•~ Mysseväder och Hans är finast •~

 

 Peace tecken gör jag och ler inombords. När jag gick ut från Dr idag stannade jag, och drog en lättnande suck oron lättade och flög faktiskt bort liksom dom fina snöflingorna som dalade ner här i lördags. Som den första snön kom täcktes jag av ett lugn liksom marken täcks av snön. Jag har ingen ovälkommen fiende i kroppen. Ärren som syns  så även ärren som inte syns får jag leva med. Vissa bleknar med tiden. Men kommer alltid finnas där. Ler förnöjt och trotsar isbanorna på väg hem igen. Easy Easy och pulsen är fortfarande högre än normalt. Alltså inte i mitt habitualtillstånd. Men när jag går ur bilen och ser Honom. Han som är ägare av Myssen så blir jag tårögd. Han som äger en stor del av mitt hjärta. När jag får en varm trygg kram och liten puss av honom får jag hålla tillbaka tårarna. Det som göms i snö kommer fram i tö. Jag smälte. Jag kände mig lugn. Pulsen är nu normal igen och jag är lycklig lottad över att vara så omhändertagen & fri från cancer i kroppen. Ta aldrig (kommer aldrig sluta tjata om detta) någon något eller minst Dig själv för givet. Det kan försvinna på en sekund. Ta vara på tiden. Den kommer inte åter. Nuffsaid

 

Annars? En uppfriskande men ack så farligt isig promenad på eftermiddagen. Paket från MMSPORTS och Nelly. Mys med mannen innan jag gick skjuts till jobbet av finaste Chauffören. Om han tycker ännu mer om att köra nu? Ha ha ha Han vill nog passa på och hur var det nu med att ta vara på tiden. Well we do.