Idag kom Erica på morgonkaffe (as usual) och hon erbjöd sig att ta med Ted så att jag slapp fara med honom. Tyckte jag kändes skönt! Så han fick följa med Tant ICA och jag körde in till stan. Besökte först en liten tant som flyttat från jobbet och som jag saknar mycket. Hon fick sin favoritkaka som jag bakat samt äpplen från vårt äppelträd. Mysigt att sitta och prata lite, sen skulle hon till tandläkaren och jag till barnmorskan.

Spännande! Väntade en stund sen kallades jag in för att ta proverna som man alltid tar vid inskrivning samt vid senare tillfälle med. Började med blodprovet och jag tyckte jag var ganska så tuff som satt upp och tittade lite halvt. (När jag gjorde detta med Ted i magen höll jag på att svimma av att se nålen bara, fick lägga mig ner) Hon tog proverna och jag tyckte jag varit så duktig.

- Inte kan man sitta och vara rädd när man ska bli ssk! Ha ha, sade jag..

Sen kände jag hur jag höll på att svimma, varit väldigt yr senaste dagarna. Fick hålla huvudet nere vid golvet och hon hjälpte mig. Hade jag inte sagt till om det så hade jag dunsat i golvet. Denna "innan man svimmar" känslan är så obehaglig. Brrr. Kall är man och svettas, hör allt i ekoooo. Det gick över ganska så fort. Sen fick jag ställa mig på vågen och brast i gråt nästan.
- Hemma väger jag ju 57.5 kg...!!!??
- Ja, detta är ingen glädjevåg...Säger alla...
- Hm ja ja. Men men...den stod på 61.8 kg. Knas. Well well, känner mig inte som över 60 än..men men. Hon sade att det är bara en siffra. Inget annat! Jag suckade och pustade. Jag gick upp så mycket med Ted och vägrar bli så stor igen.
- Du är i fjärde månaden. Hm..ja ja.
Urinprov och prat om volonät arbete som ssk i Somalia. Spännande!
Sen fick jag komma in till LENA Söderlund. Barnmorskan som hade hand om mig när jag väntade Ted med. Massa frågor och grillad blev man. Men kändes så kul att sitta och prata om det. JAG kommenterade även vågen deras..ha ha. Lena bara skrattade!
Inga hjärtljud får man höra tyvärr...Synd. Hade kamera med mig ifall om att man skulle få..
Fick en extra tid innan UL till läkare. Just för att Ted var så prematurt född och pga hans sjukdom.
Duplex i släkten togs med i journalen och vi pratade om framtiden. Att Patrik velat länge, men att jag velat med tanke på allt vi gått igenom. Sen samtidigt vill man ha ett syskon, det vill man och suget tog över. Vilket Patrik är mycket glad för. Tackade för mig och nu längtar jag till den 19 oktober då vi ska på UL. Om jag längtar!
Tänk att vi ska få se lill i magen. Åh!! Det ska filmas och fotas!

Körde och hämtade upp mannen min och sen ut till Erica och Dea på kaffe. Fina vänner! Pratade framtid och nutid. Gosade med Milia, goa goa unge! Tant J avgudar dig!!!!!
Sen hem och resten av kvällen fick Patrik ta innesysslorna (laga mat, diskmaskinen och bädda rent, dammsuga) jag fick besök av farmor och farfar. Lille Ted hjälpte med sen till med veden. Snart är allt klart!!!! Vi höll på i fyra timmar ikväll. Tar det sista imorgon, sen ska det räfsas och jag ska till blomsterlandet och köpa uteblommor!
Vilken dag...sen kom Pappa och Katja på kvällsthe. Tittade på bilderna från ROM.
Nu är jag nybadad och kan inte sova. Bara tänker på den lill/e/a i magen. Mår inte alls som med Ted.
Mår sämre och vid denna tiden med Ted mådde jag toppen. Det gör jag inte nu...Hm.
Kanske en liiiten flicka denna gången?