Det är ganska så sanlöst. Det jag, Nathalie och Therese pratade om idag. Hur man verkligen vet vilka som är ens riktiga vänner samt hur det sätts på prov ofta. Hur oändligt glad jag är och tacksam över mina vänner! Hur tacksam jag är över mina nya finisar som tillsammans stöttar varandra. Ni är två flickor som jag uppskattar mer och mer för var dag som går ska ni veta. Hur Tina förstående förstår att jag måste plugga imorgon inför ett sista stort prov på måndag. Hur alla vet att jag finns här, men i min egen lilla värld just nu. Hur det senaste året verkligen har visat sig vilka som faktiskt bryr sig på riktigt. Inte dömer utan frågar. Det är sann vänskap det. Älskar er flickorna mina! Så otroligt mycket.

Efter en lång dag, en intensiv dag med plugg, prov där man skrev så händerna brann. För att sedan helt missa Beslutsmodellen. Fan att jag körde på det. S-tan. Ja, man kan inte allt alltid så är det bara. Bara att inse att jag inte är övermäktig. Ha ha.
När Liten var hämtad kom jag på, visst i fasen. Det är ju den 1 december idag, lussekväll på Fritids. Ted vill ju säkert att mamma stannar så han får visa (eftersom jag kom 1 ½ timme tidigare) vad han gjort denna terminen på Fritids. Han var stolt att jag kom, och ännu mer att Lillebror kom. Det var nog det bästa! Han höll sin bror i handen och visade allt.
- Ska vi fika nu Lias? Kom!
Helt otroligt. Teds "fröken" frågade om han alltid är så snäll mot sin lillebror för han pratar alltid så mycket och så gott om sin bror. Hon studerade de och såg hur otroligt tajta de är redan! De är verkligen helt omöjliga att dela på. Tillsammans i det mesta redan trots åldersskillnaden. Jag beundrar Ted för den fina Storebror och förebild han är för Lias.
Väl hemma utfodring, spel, lek, tvätt, dusch...you name it. En kväll som verkligen gick i 190 och nu sitter jag här helt slut i mitt huvud. Det känns tungt och jag känner mig spänd i axlarna. Nej, det är inte träningsvärk Helena. Det gör mer ont då...ha ha. Fast jag vet att axlarna är lika jobbigt varje gång att lyfta tyngder med.
Har varit i duschen, varmt så det rök om det. Jag har slut på energi nu. Helt slut.

Ett tag ikväll var tårarna nära att komma. Maken står i det förbannade jvla badrummet, Ted tjabbar, Lias går och gnällskriker efter mig och i mitt huvud snurrar allt som hänt idag och det som komma skall. Tvätten står och kallar på mig, katten skriker efter mat och tvätten börjar gala efter mig. Just i den lilla sekunden ville jag bara dra täcket över huvudet. Eller lägga mig med datorn i knät i sängen och bara få läsa. För nu är energin slut. Tårarna kom inte, jag är starkade än så. Men ni vet när man känner att gränsen är hårfin?

Inget mer jobbigt idag. Det räcker för idag faktiskt. Nu ska jag göra lite vad jag vill av kvällen och vakna med nya tag imorgon igen! För det är sådan jag är...