Pappig
Vilken sovsnusare jag har! Lias sov till 10 idag! Lille Filuren!
Pratade med Lias pedagog (även kallat förr dagisfröken) G idag. Om Lias utvecklingsfas han är inne i nu. Jag har varit så ledsen sedan operationen. Första dagarna kunde jag knappt ha honom i mitt knä och absolut inte lyfta då han ville. Han är extremt Pappasjuk nu och skriker om inte Pappa nattar. Gör så ont i mitt mammahjärta. Han har alltid varit lite mamma och lite pappa i medel måtta och vissa perioder med bara en liten "favorit". Nu är det extremt! Det drar mitt hjärta i tusen bitar! Pratade med G om det idag som sagt och hon sade att det är en utvecklingsfas. Han är nu två år, vet att han KAN bestämma om han vill. Väldigt mycket "JAK...JAG.." och "MIN MIN MIN". Han blir mer och mer medveten om att han kan styra lite. Det testar han nu. Har inget med kärlek att göra. Kändes skönt att höra. Det går ju att prata med den lille busen. Han förstår såklart även om han inte uttrycker sig så mycket i ord. Häromkvällen (försöker många kvällar) skulle jag natta. Ville inte ge mig men när han skriker efter PAPPPPPPAAAAA så har jag inte hjärta att låta han vara ledsen.
- Vill du att Pappa ska komma?
- Mmmmmm...
- Okej, då ska jag kalla på Pappa....Får mamma en puss?
- Mmmmm..
Lias tar ut nappen och ger mig en go puss.Säger till honom att jag älskar honom och han ler...
Men det GJORDE ont. Det gör ont men föräldrarna ska väll prövas med antar jag.
Kommentarer
Trackback
