Holy kola
Vilken underbar dag med fina vänner! Vi fick lunch och fika hos Nana och Rami idag. Köket är verkligen så dom. Man ser vilka som bor där och det är så fint. Vi spenderade mestadels av dagen hos vännerna. Nana bakade mjuk pepparkaka, som jag älskar och jag fnittrade över den otroligt vackra magen hon nu har! För där inne bor en liten liten bebis som nästa vecka börjar öva på grimaser i magen. Åh vad jag längtar efter den lill. Hon strålar i ögonen min gravida vän. Lias var dock envis, och jag brukar ha lätt för att nana honom nu. Lägger honom bara i sin säng, men det går ju inte när man är hos någon annan. Blev gung med vagn och hålla hand i nästan 50 minuter innan han gav med sig. Invigt BEBISENS VAGN!...Sen när han vaknat fick han sin belöning. LUSSEKATT! Han åt som en häst! Så tyst och så nöjd en bra stund!! HAN BARA TRYCKTE IN BULLEN!
Hem och gjorde riktig husmanskost, egna köttbullar, potatis och brunsås till det rårörda lingon. Sen var det dags att hämta min Vackra T. Väl hemma igen tjötades det i fulla muggar, männen var i badrummet och mer och mer gips kommer nu upp. Det går framåt, dag beställdes även TRE nya fina dörrar. En till badrum, en till källartrappan och en till lekrummet. Så att vi har samma dörrar i vår hall. Kommer bli så fint! Åh som jag längtar nu efter ett värmande bad i vårt massagebadkar!
Tina och Lias var med när jag kokade Smörkola ala Laila, och alla hjälptes åt att smaka såklart. Ibland kan det kännas tuffta att inet få göra mycket själv, att alltid ha Lias hängande i benet. Men samtidigt ganska så msyigt, för han VILL till mamma sin. Hoppas nu inte att han blir pappig då jag ska börja skolan. Jag tycker det kan vara ansträngande, men ändå så...ja ni vet...ÅHHH! Fina Tina matade Lias så jag fick klä in dom i papper. Det är det ju det som tar tiden. Pratade lite med Pappa i telefon, och det var för längesedan. Inte ofta man säger: Jag älskar dig! Till någon, men idag kändes det rätt att säga det. För jag älskar verkligen min pappa, och det var härligt att höra det från honom med. Jag är ju pappas flicka! Tina min är hemma nu, pussat henne hejdå. Fast inte så länge denna gången tack och lov. Barnen hostar på ovanvåningen, men sover båda två. Jag och maken spelar Chicago och nu gör han en varsin köttbullemacka. Vi måste ju ha energi då vi ska spela. Morgondagen bjuder med på massa skoj! Love life.
Precis vaknat, mysigaste som finns!
Hem och gjorde riktig husmanskost, egna köttbullar, potatis och brunsås till det rårörda lingon. Sen var det dags att hämta min Vackra T. Väl hemma igen tjötades det i fulla muggar, männen var i badrummet och mer och mer gips kommer nu upp. Det går framåt, dag beställdes även TRE nya fina dörrar. En till badrum, en till källartrappan och en till lekrummet. Så att vi har samma dörrar i vår hall. Kommer bli så fint! Åh som jag längtar nu efter ett värmande bad i vårt massagebadkar!
Tina och Lias var med när jag kokade Smörkola ala Laila, och alla hjälptes åt att smaka såklart. Ibland kan det kännas tuffta att inet få göra mycket själv, att alltid ha Lias hängande i benet. Men samtidigt ganska så msyigt, för han VILL till mamma sin. Hoppas nu inte att han blir pappig då jag ska börja skolan. Jag tycker det kan vara ansträngande, men ändå så...ja ni vet...ÅHHH! Fina Tina matade Lias så jag fick klä in dom i papper. Det är det ju det som tar tiden. Pratade lite med Pappa i telefon, och det var för längesedan. Inte ofta man säger: Jag älskar dig! Till någon, men idag kändes det rätt att säga det. För jag älskar verkligen min pappa, och det var härligt att höra det från honom med. Jag är ju pappas flicka! Tina min är hemma nu, pussat henne hejdå. Fast inte så länge denna gången tack och lov. Barnen hostar på ovanvåningen, men sover båda två. Jag och maken spelar Chicago och nu gör han en varsin köttbullemacka. Vi måste ju ha energi då vi ska spela. Morgondagen bjuder med på massa skoj! Love life.
Precis vaknat, mysigaste som finns!
Kommentarer
Postat av: Erica
Tänk att jag aldrig slutar sukta efter fler :D
Postat av: fine
åh va mysig dag! och vilket underbart kök, det man ser. Snygg färg på kaklet.
Jag hoppas så på att vi kan ses i jul, fina vän. Kram!
Trackback
