Jag ger mig icke

Lias somnade och det gjorde även jag och Ted på eftermiddagen. Vi snarkade ikapp! Helt slut alla tre.
Maken kommer hem till ett mörkt hus, jag låg under en filt och tyckte mest synd om mig själv. Men det varade inte länge. Det var skönt att han tog med sig båda barnen på äventyr, jag kunde hänga tvätt i lugn och ro, vika och lägga in. Kurade ner mig framför datorn och skulle se VD men det hängde sig hela tiden. Jag satt och funderade i soffan och kom fram till att här kan jag inte sitta och tycka synd om mig själv. På med kläder och tog en härlig promenad i vinterkylan vilket var väldigt uppiggande, det visste jag ju. En varm dusch och ännu mer piller.
 Nu sitter jag här och inväntar min familj, vill höra allt om pulkaäventyret! Hoppas på att vakna utan ont imorgon med!

När jag blickar tillbaka på helgen som gick så blir jag så glad! Jag tänker positivt, always.
 

 

Skönt att få lite tid till sig själv när man inte känner sig hundra!

Strongt att resa dig ur "tycka synd om"-et och ge dig ut!! Det brukar inte jag vara så bra på... Fast som du säger, man vet ju egentligen att det hjälper!

Hoppas det känns bättre imorgon!!



Tack för din senaste kommentar :)