Stor och Liten

Helt ofattbart. Idag gick jag och Ted till skolan, oj oj oj. Redan? Kändes som igår för imorgon 6 år sedan jag fick träffa min lille kille för första gången. En morgonprommis, och sen väntade en nervös Ted och mamma. Fick komma in i klassrummet. Ted höll hårt i min hand, med sin lille goe hand. Det var nu dags att sätta sig på en dyna i en ring. Ted tvekade, och tvekade. Jag pushade på honom lite. Efter lite mer tvekan släppte han handen och satte sig. Alla skulle presentera sig samtidigt som de höll o den magiska fjädern. Ted var mest tystlåten, vilket jag blev lite chockad över. Han som är så pratglad som sin mamma. Han studerade allt och alla hela tiden. Jag med...
Barnen fick välja vad dom ville göra, Ted valde att rita. Ensam kille satt han och ritade noga noga. För noga är det allt. Sen var det dags att gå till matsalen, i matled. WOW! Så liten han var, men ändå så stor. Mitt hjärta slog. Han fixade galant att balansera brickan. Med bravur fixade han allt och vi avnjöt en god middag i matsalen. Nostalgi till max för mig. Sen stannade vi kvar och lekte en liten stund. Vädret gjorde att vi valde att börja traska hem. Pratade hela vägen hem. Vi pratade om kommande födelsedagar och vad vi önskar oss. Båda två önskar sig konsertbiljetter och en pulsklocka. Hur ska jag hitta konsertbiljetter till Kizz för en 6-åring? Han propsar på att han ska gå på konsert. Ha ha, mammas kille det! Eftermiddagen spenderade jag med en liten lur. Eller låg mest och tittade på liten när han sov gott. Efter det begav jag mig in till stan för att fixa det sista i presentväg. Lite nya coola kläder till vår snart 6-åring. 6 ÅR! 6 ÅR! Vart tar tiden vägen med de små?
Busat hela kvällen och Lias har visat sin bror vilket humör han har, tur att Ted har tålamod med sin lillebror.
Så fort Ted somnat ska presenterna packas in noga noga...

Sweet Child o mine, du går runt i mig!



 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0