Kan man kalla det så? Revolt gjorde jag i tonåren, och något jag gått igenom. Nu är det mer känslorna som gör revolt. Jag tycker det påminner om dessa gravidkänslor man fick. Detta känsliga och sårbara, lite skraj och lättskakig. Blir lätt stressad, och rädd för att mista en liten kontroll man haft länge nu. Jag vet ju såklart vad det är, ja tack ställer min egen diagnos. "klippa lite navelsträng" Sakta men säkert ska man klippas från sina barn. Man lever i en "mammabubbla" och tror nog inte att "det" ska komma. Ni vet, att dela ut en liten större bit av sina små. Att överlåta ansvaret till någon/några andra.

Att det är någon annan som tar hand om det man värderar allra högst.

En dag full med känslor som svämmat över vissa stunder. Men det får de göra. Jag har haft en hel dag i skolan och sedan direkt till jobb en hel kväll. Så min "mammaångest" är påtaglig...Väl hemma möts jag av en fantastisk man som är en helt fantastisk Pappa. Båda barnen sover så gott. Imorgon händer det grejer!!! Jag är nog mer nervös än barnen...
Lias första dag hade gått så bra!
 Runt hörnet (imorgon) väntar Teds första skoldag samt Lias andra inskolningsdag!
Jag vet att det inte bara är jag som förälder som jobbar eller läser. Men kan inte rå för att jag kände som jag kände idag. Nu när jag väl är hemma och har pustat ut så har dagen varit bra. Fått mycket gjort och haft en minnesvärd stund på jobbet. Inte bara jag som blev rörd, för rörd blev jag.





"i skolbänken idag"
Foto samt frisyr: Natta