10

Hujedamej, 10 minus på morgonen och nu sjunker tempen igen sakta men säkert.
Men nog för att det är vackert ute.

Dagen på jobbet innebar för mig ett besök på akuten, och Pappa. Underbara arbetskollegor som lät mig springa upp, och ta en halvtimme med Pappa. En misstänkt Tia attack. Pappa hade en propp för 10 år sedan, ungt att ha propp. Oron som man får i kroppen är hemsk. Direkt då jag slutat susade jag upp igen. Pappa har fått komma hem. Du är ju ung och rask Pappa! Ibland säger kroppen till, ibland tar livet vändningar. Poff säger det bara. Skönt att han slapp sova på sjukan inatt. Han fick åka hem med sin Katja. Jag kan andas ut lite, men oron som blev i kroppen kan nog ingen beskriva. Tänk vad kroppen låser sig och går på autopilot?
Jag är hemma och försöker fibrilt få fyr i pannan. Ska gå ner en runda till innan jag börjar skriva på min Geriatrik uppgift. Resten av familjen är på badhuset och plaskar!

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0