Vigsel i Vittsjö kyrka
Vi åkte till kyrkan, några som såg mig innan jag gick in i kyrkan. Men det var ju för att vi var där i så god tid. Calle berättade att vi har slagit ett rekord till. Inget brudpar som kommit i så god tid som vi gjorde.!! Och då kände jag mig lite småstressad, fast jag inte behövde vara det. Katarina och Helene tog emot gäster så fint. Delade ut vigselprogram i våra vit korgar. Dom kom med vatten och drickyoggi till mig. Katarina kollade släpet och tog bort all skog som fastnat under fotograferingen. Jag berättade att brudgummen var hungrig med, så snälla systrar som dom är fick brudgummen med lite i magen. Mina tärnor och då mest Tina instruerade Präst och kyrkvaktmästare hur det skulle gå till då vi ändrade lite med planerna. Jag kramades med Farfar min och han sade inte mycket. Nu fick jag en liten klump i magen. FÖR NU BÖRJADE KYRKKLOCKORNA RINGA. Detta var en stund där det kändes som om tiden stod stilla. Nu började Kantor Curt spela på orgeln: Ronja Rövardotters signaturmelodi. Alla fyra tärnor gick så fint in i kyrkan. Dörrarna stängdes, Ted ville inte gå in. Sam kyrkvaktmästaren fick kalla på någon som kunde ta honom och det blev tyst i kyrkan en stund. Helene kom och tog honom i famnen, brudgummen steg fram och musiken började spela återigen. Dörrarna öppnades och ut gick en lycklig brud, en avslappnad brud ja en brud med kontroll. Bredvid gick min Farfar och han förde mig in i kyrkan. Han fick bära ringen i ena handen och hålla i mig i andra. Farfar lämnade över mig, fick en puss och en kram, Sen kom Patrik med sin hand. Detta var med en magsik stund. En stund som man hade velat frysa. Väl franne vid altaret, båda två rörda stod vi en stund stilla och tyst.
Sedan vände vi oss om och Helene sjöng " Du är allt". Det var så fint, och den som blnkade hela tiden var jag. Tårarna fick man kämpa med att hålla inne. Jag kommer ihåg att jag skakade med armen som höll buketten då den vägde mycket. Efter det sjöng vi psalm 197.
Den blida vår är inne. Valde den psalmen för att den är så vacker. Man sjunger om knoppar och att naturen står klädd i högtidsdräkt. Nytt liv får varje sinne, nytt liv får varje knopp. Se runt omkring dig blommar och lever doftar allt.
En vacker vårpsalm som verkligen passar in vid denna tiden på året. Våren!
VIGSELAKT.
Nu fick vi säga "JA". Brudgummen Patrik sade klart och tydligt JA, säkert och stolt. Vekrligen stolt! Sen var det min tur. Jag fnittrade fram ett JA och log mot Patrik och sen vände jag mig om och smilade med hela ansiktet mot alla gäster och mina tärnor.Jag ville skrika ja ja ja ja ja!!! Men hejdade mig själv. Nog för att jag inte är blyg men i kyrkan får man ju uppföra sig. Nu kom det jag vid denna stunden blev nervös för. Patrik fick börja..
Jag Patrik Kullberg
Tar dig Johanna Mossberg
Nu till min fru
Att dela glädje och sorg med dig
Och vara dg trogen
Tills döden skiljer oss åt.
Patrik fixade det galant.
Det var nu bruden tur...
Jag Johanna Mossberg
Tar dig Patrik Kullberg
Nu till min man
Att dela glädje och sorg med sig
Och vara dig trogen
Tills döden skiljer oss åt
När jag sade och vara dig trogen...stakade jag mig och tittade på prästen. Patrik trodde att jag blev osäker. Men jag trodde att jag skulle säga fel. Nu vet det enda jag var nervös för över. Nu var vi Man och Hustru och Calle förklarade oss för det. Brudkyssen!! Såklart! Och det smackade i kyrkan när vi kysstes.
Efter det sjöng Helene "Där du andas". Så fint och nu var det svårt att hålla tillbaka tårarna, Man fick stå och svälja. Det var så fint. Så bra! Så vackert, magiskt. Brudgummen nickar åt syster sin som tak. Han bev tagen av situationen. Självklart jag med, hon gjorde låten så bra.
Bön och Herrens bön.
Välsignelsen
Vigseltal
Nu pratade Calle om hur det sade "pang" när vi träffades/blev kära. För det sade bara pang. Som en blixt från en ganska så mörk januarihimmel. Talet var så fint och han pratade om att man ska hålla kvar detta "panget" och försöka uppleva det om och om igen.
Sen sjöng vi psalm 84. Nu hade verkligen den lilla nervositeten som man hade släppt helt. Nu var det gjort och man kunde njuta av den vackra psalmen och smygtitta på sin man. Han var så stilig, han var så fin. Jag höll på att börja gråta nu för känslorna tog över. Lycka! Vi vände oss om och Curt kom ner. Han berättade att vi gärna fick stå kvar en stund för att det är så vackert att lyssna på denna låten till piano.
"From this moment on" med Shania Twain. Åh, detta var fint!
Vi stod en stund och inväntade rätt ögonblick....Tittade på varandra, på prästen och jag pratade med tärnorna. Sen så!! Tågade vi ut, stolta och lyckliga. Vi kallade med Ted som hoppade fram. Gick ut från främsta bänkraden och tågade stolt först. Nästan ute gjorde jag ett litet segertecken och sade "yes"!
Vi sprang sen upp och gömde oss, tillsammans med tärnorna. Sen andades vi ut lite och väntade på att alla gäster skulle komma ut. Efter det tågade vi ut på kyrktrappan! Det kastades rosenblad för fulla muggar. Pussades på kyrktrappan och sen ville alla kramas.
Jag tror aldrig jag kramats så mycket på en dag innan. Härligt! Man hade ett sådant lyckorus som inte går att beskriva med ord. Gruppfotografering var det enda jag inte ville missa så alla som var med under vigseln fotades utanför kyrkan. Blev så fint! Även där gjorde Johnny ett superjobb.
Vrålåket väntade på kyrkparkeringen! Vi promenerade med Svärmor/Mor och Thommy väntade glatt med sin Buick 63:a. Blå och flott! Pimpad med ballonger och björkris. Min svärfar hällde upp skumpa till oss! Sen drog vi iväg på en biltur. Alla vinkade och tjoade.
AND OFF WE GO!!!
Thommy som körde bilen frågade vart vi ville åka...
Ingen aning svarade vi...Då sade han:
- Gör som du brukar Johanna...bestäm! (På sin goa dialekt)
