Tänker på alla som har det tufft.
Jag kan inte sluta tänka på alla som har det så tufft nu.
Idag fick jag reda på att en liten kille i släkten (bosatta i Stockholm) har fått en hjärntumör. Lille Bruno är endast 3 månader gammal, lika gammal som Ted då han huvud började växa. Denna lilla Killen har inte vattenskalle som Ted, utan en tumör som är elak. Han opererades i 10 timmar och har nu sakta men säkert börjat tappa lite av varje som vi var dag tar för givet.
Jag tänker på Jossan (hon lekte alltid med mig när jag var liten) och resten av familjen. Brunos syster, pappa och resterande släkt. Jag ska hålla alla mina tummar för er, och för lille Bruno.
Jag sitter här och tänker tillbaka på när Ted var liten Bebis, alla mysiga stunder och alla oroliga! Tänk vad underbart att få ha kvar sitt barn! Tänk vad hemskt att få sitt barn taget!! Jag kan inte föreställa mig det. Jag kan åndå sätta mig in i Jossans sits.
Jag kommer ihåg då Ted opererades för andra gången. Jag minns det så väl. Jag och Patrik gick ner till kapellet som finns på Lunds sjukhus och bad. Ja, vi bad! Tände ett ljus och grät. Det kändes som om man förlorade sitt barn. Fast dom gav oss gott hopp. Man trodde att man skulle behöva säga adjö till sitt lilla barn inom en snar framtid.
Kanske därför Ted är så bortskämd med det mesta. För att vi aldrig vågar släppa taget och sätta riktiga gränser. MAN GÅR FORTFARANDE OCH TÄNKER PÅ DETTA. Drömmer om det och vaknar svettig. Det är inte rättvist att barn ska bli så sjuka. Tack vare en underbar neurokirurg vid namn Nils Ståhl så lever Ted idag.
Jag är så evigt tacksam, mitt i all trots att vi har kvar honom.
Härliga bild! Ted är här 1 ½ år gammal. Sensommaren 06. Underbara minnen. Mamma älskar dig så högt!
Idag fick jag reda på att en liten kille i släkten (bosatta i Stockholm) har fått en hjärntumör. Lille Bruno är endast 3 månader gammal, lika gammal som Ted då han huvud började växa. Denna lilla Killen har inte vattenskalle som Ted, utan en tumör som är elak. Han opererades i 10 timmar och har nu sakta men säkert börjat tappa lite av varje som vi var dag tar för givet.
Jag tänker på Jossan (hon lekte alltid med mig när jag var liten) och resten av familjen. Brunos syster, pappa och resterande släkt. Jag ska hålla alla mina tummar för er, och för lille Bruno.
Jag sitter här och tänker tillbaka på när Ted var liten Bebis, alla mysiga stunder och alla oroliga! Tänk vad underbart att få ha kvar sitt barn! Tänk vad hemskt att få sitt barn taget!! Jag kan inte föreställa mig det. Jag kan åndå sätta mig in i Jossans sits.
Jag kommer ihåg då Ted opererades för andra gången. Jag minns det så väl. Jag och Patrik gick ner till kapellet som finns på Lunds sjukhus och bad. Ja, vi bad! Tände ett ljus och grät. Det kändes som om man förlorade sitt barn. Fast dom gav oss gott hopp. Man trodde att man skulle behöva säga adjö till sitt lilla barn inom en snar framtid.
Kanske därför Ted är så bortskämd med det mesta. För att vi aldrig vågar släppa taget och sätta riktiga gränser. MAN GÅR FORTFARANDE OCH TÄNKER PÅ DETTA. Drömmer om det och vaknar svettig. Det är inte rättvist att barn ska bli så sjuka. Tack vare en underbar neurokirurg vid namn Nils Ståhl så lever Ted idag.
Jag är så evigt tacksam, mitt i all trots att vi har kvar honom.
Härliga bild! Ted är här 1 ½ år gammal. Sensommaren 06. Underbara minnen. Mamma älskar dig så högt!
Kommentarer
Trackback
