Fem-minutersmetoden, alternativt somna-själv-metoden, är en metod för att lära små barn att somna och sova själva. Den utvecklades av Berndt Eckerberg tillsammans med hans hustru Britta under 70- och 80-talet. Eckerberg menar att den ger bäst resultat när sömnproblemen berör hela familjen.Metoden går ut på att lära barnet att inte behöva tröstas på något speciellt sätt vid insomnandet. Då barnet har lärt sig att somna själv så vaknar det heller inte så lätt när det sedan lämnas att sova för sig själv. Namnet kommer av att man under avvänjningen går in till barnet var femte minut då det ännu inte har sommat och visar att man inte har övergett det, men undviker tydlig kroppskontakt och ett tröstande beteende.Metoden kan tillämpas från ca fem månaders ålder, då barnet har börjat utveckla en dygnsrytm och kan sova utan att vakna för att äta.

Metoden har sina rötter i den psykologiska teorin behaviorismen som hade starkt genomslag i Europa och USA på 1920-talet. Den innebar ett mekaniskt sätt att se på människan och allt mänskligt beteende sågs som ett svar på en yttre påverkan. Enligt det synsättet fick man problem om man ammade barnet då det skrek och istället rekommenderades man att vänta med att plocka upp barnet tills det log och i och med det belöna leendet. Förespråkare för femminutersmetoden använder sig ofta av ett liknande resonemang. Metoden har kritiserats av bland annat barnläkare. Man har menat att barn har behov av att var nära föräldrarna då det ska sova och man har också uttryckt en oro för att barnet ska ta skada av att lämnas gråtande. Vidare har man påpekat i att det finns en fara i att auktoriteter uppmuntrar föräldrar till att "döva" sitt samvete och inte lyssna på barnet .