Ögonstenar
Åh, mina ögonstenar. Jag hann få lite tid med er idag och all tid med mina små är guld värt.
Hunnit med att träffa en fin vän idag med, en snabbis men "underbart är kort", eller? Ha ha ha.
Jag är fortfarande lite "berusad" av gårdagens fina dag, nu idag när solen skiner ännu mer så tänker jag tillbaka på mitt och Lias smultronställe vid havet. Jag beundrar de som kan jobba borta från sina barn, eller av annan anledning inte får se sina barn under en längre tid. Jag får abstinens efter några timmar och efter ett visst antal timmar är saknaden enorm. Jag antar att man då är "van" vid att träffa sina barn mindre. Jag vet även att det kommer bli mycket med skola för Ted, och förskola för Lias. Det känns redan i mammahjärtat att lämna bort min lille Ias gosse. Han är så rolig nu. Han springer verkligen nu. Han tar sats med sina små små knubbiga goa ben och har han inte balans så hittar han den. Senaste dagarna som han börjat springa riktigt. Han skiner som en sol då man jagar honom. Han har hittat mammas tonläge när det gäller nej. Antingen flinar han eller så skriker han rätt ut. Precis som han vill säga...Tyst mamma. Ted han är så stor nu så det är skrämmande. Han är så duktig och jag antar att efter skolstart kommer han kännas ännu äldre. Min lille kille växer, och växer. Men inte mamma med tiden. Har ju bara barnen till låns, men åh vad jag vill ta vara på den tiden då man får låna de. Innan man vet ordet av så flyttar de ifrån sin mor och ger sig ut i världen.
Lite terapeutiskt prat och ibland behöver man traggla av sig. Inget "klödd" liksom. För barnen är inget klödd. De bara är. Vilkorslöst.
Lias säger numera TACK! Han sade det för första gången igår på stranden då han fick makaron ;)
"Som barn är alla konstnärer. Svårigheten ligger i att förbli barn som vuxen"
Pablo Picasso
Hunnit med att träffa en fin vän idag med, en snabbis men "underbart är kort", eller? Ha ha ha.
Jag är fortfarande lite "berusad" av gårdagens fina dag, nu idag när solen skiner ännu mer så tänker jag tillbaka på mitt och Lias smultronställe vid havet. Jag beundrar de som kan jobba borta från sina barn, eller av annan anledning inte får se sina barn under en längre tid. Jag får abstinens efter några timmar och efter ett visst antal timmar är saknaden enorm. Jag antar att man då är "van" vid att träffa sina barn mindre. Jag vet även att det kommer bli mycket med skola för Ted, och förskola för Lias. Det känns redan i mammahjärtat att lämna bort min lille Ias gosse. Han är så rolig nu. Han springer verkligen nu. Han tar sats med sina små små knubbiga goa ben och har han inte balans så hittar han den. Senaste dagarna som han börjat springa riktigt. Han skiner som en sol då man jagar honom. Han har hittat mammas tonläge när det gäller nej. Antingen flinar han eller så skriker han rätt ut. Precis som han vill säga...Tyst mamma. Ted han är så stor nu så det är skrämmande. Han är så duktig och jag antar att efter skolstart kommer han kännas ännu äldre. Min lille kille växer, och växer. Men inte mamma med tiden. Har ju bara barnen till låns, men åh vad jag vill ta vara på den tiden då man får låna de. Innan man vet ordet av så flyttar de ifrån sin mor och ger sig ut i världen.
Lite terapeutiskt prat och ibland behöver man traggla av sig. Inget "klödd" liksom. För barnen är inget klödd. De bara är. Vilkorslöst.
Lias säger numera TACK! Han sade det för första gången igår på stranden då han fick makaron ;)
"Som barn är alla konstnärer. Svårigheten ligger i att förbli barn som vuxen"
Pablo Picasso
Kommentarer
Postat av: CJ
Vilken fin katt!
Trackback
