"Eaven the darkest nights Will end....the sun Will Rise"

Försöker intala mitt huvud med detta. Idag besök nere i Lund igen. Träff med Överläkaren idag. För mycket info. Överbelastad hjärna deluxe. 

- Du vet varför du är här va?

- Ehhhh ja.....

- Du har cancer.....i tisdags var du med på vår "tumör rond"...

Jäklar. Är detta sant? Detta händer. Mig? Nu. Från tårar till att sedan övergå till ilska. Ville lyfta papperskorgen och skicka ut den genom fönstret. Jag är fan inte sjuk. Jag vill hem. Nu. Min mask är gjord och det var med ett rent helvete att gå igenom. Jag kände hur paniken steg i kroppen. Då kom Linda med sin hand. Tårarna forsade under den. Den stelnar. 7 minuters jag vill inte mer nu. PET röntgen på tisdag. Start med 34 ggr strålning den 29/7. Vi har spenderat dagen tillsammans med dom fina. Strand och ut med ilska på #gym så det visslade om det. Ut med ALLT! Vill fortfarande slå sönder något. Och i nästa stund tjuta som en unge. TACK alla som hör av sig. Tack till Väldigt Speciell som ger mig styrka genom att fråga om min mask var grön...som Hulken. Tack min Älskade Linda  för att du håller min hand genom allt. ALLA som hör av sig! Tack tusen tack! Till Pappa och Katja som vaktade mina små när jag var på sjukhuset idag. Inget jag hade velat att barnen skulle se. Dom förstår inte detta alls. Att mamma efter ett tag inte har ork att prata. Att mamma vissa dagar är lite tröttare. Att mamma kan vara arg och ledsen. Tror att barn behöver samma som vuxna. Ärlighet.