Att prova sina vingar är härligt! Vilken dag och kväll igår. Lärt mig ännu mer och fått se ännu mer.
Har massa tankar men kan inte dela med mig något här i större utsträckning pga sekretess, hade nog inte gjort det utan sekretess heller. Otroligt viktigt tycker jag ändå att inte röja någons privatliv. Jag skriver ju inte om allt här heller. Kan man helt enkelt inte. 
Jag har vari med på allt och lite till idag, fått göra mycket själv. Släppte på mig ganska så bra idag. Fick eget ansvar och jag kände att detta klarar jag ju bra! Just lokaler och andra rutiner samt olika regler för olika sökande. Gäller att hålla reda på allt, men klart jag ska klara det. Jag trodde aldrig att jag skulle hamna inom detta yrket då jag för ett antal år sedan sökte till gymnasiet. Men här är man idag och älskar det man gör. Jag vill absolut inte gå till ett jobb och må dåligt eller känna att man inte gör någon nytta. Vill trivas med yrket och det gör jag utmärkt. Saknar dock 12:an mycket och kommer snart och gästspelar. Jag känner bara att dessa tre veckors ledighet vill jag göra något av. Både för mig och barnen. Hinna med de mer och även prova på nytt. Intensivt dygn då körsträckan är mindre rolig.
Jag vågar knappt skriva något alls om mina upplevelser, kan dock säga att jag är mör i kroppen och ont här och där. Men så nöjd med mina insatser! Värt allt att veta att det jag gjort är bra!

Jag har många funderingar just nu. Den första är då jag går mot bilen idag utanför CSK.

Ser två kvinnor och den ena studerar den andra. Kvinnan som blir studerad går runt bland bilarna ,och studerar dem. Hon går nära och tittar på min bil och bilen intill. Ställer sig och tar kort på min bil och bilen intill. 
"Vadan detta?"
Jag blev ställd, mycket ställd. Hm, jag betalade ju till 15:36, klockan är bara 15:18. ser inte ut som en P-lisa heller alls. Hon smiter sedan iväg då jag går mot henne. - Mig bråkar du inte med.. tänkte jag... 
Jag vänder mig till den andra kvinnan. Hon vänder sig till mig och för en stund tittar vi bara på varandra. Skakar båda på huvudet och börjar samtala..
- Vet du vem det var?
Kvinnan berättar att hon har ingen aning men att hon studerat henne ett tag då hon betett sig lustigt. Gått runt bland bilarna och studerat dem. Att där även varit en annan kvinna med innan.

Hade jag inte haft bråttom. Skulle hämta Lias 16:00 och en bra bit att köra så jag visste att det var på håret att jag skulle hinna. Hade jag inte haft ont om tid hade jag minsann gått efter henne. Var på väg men insåg att jag hade tiden emot mig. Jag och den andra kvinnan byter några snabba ord om vilken kuslig värld vi lever i. Hon tyckte med det var obehagligt, hela situationen var mycket lustig. Okej, visst är det lagligt att fotografera bilar. Men att hon smiter undan in mot kolonistugorna och inte vågar stanna kvar kändes det som. Tycker att det är lustigt och fruktansvärt obehagligt. Jag skakade i hela kroppen och efter dagen som varit ville jag bara ha lite peace. Jag vet precis hur hon såg ut och kan lätt peka ut henne. Sade jag till kvinnan jag pratade med.
- Jag har henne här uppe, pekade på min blonda kaluffs och log.
Önskar henne en bra dag och kör mot hemmet.

En annan grej som gör mig upprörd är Vårdaren, ung kvinna på 24 år som slogs ihjäl i måndags på ett häkte i Huddinge.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article13727989.ab

Helt sanslöst att en vårdare, ung 24 årig kvinna utan någon som helst utbildning på självförsvar, HELT ENSAM går ut på en rastgård med en mordmisstänk. Det står i artikeln att hon blev ihjälslagen och det var en ren avrättning. Jag blir arg och skärrad då jag hört om detta sedan i måndags. Hur får det gå till så? Vi får inte vara själva på någon av platserna jag arbetar på. Väldigt noga med säkerhet och jag tycker på ett häkte och med utgång på rastgård med en mordmisstänk skulle det inte få gå till så.
Jag vet att man kan missbedöma, men detta är verkligen sorgligt. Att detta ska få ske. MINA tankar går till Kvinnans familj, nära kära, vänner, bekanta, arbetskollegor..
Jag beklagar verkligen sorgen och jag hoppas att jag aldrig mer behöver läsa att något sådant har hänt igen.

LÄSKIGT, ja läskigt hur vår värld ser ut. Trots all den kärlek som finns. Vi får inte glömma bort att ta hand om varandra. Gripa tag i varje dag och andas för en stund. Det gör jag nu. Barnen sover tryggt, tryggt, tryggt och jag andras ut. Lutar mig tillbaka och fortsätter att fundera..

Vi har en eller flera incidenter med "en man som lockar barn" i vårt område (vår del av Skåne). Kör en grön Passat och har försökt locka med barn i sin bil flera gånge sedan en tid tillbaka.
FB och NSK varnar, slår larm men det finns inget som kan göras. Då inget har hänt än. Inga bevis eller skäl till att anhålla någon.
- Så vi låter ett barn kidnappas innan vi gör något?
Eller hur tänks det?
Jag håller ögonen öppna! Hela tiden, och har ikväll pratar allvar med Ted om detta. Såhär allvarligt har jag inte varit med honom innan. Tänk att det finns barnarövare och pedofiler i grannstaden, byn...i vår by.
Jag tror inte illa om människor, absolut inte. Kan man inte göra i mitt yrke. Jag ser alltid bakom en människa och vill absolut inte döma. Men locka in med min unge, eller något barn jag känner/håller av/vet vem är..
 med godis för då jäklar!
Krök inte ett hårstrå på ett litet oskyldigt barn för då ska du spärras in. Har ingen rätt att vara nära barn då.
Då behöver du hjälp och det är inte säkert att jag någonsin skulle vilja ha ut dig i samhället igen. Som sagt, inte döma men när det kommer till att göra barn illa på något vis så ryser jag av ilska i hela kroppen.
RÖR INTE VÅRA BARN!!!