overkligt! Jag är så glad att jag har henne. Tänk att hon funnits i alla mina 27 (ojojojoj) år men inte förrän nu har vi fått den relationen jag drömt om. Kom som ett brev på posten då vi båda öppnade oss och fick tid att verkligen lära känna varandra. Nu vet vi allt om varandra och jag är så tacksam att jag har henne vid min sida. Hon ger mig styrka och jag känner hur jag ger henne. Den känslan att ge och ta är priceless. Så ovärderlig så man egentligen inte med ord kan beskriva. Jag vet inte vad jag nu skulle göra utan henne. Hon är den hon är och jag värdesätter henne högt!