Krockat
Hur många dagar är det kvar idag? Jo 33.
Det känns som om man krockat mot en vägg. Alla dessa motgångar nu. Känns inget vidare. Hur ska man nu hinna få upp humöret och se fram emot ett bröllop?
Just nu känns det bara kiss kass. Kan inte sova, så fort jag blundar så kommer det bilder upp i huvudet. Då kommer tårarna. När man är ensam vaken och ligger och funderar.
Arbetssituationen är oviss i dagsläget. Fick reda på förra veckan att 6 stycken på jobbet kommer att få gå pga arbetsbrist. Ja, arbetsbrist inom vården. Har ni hört? Vår chef har verkligen gjort allt för att vi ska slippa just detta och det hoppas jag att alla arbetskollegor vet. Jag vet det iallafall. Men just nu känns det väldigt ovisst och fruktansvärt jobbigt. Kom som ett slag i magen. Vet ännu inte om man får behålla jobbet som man just nu i dessa tider håller kärt och varmt om hjärtat. Hoppas bara att man får veta nu i veckan. Jobbat på samma ställe nu i 6 år. Det är ett tag, sist in först ut.
Gäller bara att hålla tummarna.
Bara detta gör att man går och mår dåligt.
Ett annat dilemman är detta med min mamma. En så lång historia så jag kunde skrevit en novell eller kanske fem om denna soppan. Men det uppdagar sig nu och snart är det verklighet. Förra veckan ringde polisen och detta kommer med som en smygande liten magontkänsla var dag. Kan inte somna som sagt utan att se "bilder". Håller jag på att bli knäpp?
Två jobbiga saker som händer, hoppas att den ena blir ett glatt besked i veckan om att få behålla sitt jobb. Den andra saken kommer jag få ta itu med om jag vill eller inte.
Kvällen på jobbet kändes olustig, kommer hem och allt går ut över Pk min. Känns så fel. Nu sitter jag här och kan inte sova. Får pallra mig ner i sängen igen och försöka somna och invänta morgondagens jobb. För ja, det känns skönt att ha ett jobb än så länge.
Imorgon blir det lite bröllopskul och nästa vecka väntar en vecka fylld med just bröllopsfix! Massvis som vi har inbokat och massvis som vi ska göra. Det känns som en liten glimt i detta elände. Jag hoppas bara att humöret hittar tillbaka tilll mig snart igen. För som sagt snart en vecka och jag har mått uselt. Kom positiv energi KOM!
Puss till min Pk som orkar med mig!
åh.. jag hoppas vinden vänder snart, det är alltid jobbigt att känna att allting rasar över en. Jag skickar en stärkande kram! :)
usch låter inget vidare det dära med jobbet och med din mamma! jag har samma ovisshet med jobbet. o vet inte när vi får besked om det heller vem som får sluta om någon får sluta osv. jobbigt! fick veta i februari o först var det sagt att allt skulle vara klart till den 1.e april.. men nu vet ingen när det är klart! hua! sånt är jobbigt!
Hoppas allt löser sig till det bästa! Kram kram
Tänker på dig Johanna och hoppas att allt löser sig fort för dig!
Kram
Hoppas det löser sig för dej!!!
Är alltid jobbigt att ha saker som trycker en...
Kram
usch vad jobbigt att det händer så mkt trist nu när bröllopet närmar sig! håller tummarna för att allt ordnar sig iaf!!
kram